Medan aborter av flickfoster minskar i Asien går trenden i Väst mot att föräldrar föredrar döttrar. Jacob Rudenstrand skriver om debatten kring SVT-dokumentären Jakten på en dotter och de könsselektiva aborterna.
Länge har könsselektiva aborter handlat om att patriarkala samhällen väljer bort flickor. Redan det antika romarriket präglades av en partiskhet för söner. I ett välkänt brev daterat år 1 f.Kr. ger en man som heter Hilarion, som befinner sig på resa medan hans gravida hustru väntar i hemmet, uttryck för en vanlig sedvänja i sin samtid: ”Om – må det gå dig väl – du får en avkomma, om det är en man, låt det leva; om det är en kvinna, gör dig av med det.” 1
Asiens försvunna flickor
I nutiden har det i länder som exempelvis Indien och Kina funnits kraftiga incitament för att bara föda pojkar. Som en följd av selektiva aborter och att pojkar behandlas bättre ”saknas” 63 miljoner kvinnor i Indiens befolkningsstatistik, rapporterar BBC. Ojämlikhet, exempelvis att det är söner som ärver egendom, normen att brudens föräldrar betalar hemgift till brudgummens familj, samt andra ekonomiska och sociala privilegier anses vara några av anledningarna till att flickfoster aborteras. Under en tre månadersperiod föddes exempelvis inte en enda flicka i 132 byar i distriktet Uttarkashi i norra Indien, något som misstänktes bero på könsselektering.
För fattiga innebär pojkar en ekonomisk trygghet. Flickor kostar. Därför har det i vissa länder ansetts mer kostnadseffektivt att göra sig av med dem. De sociala konsekvenserna av mansöverskottet är vidsträckta. Statsvetaren Valerie M Hudson pekar på att det leder till en ökning av olika former av våldsbrott.
Men något har hänt med Asiens könsobalans. I somras rapporterade The Economist om hur antalet manliga födslar per år beräknas minska från en topp på 1,7 miljoner år 2000 till cirka 200 000 i år, och därmed återigen ligga inom det biologiskt normala födelsetalet på 105 pojkar per 100 flickor. Allt fler önskar sig en dotter. Globalt noterar The Economist att länder som tidigare haft en övervikt av pojkar kan börja närma sig en jämnare könsfördelning. I Väst däremot har det funnits en växande preferens för flickor framför pojkar ända sedan 1980-talet. Men varför har döttrar högre status än söner i stora delar av västvärlden?
Det kan handla om en dröm om alltifrån att kunna spegla sig i någon till att få köpa rosa klänningar. Från livestreamade gender reveal parties, fester för närstående där barnets kön avslöjas, där det blåa konfettiregnet resulterar i besvikna miner, till videoklipp i sociala medier där mammor ger uttryck för det som har kommit att kallas för ”gender disappointment”, könsbesvikelse.’
SVT:s dokumentär Jakten på en dotter, om hur alltfler svenskar önskar sig döttrar, illustrerar denna könsbesvikelse. Programmet avslöjar hur svenskar beger sig utomlands, då det inte är tillåtet att fritt välja kön på sitt barn i Sverige. På norra Cypern kan svenska par få betala från 60 000 kronor och uppåt per behandling för att genomgå en kombination av provrörsbefruktning och genetisk testning. Behandlingarna kan bli många innan föräldrarna uppnår drömmen om en dotter.
Vissa väljer till och med att göra abort om de väntar en pojke. Bland annat berättar ”Sofia” om hur hela hennes värld gick sönder när hon fick reda på att hon efter att ha fått tre söner väntade ännu en pojke. Längtan efter en dotter var så stark att hon gjorde abort: ”Det var rätt. Jag visste att jag inte skulle bli hel annars.”
”Sofia” är inte den enda mamma som gjort abort när hon väntat en pojke istället för en flicka. SVT:s dokumentär beskriver hur kvinnor i slutna Facebookgrupper vittnar om liknande erfarenheter. Skam, dåligt samvete och ångest är några av känslorna som återkommer i inläggen. En del har till och med hållit aborten hemlig och kallat den för ett missfall för omgivningen.
Könsfördelning för nyfödda barn i Sverige ligger samtidigt stabilt kring 105 till 107 pojkar på 100 flickor, enligt statistikmyndigheten SCB.
Könsselektion i feministiska samhällen
Den trend med pojkaborter som skildras i Jakten på en dotter kan alltså inte jämföras i skala med flickaborterna i Asien, men det finns ändå stora likheter. I båda fallen är det vuxnas behov och förväntningar som avgör barnets värde. I det ena fallet reduceras barnet till ett medel för ekonomiska och materiella fördelar, i det andra är det psykologiska och känslomässiga fördelar som styr. I båda fallen dominerar de kulturella idealen.
I SVT:s dokumentär intervjuas även Sven-Eric Söder, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd (Smer). Femtio år efter den svenska abortlagstiftningens införande berättar Söder att han ”har svårt att tänka mig att det var lagstiftarens intention med abortlagstiftningen att den skulle användas för könsselektion”. Även om det inte var lagens intention har det idag blivit resultatet. Genom den fria aborten under graviditetens 18 veckor har vi även fått friheten välja vilka kvaliteter vi önskar få hos vår avkomma. Att Smer under årets Almedalsvecka arrangerade ett samtal med rubriken Designer babies – modernt föräldraskap eller unken rasbiologi? kan därför ses som ett försök att diskutera de etiska gränserna och vilken människosyn som blir konsekvensen. Karim Jebari, filosof vid Institutet för framtidsstudier, sade då att det är mer problematiskt att välja bort en flicka i ett misogynt samhälle än i ett jämställt samhälle. Men om könsselektion är problematiskt i ett samhälle, måste det vara problematiskt i alla samhällen – oavsett hur ”jämställt” det är-
Borde inte detta leda till ett förnyat samtal om abortlagen? Tvärtom har grundlagskommittén i år föreslagit att aborträtten ska skyddas i grundlagen.
Sjunker pojkarnas värde?
Svenska Dagbladets Josefin de Gregorio undrar om inte ett av skälen till varför pojkar numera har lägre status är för att de anses vara för problematiska: ”Det är ju trots allt flest män som är gängkriminella. Män får adhd-diagnoser, de lider av psykisk ohälsa, deras psykiska ohälsa blir farlig för andra när de blir ’incels’ eller skolskjutare.” De Gregorio hänvisar till KD-ledaren Ebba Buschs Almedalstal om hur en feministisk ideologi skuldbelagt pojkar. Det är inte svårt att hitta empiri för Buschs påstående – med eller utan hjälp av AI.
Efter ett årtionde av återkommande debatter kring ”patriarkatet”, ”vita kränkta män” och ”heteronormen” är en del självkritiska. Feminismen blev för aggressiv, som Magda Rasmusson, tidigare ordförande i Grön ungdom, sa i Svenska Dagbladet i våras: ”Allt med vita kränkta män känns i efterhand rätt sunkigt, att peka finger på det sättet stöter bort folk. Jag hoppas att man hade kunnat ha en mer mogen inställning i dag.”
Den ökande preferensen för döttrar, och de starka reaktionerna på att vänta ”fel” kön med pojkaborterna som exempel, handlar dock inte bara om könsstereotypa idéer. Som redan har nämnts skickar det signalen att barn utifrån sitt kön förväntas fylla ett tomrum hos sin förälder. Och som psykologen Jenny Klefbom påpekar för SVT tillskrivs barnet på så sätt en roll som han eller hon inte är ämnad att axla. För vilket barn orkar bära bördan av att behöva uppfylla sina föräldrars drömmar och önskningar?
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare
