fredag 20 oktober 2017

Aktuellt
Nyhetsarkiv
Om oss
Podd: Second Opinion
Youtube: Studio SEA
Almedalen 2017
WilberforceAkademin
Resurser
Resurssida: Äktenskap.info
Stöd oss
Medlem
Plusmedlem
Kontakta oss
Nyhetsbrev



Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
E-post

Telefon


fredag 15 sep 2017

Kommer alla till sist att bli frälsta?

Till och från under kyrkans historia har det dykt upp läror som förkunnar alla människors slutgiltiga frälsning. Till de mest kända företrädarna för detta synsätt hör kyrkofadern Origenes (185-254 e Kr), och under det femte ekumeniska kyrkomötet i Konstantinopel år 553 såg man sig tvungen att uttala sin förkastelsedom över denna lära, som brukar gå under beteckningen  apokatastasis eller ”alltings återställelse”.

Detta hindrar dock inte att tron på alla människors frälsning är ett utbrett fenomen även i vår egen tid. Under våren och sommaren har det talats en hel del om detta i sociala medier, inte minst i anslutning till Peter och Madeleine Wallgrens bok Tidens fullbordan – som alltså är ett exempel på hur dessa läror har kommit att få spridning även i den karismatiska rörelsen.

Det finns mycket man kan kommentera både i anslutning till apokatastasisläran och till den nämnda boken, men här och nu vill jag smalna av det hela till två av de bibelverser som står i centrum av den universalistiska teologin, nämligen Paulus uttalanden i Romarbrevet och Första Korinthierbrevet om en försoning för ”alla människor” och att Gud en dag ska bli ”allt i alla”:

• ”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor.” (Rom 5:18)

• ”Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.” (1 Kor 15:28)

Båda dessa texter knyter an till den för Paulus unika jämförelsen mellan Adam och Kristus. I båda fallen, säger aposteln, har en enda människas handlande fått konsekvenser för mänskligheten i stort: i Adams fall fördömelse, i Jesu fall frikännande. Och den fråga som infinner sig är då: Ska Paulus ord tolkas som att frälsningens effekt är lika universell som syndafallets effekt? Kommer alla människor till sist att bli frälsta?

Allra först kan vi konstatera att det finns något mycket tilltalande i denna förståelse av bibeltexten. Visst vore det underbart om alla människor i slutändan blev frälsta! Från universalistiskt håll är man också snabb att påpeka att en sådan teologi harmonierar med det bibliska talet om Gud som både allsmäktig och god. Faktum är att man ifrågasätter att Gud ens kan vara allsmäktig och god om han inte ”förmår” att se till att alla människor blir frälsta.

Men vad man då glömmer bort är att Guds ord tar såväl synden som alla människors fria vilja på stort allvar. Syndafallet är helt enkelt en mycket större katastrof än vi i många fall vill erkänna. Mänsklighetens uppror mot sin skapare kastar världsordningen över ända. Samtidigt är det just på grund av sin kärlek som Gud inte vill köra över oss människor genom att tvinga sig på oss mot vår vilja.

Wallgrens löser detta dilemma bland annat genom att skilja mellan ett kommande jordiskt gudsrike (tusenårsriket), till vilket bara de omvända har tillträde, och himlen, till vilken alla människor en dag ska komma. Men det finns ett betydligt enklare sätt att förstå Paulus ord, och det är att försoningen – alltså den juridiska grunden för Guds möjlighet att frikänna oss människor – verkligen omfattar alla; Jesu offer är tillräckligt för att sona hela världens synd. Men när det gäller rättfärdiggörelsen – alltså vårt personliga tillägnande av denna försoning – måste denna tas emot i tro. Till saken hör ju att det är just detta budskap som löper som en röd tråd genom hela Romarbrevet. Den som tvekar kan förslagsvis slå upp och läsa verserna 1:16–17; 3:21–26 och 4:1–5.

Men Första Korinthierbrevet 15 då? Står det inte svart på vitt att Gud ska bli ”allt i alla”, och måste inte detta betyda hela mänsklighetens slutgiltiga frälsning? Nej. För det första behöver vi även här se till sammanhanget i stort, och där framgår det tydligt att Paulus i första hand redogör för vad som ska ske med de människor som har ”insomnat i Kristus” (15:18; jfr v 23) – alltså de redan kristna. För det andra talar Paulus i samma vers, och flera gånger i brevet i övrigt, om att människor verkligen kommer att gå förlorade (se 1 Kor 1:18; 3:17; 6:10; 9:27 m fl). När han i v 22 skriver att ”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus” är det alltså underförstått att det är alla som är i Kristus som ska ”göras levande i Kristus”.

Slutligen behöver vi ha klart för oss att det som föregår orden om att Gud ska bli ”allt i alla” är den yttersta domen, där Jesus enligt Paulus ska göra ”slut på varje välde, varje makt och kraft” (v 24). Och enligt Nya testamentet i övrigt (se Matt 25:46; Upp 20:11–15 m fl) ingår även de människor som framhärdar i sin egen synd i denna dom. Dessa kommer alltså inte att vara en del av den himmelska tillvaron.

Eller med Paulus egna ord: ”Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer på den dagen för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror.” (2 Thess 1:6–10)

Det är förstås med blandade känslor som vi som troende tar del av denna undervisning. Ingen av oss kan väl känna glädje över syndens allvar, så som det förs fram i Nya testamentet. Men fördenskull är det inte rätt att tala om Guds dom över synden som ett ”misslyckande” eller som en motsats till hans godhet och allmakt. Enligt Bibeln triumferar nämligen Gud både i sin roll som domare och som frälsare. I det förra fallet genom att göra slut på ondskan, i det senare fallet genom att ge oss del av sin oförtjänta nåd.

Det är när vi blundar för denna dubbelhet i Bibelns presentation av Herren som vi går vilse i bibeltexterna.

Olof Edsinger
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen

Fler nyheter

fredag 20 okt 2017

#Metoo och den kristna tron

I sociala medier har hashtaggen #MeToo väckt uppmärksamhet med berättelser om kvinnor som utsatts för sexuella ofredanden och våldtäkter. I den här artikeln skriver SEA:s styrelseledamot Daniel Ringdahl om vad den kristna tro har att säga om problemet och hur man hittar en väg framåt.

LÄS MER

fredag 13 okt 2017

Berikande mångfald i SEA:s medlemskår

Ett av de områden där det finns olika traditioner och förhållningssätt bland evangeliska kristna, och som jag för egen del vill se som en tillgång, är synen på kyrkans samhällsansvar. Inom SEA ryms det i dag åtminstone fem olika teologier när det gäller detta, skriver Olof Edsinger.

 

LÄS MER

fredag 13 okt 2017

SEA:s podcast: Abortdebattens spelregler Gäst: Emelie Rynningsjö, Människovärde

LÄS MER

torsdag 12 okt 2017

Märklig inkonsekvens i relation till THS-konferens

Rapporteringen kring hur kyrkor i Stockholmsförorter inte vill missionera bland icke-kristna, samt THS-konferensen tillsammans med nätverket Kristen bortom Gud, illustrerar en märklig inkonsekvens i förhållandet till kristen ortodoxi. Det skriver Jacob Rudenstrand.

LÄS MER

fredag 29 sep 2017

Kristen sexualundervisning i en gränslös tid

Bibelns tal om sex som en Guds gåva, som blir till största tänkbara välsignelse när den får uttryckas inom de av Gud uppställda ramarna, är något djupt befriande. Det är också mot denna bakgrund som SEA har tagit fram materialet När två blir ett, skriver SEA:s generalsekreterare Olof Edsinger.

 

LÄS MER

tisdag 26 sep 2017

SEA nominerar barnmorskor till Martin Luther King-priset

- Martin Luther King påminde flera gånger om vikten av att följa
samvetets röst snarare än populära och bekväma ställningstaganden när han kämpade för svartas medborgerliga rättigheter. Ett välkänt citat
från honom lyder: ”det kommer en punkt när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär; utan man intar den för att ens samvete säger att det är rätt”. Mot bakgrund av detta menar vi att barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen förtjänar att tilldelas  Martin Luther King-priset.

Det säger Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen, med anledning av att SEA nominerar barnmorskorna Ellinor Grimmark och Linda Steen till Martin Luther King-priset 2018.

LÄS MER

torsdag 21 sep 2017

Nytt poddavsnitt - Världens mest sekulära land går till kyrkoval

LÄS MER

tisdag 19 sep 2017

"När två blir ett" – nytt samlevnadsmaterial från Svenska Evangeliska Alliansen

Vad är kärlek? Var kommer sex in i bilden, och hur kan vår sexualitet bli till så stor glädje som möjligt? Hur får man en relation att hålla? Finns det ett kristet förhållningssätt till HBTQ? Vad är ett sexuellt övergrepp? Och vad gör man om man har haft sex – och sedan ångrar sig? Dessa och andra frågor står i centrum av "När två blir ett" – ett nytt material om sex och samlevnad från Svenska Evangeliska Alliansen.

LÄS MER

tisdag 5 sep 2017

"Partipolitiken i kyrkovalet en frontalkrock med kyrkans väsen"

- Svenska kyrkans väl och ve angår alla kristna i Sverige, och vårt största samfunds andliga hälsa påverkar situationen även för dem som tillhör den traditionella frikyrkan. Inför kyrkovalet vill Svenska Evangeliska Alliansen därför uppmuntra alla som är medlemmar i Svenska kyrkan att rösta – även de som normalt firar gudstjänst inom ett annat kyrkosamfund.

Det säger Olof Edsinger, generalsekreterare i Svenska Evangeliska Alliansen, i en kommentar med anledning av kyrkovalet den 17 september.

LÄS MER

 

När 2 blir ett
Second Opinion
Nyhetsbrev