lördag 23 juni 2018

Aktuellt
Nyhetsarkiv
Om oss
Podd: Second Opinion
Youtube: Studio SEA
SEA i Almedalen
WilberforceAkademin
Resurser
Resurssida: Äktenskap.info
Stöd oss
Medlem
Plusmedlem
Kontakta oss
Nyhetsbrev
Test



Prenumerera på vårt nyhetsbrev.
E-post

Telefon


fredag 24 nov 2017

Tror vi fortfarande på försakelsens väg?

Jesus talar flera gånger om försakelsen och att dö från sig själv som kungsvägen i det kristna lärjungaskapet. Men är det denna tro som predikas i dagens svenska kyrkor och bönhus? frågar sig SEA:s generalsekreterare Olof Edsinger, apropå den senaste tidens samtal om sexualitet.

I början av 1400-talet utgavs vad som skulle bli världens näst mest lästa kristna bok. Den hette De Imitatione Christi – Om Kristi efterföljelse på svenska – och tillskrivs den tyskfödde munken Thomas a Kempis. Redan i mitten av 1600-talet hade boken kommit ut i 745 upplagor, och det lär inte finnas någon annan skrift än Bibeln som har blivit översatt till så många olika språk.

Samtidigt finns det något djupt provocerande med a Kempis bok. Det räcker att citera några av kapitelrubrikerna för att förstå varför. Det första kapitlet heter ”Om efterliknande av Kristus och förakt för världens alla fåfängligheter”. Det andra heter ”Angående låg tanke om sig själv”. Längre fram finner vi rannsakande reflektioner på teman som ”Om lydnad och undergivenhet”, ”Om nyttan av motgång” och ”Huru få de äro som älska Jesu kors”.

Det är alltså inte för att den strök sina läsare medhårs som De Imitatione Christi blev en av tidernas största klassiker. Samtidigt är kontrasten mellan Thomas a Kempis budskap och vår tids förkunnelse närmast smärtsamt tydlig. Är det över huvud taget samma kristna tro som predikas i dagens svenska kyrkor och bönhus?

Jag har tänkt på detta när jag har följt med i den senaste tidens samtal om sexualitet. Återkommande har åsikten förts fram att det är orimligt att förvänta sig avhållsamhet av människor som av ett eller annat skäl inte är gifta. Mest brännande är frågan kopplat till samkönade relationer, men i grunden är det ju precis samma fråga när det gäller heterosexuell åtrå: är det rimligt att kyrkan håller fast vid sin övertygelse att sex före äktenskapet inte är detsamma som sex i äktenskapet, att samboskap inte är detsamma som äktenskap?

Det är lätt att i dessa frågor distansera sig och peka finger åt dem vi anser lever i strid med Guds vilja. Många homosexuella vittnar av detta skäl om en orättvis särbehandling. Som Anders Camenius och Johanna Wikberg från EKHO skriver i Libris antologi ”Välkomna varandra!”: ”hårda och uttalade gränser dras upp just kring frågan om homosexualitet”, men däremot ”inte så tydligt kring de flesta andra frågorna”.

Här tänker jag att vi till stora delar måste ge Camenius och Wikberg rätt. Visst finns en risk för oss i kyrkan att vara nitiska när det gäller frågor som bara ett fåtal av oss berörs av, men betydligt mer tillåtande – för att inte säga liberala – när det gäller den stora massans frestelser?

För att vara konkret: Hur ofta talar vi i våra församlingar om Bibelns generella undervisning om sex? Hur ofta undervisar vi om försakelse? Om lidande? Om svaret är ”aldrig” eller ”ganska sällan”, är det inte konstigt om människor med homosexuella känslor känner sig utpekade när vi förväntar oss att just de ska leva i sexuell avhållsamhet – samtidigt som de flesta andra tycks ”komma undan” utan några personliga offer alls.

Därmed är det inte heller konstigt att förlaget Libris försöker lösa ekvationen genom att helt enkelt ”neutralisera” frågan om samkönade relationer. Att säga att Gud inte kräver avhållsamhet av någon – inte heller den som är homosexuell.

Men tänk om vägen framåt snarare är den motsatta? Att vi i grunden måste börja utmana den hedonistiska kultur som sätter sin prägel på vårt post-kristna samhälle? Att vi behöver lyfta fram lidandet och försakelsen som en central del av varje troende människas kallelse. Inte bara, men också, på sexualitetens område.

En sådan strategi kan betyda en radikal omorientering av vår förkunnelse. Den kräver att vi på nytt lyfter fram Jesu ord om att ”den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge”. Den kräver att vi identifierar och pekar på strategier för att utmana vår samtids avgudar – inte minst den som enligt Skriften är den värsta av dem alla: mammon, konsumismen, habegäret … Den kräver att vi utmanar den narcissistiska vanföreställningen att det är människan som är tillvarons centrum, och att Guds primära ”uppgift” är att göra det bekvämt för alla som tror på honom.

Vi kan ha välgrundade synpunkter på HBTQ-rörelsen, som lyfter fram sexualiteten som en betydligt mer central del av identiteten än vad som är rimligt. Men hur ofta begår vi inte själva samma misstag genom att bygga vår självkänsla och vår identitet på sådant som vårt jobb, vår utbildning, vår popularitet, vår ekonomiska trygghet och vår sociala kompetens? Eller när vi låter äktenskap och familj få en sådan status, att vi – på tvärs med Bibelns egna ord – framställer livet som ogift som ett beklagansvärt B-alternativ?

Jesus talar flera gånger om försakelsen och att dö från sig själv som kungsvägen i det kristna lärjungaskapet. Han säger att ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det” (Luk 9:23–24). Tror vi fortfarande på detta i Sveriges kristenhet?

Olof Edsinger
Generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen

Fler nyheter

torsdag 21 jun 2018

Gud är en förbunds-Gud

Gud är en förbunds-Gud, och att hålla äktenskapet i ära är ett konkret sätt att med våra liv bekänna detta faktum. Att däremot inte göra det, är ett tydligt sätt att visa att vi inte har förstått denna grundläggande egenskap hos Herren. Det skriver SEA:s Olof Edsinger inför den stundande midsommarhelgen.

LÄS MER

onsdag 20 jun 2018

SEA: Regeringens trossamfundsutredning inger oro

– Regeringens utredning om statens stöd till trossamfund sänder oroväckande signaler gällande samfundens oberoende. Många av utredningens förslag kan på ytan verka rimliga, men samtidigt stämmer talesättet ”djävulen finns i detaljerna” väl in på det som står.

Det säger Jacob Rudenstrand, biträdande generalsekreterare för SEA, som har lett organisationens arbete med att analysera utredningen Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige, SOU 2018:18.

LÄS MER

fredag 8 jun 2018

Treenigheten och islam

I kyrkans år har vi nu trätt in i Trefaldighetstiden, där vi får fördjupa oss i livet med Gud som Fader, Son och helig Ande. Samtidigt firar många muslimer Ramadan, utifrån en helt annan förståelse av Guds väsen. Så vad säger egentligen den kristna tron om treenigheten, och hur relaterar detta till islams sätt att tala om Allah? Om detta skriver SEA:s Olof Edsinger i sommarens första nyhetsmail.

LÄS MER

fredag 25 maj 2018

"Religiösa tankelekar" om abort

”Överlappningen mellan abortmotstånd och människorättsaktivism är inte noll – den är negativ.” Så skrev Dagens Nyheter i veckan med anledning av dagens folkomröstning på Irland om synen på oföddas rätt till liv. Enligt tidningens huvudledare hotar landets restriktiva abortlagstiftning kvinnors hälsa, men redan idag har man lägre mödradödlighet än exempelvis Storbritannien, skriver Jacob Rudenstrand.

LÄS MER

 

Bokpaket
När 2 blir ett
Islam och kristen tro - BRYTPUNKT