Genom skapelseberättelsen i 1 Mosebok löper en kommentar om den framväxande skapelsen: ”Och Gud såg att det var gott.” Vid varje nytt moment gör Skaparen en utvärdering och säger sexgånger att det är gott att världen och livet blir till. När allt är färdigt ser Gud ”att allt som han hade gjort var mycket gott.”
För den som fortsätter att läsa väntar en överraskning. Gud själv ser på sitt skapelseverk och konstaterar att något inte är gott: ”Det är inte gott att mannen är ensam.”
Så skapas kvinnan från mannens sida. Hon motsvarar honom och är på samma nivå som han. Inte lägre som djuren, som aldrig kan möta människans gemenskapsbehov. Inte högre som Gud, som alltid kommer att vara oändlig i förhållande till den lilla människan. Nu är livgivande gemenskap mellan två jämbördiga parter möjlig.
Enligt kristen tro är Gud en. Bibeln avvisar istarkast möjliga ordalag varje form av polyteism. Som Paulus säger: vi vet ”att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan Gud än den ende.”
Men den ende Guden är inte ensam; han är i sitt eget väsen gemenskap. Han är en social Gud; han är kärlek. Inte som en möjlighet, att älska om han väljer att skapa någon utanför sig själv, utan som en evig verklighet: Gud är kärlek. Som Jesus säger till Fadern: ”du har älskat mig redan före världens skapelse”.
Här ligger hemligheten med treenigheten; Fader, Son och Ande. En Gud, tre personer och därför relation och gemenskap i Gud själv.
När människan skapas till Guds avbild är därför gemenskapsaspekten grundläggande. Människan ska återspegla en Gud som både är enhet och mångfald. Därför skapas människan till man och kvinna. Därför ska de två i äktenskapet både bli ett Ä och föröka sig och bli fler. Samtidigt både enhet, mångfald och livgivande precis som i Gud.
Här finns den yttersta förklaringen till vår djupa längtan efter gemenskap. Vi är skapade av en Gud som är gemenskap och vi ärskapade till ett liv i gemenskap. Vår kallelse är att återspegla Gud.
Äktenskapet är den grundläggande livsformen som Gud gav människan: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”
Genom historien har äktenskapet varit avgörande för individer, familjer, släkter, nationer, kulturer Ä Det går knappt att föreställa sig mänskligheten utan institutionen äktenskap. Här har kärlek, vänskap, omsorg, kunskap och skapande odlats och förts vidare. Här har sexualitet och fruktsamhet fått en naturlig och konstruktiv plats. Här har generationer länkats samman.
Äktenskapet har också ofta förvanskats, historiskt genom polygami, i vår tid genom enkönade äktenskap. Kontinuerligt har äktenskap deformerats genom kärlekslöshet mellan makar, maktkamp och förtryck, svek och skilsmässa Ä så att gemenskapen inte reflekterat den Gud som skapat oss.
Just för att äktenskapet är så grundläggande och samtidigt så utmanade firar vi äktenskapets dag på söndag! För att lyfta fram Guds tanke med livet. För att fira kärlek och gemenskap. För att inspirera till överlåtna och sunda relationer. För att ge församlingar och familjer verktyg som hjälper oss till fungerande familjeliv.
(Denna artikel har även publicerats som en gästkommentar i Världen idag 10/2)
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
