Att vi lever i en tid då äktenskapet omvärderas radikalt är väl allom bekant. Skilsmässor är vanligt, vartannat äktenskap spricker och många tycker hela idén är förlegad. Bland kristna ökar skilsmässor och acceptansen är stor. Detta gäller även bland dem som kallar sig väckelsekristna eller bibeltrogna.
I ett seminarium jag besökte för ett tag sedan frågade en predikant publiken, som bestod av 200 pastorer, om de ansåg att äktenskapet var ett förbund eller ett kontrakt. Ungefär lika många händer gick upp för båda åsikterna. Här ligger ett stort problem. Tanken på att äktenskapet är ett kontrakt innebär att man ser på det mer eller mindre som ett affärsförehavande. Två parter gör upp och samarbetar så länge det är möjligt, men om det inte går som man tänkt (affärerna blev inte så lysande) då upplöser man kontraktet och omintetgör samarbetet. Värre än så är det inte. Denna syn på äktenskapet är obiblisk och jag menar inte heller att man rakt över ser så ytligt på äktenskapet, men inslag av detta förekommer även bland troende. Inte minst tanken på att dörren står öppen ifall det inte skulle fungera.
Att äktenskapet är ett förbund är ett helt annat tänkande. Förbundstanken utgår ifrån Guds väsen, hans önskan om en evig förening med människan, hans trofasthet till sina löftesord och hans villighet att offra och försaka för att förverkliga sin längtan efter denna förening. Från Guds sida är ett förbund alltid oupplösligt. Det betyder att om vi bryter ett förbund med Herren så gör han det inte. Är vi trolösa så står han troget fast vid sitt ord, Rom. 3:3, 2 Tim. 2:13. Betoningen ligger på Guds eviga trofasthet till sina löften, oavsett hur vi agerar. Bryter vi förbundet skadar det oss allvarligt, men Gud ger inte upp utan fortsätter trofast att söka människan. Detta tänkande är så annorlunda än hur vi själviska människor oftast tänker.
En annan bild som visar djupet i äktenskapsförbundet är att Paulus liknar Kristi förhållande till kyrkan vid äktenskapet, Ef. 5:25-33. Det är bilden av en djup, innerlig, kärleksfull och livslång förening som bygger på total överlåtelse. Jesu kärleksfulla överlåtelse åt sin kropp, församlingen, är total och uppoffrande. För honom finns inget alternativ och inga tankar på annat än livslång trohet. Stora delar av detta tänkande har i dag gått förlorat, inte bara i samhället utan även hos många kristna.
Själva tanken på att gå in i något som jag sedan inte kan komma ur, är skrämmande för den moderna människan som vill behålla kontrollen i allt. Tanken på att lova livslång trohet verkar nästan absurd om man inte räknar med Guds nåd och den helige Andes kraft att leva ut detta. Tanken på ömsesidig förlåtelse, att ge den andre rätt, att böja sig för varandra, att fördra allt, tro allt, hoppas allt, uthärda allt, 1 Kor. 13:7, upplevs som en tvångströja kring det egna jaget, om jag inte ser äktenskapet ur Guds kärleks perspektiv.
Alltså måste äktenskapets bibliska rötter återupptäckas, Guds eviga och trofasta kärlek upplevas och tron på hans löften anammas, annars kommer sekulariseringen att slå hårt även på kristna äktenskap. Moderna äktenskap utsätts för stora prövningar, men två makar som förlåter varandra, ber tillsammans och betjänar varandra kan rida ut många stormar.
ULF EKMAN
Huvudpastor
Församlingen Livets Ord i Uppsala
Artikeln har tidigare publicerats i Världen idag
Kika gärna in på Ulf Ekmans blogg på www.ulfekman.nu
