Den postmoderna förståelsen av människan innebär att vi definierar oss själva; det finns ingen given mänsklig essens. På ytan låter detta, för den individualistiska västerländska människan, som goda nyheter. Du skapar dig själv, du kan bli det du själv vill. Som Expressen skrev på ledarplast för några år sedan: ”Du väljer själv din identitet - tjej eller kille, straight eller gay, kinky eller drag. Och du har ständig ångervecka.” (1)
 
Men lite reflektion visar hur problematiskt detta perspektiv är. 
 
Om du väljer din identitet, så finns ju du – och om det ska vara ett meningsfullt påstående måste detta du ha någon form av identitet. Om man väljer att driva tanken ända till sitt slut – alltså att det inte finns ett du som väljer, blir det ännu värre. Människan töms helt på mening. Som en recensent skrev om Tom Cruices rollprestation i  filmen Vanilla Sky:2
 
”Hur han - Cruise - i närmast identiska scener före och efter hämnden närmar sig spegeln, försiktigt, försiktigt, känner över huden med en fråga på läpparna, i ögonen. Inte en fråga om skönhet, nej skönhet hör 1900-talets speglar till, nej, utan en fråga om identitet: Vem är det? Vad är det?

Tom Cruise, naturligtvis. Det vet vi. Han har ärr den här gången, förstås. Annars samma ansikte som kan andas fram i samma stund man säger stjärna. Ett ansikte så använt att det lägger sig ovanpå varje gestaltning, varje tolkning. Samtidigt en känsla av att han bara genom att visa detta blanka ansikte i de roller han försöker ikläda sig (Eyes wide shut inte minst) håller på att säga något väsentligt om vår tid.
Kanske inte om identitetslöshet, det hör 1900-talets filmer till, utan om något slags meningsförlust, tomhet, ett ansikte ovanpå varje tolkning som inte går att tolka därför att det inte tycks innehålla något meningsbärande, ansiktet som blivit mask.
 
Ansiktet som i bilderan betytt allt och kunnat betyda allt, och så nu: inget.” (2)
 
Ett dagsaktuellt exempel denna postmoderna förvirring möter vi hos studieförbundet Sensus. Det är ett studieförbund med stolta kristna rötter, utifrån tidigare sammanslagningar mellan EFS:s och KFUK-KFUM:s studieförbund, som sedan slogs samman med Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) och Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV). (3) Sensus är ett av många exempel på sekulariseringen  och den kristna trons reträtt i Sverige; studieförbundet har idag ingen kristen grund. (4)
 
Under rubriken ”Han, hon eller hen — välj mellan tre kön” läser jag i senaste numret av Kyrkans Tidning följande: (5)
 
– Det här handlar om att låta dig som individ själv bestämma hur du vill definiera dig, säger Johan Welander på Sensus studieförbund.
– Jag kan inte säga om vi är tidigast, men vi är nog bland de första som väljer att göra på det här sättet.
 
Den som söker jobb på Sensus får alltså välja mellan tre olika alternativ när de gäller vilket kön man tillhör. Kyrkans tidning skriver:  ”Tre alternativ finns att välja bland: man eller kvinna — eller det nyskapade könsneutrala pronomen ”hen”, som är hämtat från queerteorin, och som ibland används inom HBT-rörelsen av personer med genderöverskridande identitet.”
 
Detta är ytterligare ett uttryck för hur vår kultur väljer att tona ner eller ignorera väsentliga aspekter av verkligheten, i detta fall biologin. Vår på ytan så kroppsfixerade kultur är samtidigt i vissa frågor kroppsfientlig. Varför ge företräde åt inre känslor av kaos och förvirring framför en faktisk och välfungerande yttre verklighet?  
 
De goda nyheterna för människan och frågan om vår identitet möter vi i Bibelns första kapitel. Vi är inte tomhet, vi är inte en identitetslös, formlös massa som vi efter eget godtycke ska modellera. Nej, vi är något stort och viktigt och värdefullt! Vi har identitet och status på en hisnande nivå.
 
Bibelns första ord om människan är att vi ska förstå oss själva utifrån Gud. Vi är skapade till hans avbild, till att vara honom lika. Det finns en mänsklig natur, en mänsklig identitet, som vi är kallade att uttrycka. Till vår identitet hör att vi är skapade till man och kvinna. Vår biologi och vår kroppslighet är en omistlig del av vilka vi är och vilka Gud menat att vi ska vara.

Fri blir människan först när hon bejakar vad Gud har tänkt för hennes liv.

STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen

1. Expressens ledarsida 27/4 2000
2. Peter O Nilsson, huvudredaktör Kulturnyheterna  i SVT, i Expressen januari 2002
3. http://www.sensus.se/Om-Sensus1/Sensus-historia/
4. Se Vision och programförklaring: http://www.sensus.se/Om-Sensus1/En-motesplats/
5. http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/han_hon_eller_hen__valj_mellan_tre_kon_0_12857.news.aspx