Diskussioner om vilket politiskt parti Jesus skulle ha röstat på är knappast meningsfullt. På Jesu tid fanns varken liberal demokrati eller parlament, skriver Jacob Rudenstrand.
Under helgen knackade Magdalena Andersson dörr i Uppsala tillsammans med SSU-ordföranden Moska Hassas för att prata om Jesus. Nej, det är inte så att de har blivit frälsta och vill dela med sig av sin personliga tro på Jesus Kristus. Det är världsligare ting än så.
Det vankas nämligen kyrkoval i slutet av september och Socialdemokraterna storsatsar. I en ny reklamfilm, som är en uppdaterad version från 2013, skingrar SSU alla oklarheter kring det glada budskapet, något som apostlar, kyrkofäder, påvar och reformatorer har missat: Jesus var sosse.
Det är ingen hemlighet att många MAGA-republikaner ser Trump som utvald av Gud. I Sverige tycks den allsmäktiges son i stället vara en Magda-fan.
Att kristendomens upphovsman botade sjuka, helade lama, mättade mer än 5 000 människor med ett par fiskar och bröd samt drev ut månglarna ur templet handlade inte om Jesu anspråk att vara Guds son.
Inget sånt teologiskt snömos. Snarare var det så att människosonen var frälst på socialdemokrati anno 2025: Välfärd, solidaritet och kritik av riskkapitalister. För SSU:s förbundssekreterare Lotta Wiechel är budskapet glasklart:
”Jesus stod upp för människovärdet och solidariteten. SSU är tydliga, Jesus var sosse”
Tidöavtalet, däremot, är inte förenligt med kristna värderingar, predikar Wiechel, som varken är medlem i Svenska kyrkan eller frekvent gudstjänstbesökare, frimodigt. Att varken Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna ställer upp i kyrkovalet spelar mindre roll.
Det gör däremot Sverigedemokraterna, som inte tycks vilja vara sämre. Enligt Jimmie Åkesson skulle Jesus ha röstat på Sverigedemokraterna – om han hade levt i dag. Att tron att Jesus har uppstått från de döda och lever än i dag är den kristna kyrkans huvudbudskap, tycks ha gått Åkesson förbi.
Diskussioner om vilket politiskt parti Jesus skulle ha röstat på medan han vandrade på jorden är knappast meningsfullt. På Jesu tid fanns varken liberal demokrati eller parlament.
De gånger han diskuterade politiska frågor, som den kejserliga beskattningen (Matteusevangeliet 22:15-22), vägrade han ge ett enkelt ja/nej-svar, trots att det var en brännande fråga. I stället vägrade Jesus med sina ord ”ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud”, tillerkänna mänsklig överhet fullkomlig auktoritet och lojalitet.
Han introducerar helt enkelt tanken på att staten inte är obegränsad – den har tydliga gränser och kan inte kräva någon total lydnad.
Ofta brukar det hävdas att religionen ska hållas borta från politiken, men någon ömsesidig avspärrningslinje tycks inte vara upprättad. I synnerhet inte i samband med kyrkovalet.
Det är intressant att notera att S som nyligen ville utöka lagen om hets mot folkgrupp för att hindra koranbränningar och andra religiösa kränkningar, nu kränker många kristna genom att reducera Jesus till en politisk maskot. SD å sin sida, som återkommande kritiserar Svenska kyrkan för att ta politisk ställning, tar själva ställning i kyrkliga frågor.
Kanske är det dags för S och SD att ta steget fullt ut och bli konfessionella partier?
Jacob Rudenstrand biträdande generalsekreterare Svenska evangeliska alliansen
Artikeln publicerades även i Expressen Debatt
