Att utsätta sig för Ordets kraft är att låta Anden bryta ned den typ av tankebyggnader som ”reser sig mot kunskapen om Gud” – och ingen lärjunge till Jesus kan klara sig utan denna djupgående erfarenhet. Del två av Olof Edsingers artikel med sammanlagt fem olika områden som blir centrala för den som låter sig formas av den bibliska världsbilden
Förvandling #3: Synden går djupare än vi vill tro
En tredje insikt som får drabba oss när vi blir konfronterade med Bibeln och dess världsbild har med vår personliga synd att göra. De flesta människor är av naturen medvetna om att de inte är perfekta. ”Man är ju inte mer än människa.” Men när vi kommer till Guds ord skär analysen djupare än så. ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, skriver Paulus (Rom 3:23). Och värre ändå: ”Syndens lön är döden” (Rom 6:23).
Den här insikten kommer till oss redan när vi läser Gamla testamentet. Berättelsen om syndafallet möter oss i Bibelns tredje kapitel, och i de påföljande kapitlen går det utför för hela mänskligheten. Faktum är att Gud till slut känner sig nödgad att sända en flod för att på så sätt börja på ny kula, och då efter att ha dränkt majoriteten av befolkningen i vatten.
Även den fortsatta berättelsen gör dock klart att synden är en sjukdom som inte så enkelt låter sig botas. Inte ens det folk som Gud ingick förbund med – som under århundraden fick åtnjuta hans favör, hans närvaro och hans uppenbarade vilja genom lagen – visade sig nämligen förbli i relationen till sin Herre. I stället kan vi gång på gång läsa om hur israeliterna vände sig bort från sin förbunds-Gud, och hur de gjorde sådant som var ont i Herrens ögon.
Av allt detta lär vi oss att mänsklighetens problem inte bara handlar om brist på kunskap. Det är inte för att vi inte förstår bättre som vi gör det som är ont; det är för att vi inte vill bättre. Synden går så djupt i oss att till och med det folk som hade alla förutsättningar för motsatsen valde att vända Gud ryggen.
Ingen ska tro att det är bättre ställt med dig och mig. Syndens ovilja att underordna sig sin Skapare lurar i varje människas hjärta. Och det är först när vi inser djupet av dess lockelse, som Bibelns återkommande varningar för syndens effekter blir begripliga.
Förvandling #4: Frälsningen kan bara ges som en gåva
Insikten om vår egen synd vandrar hand i hand med ett av Bibelns allra mest angelägna budskap, och det är att frälsningen bara kan ges som en gåva. Om Bibelns budskap är sant, kommer det aldrig att vara nog att bara på ytan försöka justera vårt sätt att leva. Vad som verkligen krävs är en hjärttransplantation (jfr Hes 36:26–27; Joh 3:3). Och denna, säger Skriften, kan vi omöjligt få till enbart i oss själva.
Som en röd tråd genom hela Guds ord kan man därför säga att Herren presenteras som vår frälsare. Det som ingen människa kan åstadkomma i sig själv, det kan Gud ge oss som en gåva – av nåd.
Och inte nog med det: Till själva insikten hör att våra egna försök att göra gott, och därmed möta Gud på ”halva vägen”, i praktiken gör det bara svårare för Herren att verka. Inte så att det är fel att göra gott. Det är bara det att djupet i vår skada är så hisnande, att ingenting som du och jag kan göra har förmågan överbrygga det. Ju förr vi inser detta, desto bättre. Men för att göra det, behöver vi nå fram till det som är vårt eget slut.
Väl där – när nådens mysterium får göra sitt sanna verk, och när polletten på så sätt kan få trilla ner – tar helgelseprocessen vid. Men helgelse är något helt annat än goda mänskliga gärningar. Helgelse är Guds nåd in action. Det är Andens livgivande ström in i våra liv, och vidare ut till vår omvärld.
Förvandling #5: Guds kärlek är större än vi förtjänar
Summan av de här punkterna kan också formuleras på ett annat sätt: Guds kärlek är större än vi förtjänar. Gud räddar oss inte för att vi i oss själva är så fantastiska – utan trots att vi har vänt honom ryggen. Men det han upprättar oss till, är samtidigt just det som vi från början var kallade till: ett liv där Herren själv är centrum och där hans Ande får ett utrymme att forma oss för sina syften.
Eller som Paulus uttrycker det hela: ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:5–8).
Trots dessa fantastiska ord, finns det något i vårt fallna tillstånd som gör motstånd mot de sanningar som Paulus sätter ord på. Vi vill ju så gärna förtjäna Guds välbehag – och tar närmast anstöt av tanken att Gud inte bara ser det som ett privilegium att gripa in i våra liv. Samtidigt finns det en förunderlig skatt nedgrävd i att Gud älskar oss mer än vi förtjänar. Det innebär nämligen att när du och jag har en dålig dag, när vi inte presterar på topp och när vi faktiskt inte känner oss så dyrbara och älskvärda – då finns Guds kärlek fortfarande där.
Att Guds kärlek är större än vi själva förtjänar är därför en av Bibelns allra dyrbaraste sanningar. Och det är en sann och välgörande krigföring mot vår egen dåliga självkänsla, vår skam och våra tvivel. Herren älskar oss trots allt …
Kampen om våra sinnen
På alla dessa områden – och många fler därtill – pågår det en kamp om våra sinnen. Vid olika tillfällen kan det självklart vara olika saker vi tvivlar på, men hela tiden hjälper Bibeln oss att tvätta våra ögon så att vi kan se den ”härlighet som strålar från Kristi ansikte” (2 Kor 4:6).
Mot denna bakgrund är det helt rätt att tala om de här sakerna som en form av andlig krigföring. Paulus igen: ”För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig” (2 Kor 10:3–6).
Dessa ord handlar förstås om bönen. Men de handlar också om vår egen bibelläsning. Att utsätta sig för Ordets kraft är att låta Anden bryta ned den typ av tankebyggnader som ”reser sig mot kunskapen om Gud” – och ingen av oss kan undvara denna djupgående erfarenhet. Tänk gärna på det, nästa gång du umgås med Guds levande ord!
Olof Edsinger, generalsekreterare
Denna artikel har ursprungligen varit publicerad i Teologi & Ledarskap nr 3 2018. (För att läsa del 1, klicka här)
