Gud älskar rättvisa och han är barmhärtig. Detta är grundpelare i sann och god politik. Rättvisa lagar, fungerande polisväsende och opartiska domstolar. Sociala skyddsnät för de som råkar illa ut, särskild omsorg om de svaga och utsatta – barn, äldre, sjuka. Rättvisa och barmhärtighet.

Kristna har genom hel historien engagerat sig mot förtryck och orättvisor, och för de fattiga, sjuka och lidande. Kyrkan har även misslyckats sitt uppdrag när man varit i oheliga allianser med statsmakter. Men den goda traditionen har burits upp av människor och initiativ. Påvliga edikt för redan 500 år sedan fördömde slaveriet. Evangelikala kristna som Wesley och Wilberforce ledde och vann kampen mot slavhandel och slaveri för ett par hundra år sedan. Kristna stod i förgrunden i kampen för kvinnlig rösträtt i USA. Martin Luther Kings kamp för rättvisa grundades i hans kristna tro. Moder Teresa bad och arbetade för de ofödda barnen och de ensamma döende.



Idag engagerar sig kristna världen över i kampen mot människohandel, man tar sig an AIDS-sjuka, borrar brunnar, bygger sjukhus, och tar hand om hemlösa.

I september samlades en stor skara katolska, ortodoxa och evangelikala ledare i New York. Man har iakttagit tre viktiga områden där kampen för rättvisa och barmhärtighet måste intensifieras. Det sammanfattades i Manhattandeklarationen*.



Först tar man upp frågan om människovärde – livet. Återigen, en fungerande rättstat som söker rättvisa och barmhärtighet gör allt i sin makt för att skydda och stödja de svaga, barn, de som saknar röst och politisk makt. I USA finns det nu, för första gången sedan fri abort infördes 1973, en majoritet som ifrågasätter den fria aborten. Samtidigt har man en president som till varje pris vill att sjukvårdsreformen ska innehålla skattefinansierad fri abort och en utrikesminister som vill exportera fri abort till alla länder som en ”mänsklig rättighet”. Detta är vad Johannes Paulus II kallade ”en dödens kultur”. Och sedan 1970-talet har vi kunnat se att när livet naggas i ena kanten - ofödda barn - så naggas det snart i den andra kanten – dödshjälp.



Manhattandeklarationen tar sedan upp frågan om äktenskap. Det är ingen mänsklig rättighet att kalla vilken konstellation som helst av relationer för äktenskap. Och omvänt, ingen är förtryckt för att han eller hon eller de inte får sina relationer statligt reglerade eller kallade äktenskap. Det handlar inte att lagstifta om ”kärlek”. Statens uppgift är att skapa ramar och regler för det gemensamma goda och barnens bästa.

Slutligen behandlas frågan om samvets- och religionsfrihet – grundpelare för demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa två friheter minskar globalt sett, men även i västliga demokratier. Detta kommer till uttryck så kallade ”hatbrottslagar”, som Obama nyligen införde i USA. Det finns starka krafter i EU som vill tvinga kyrkor att anställa de som lever i homosexuella eller polyamorösa förhållanden.



Kampen måste fortsätta – för människovärdet, för äktenskapet, för religionsfriheten.



MATS TUNEHAG
Ordförande

Svenska Evangeliska Alliansen

Artikeln är tidigare publicerad i Världen idag

* www.manhattandeclaration.org