0 Objekt

Som kristna har vi ett ansvar att vara konstruktiva samhällsmedborgare. Men samtidigt som Bibeln säger att vi ska underordna oss överheten för Herrens skull, ska kristna lyda Gud mer än människor. Precis som människorna i Bibeln lever vi i spänningsfältet mellan dessa båda bibelord.

På torsdagen deltog SEA:s samordnare Jacob Rudolfsson i ett panelsamtal om när det är befogat att tillämpa civil olydnad. Här följer hans anförande.

I sitt berömda brev från fängelset i Birmingham, skriver Martin Luther King:

”Vi får aldrig glömma att allt som Adolf Hitler gjorde i Tyskland var ”lagligt” och allt som frihetskämparna gjorde i Ungern var ”olagligt”. I Hitlertyskland var det ”olagligt” att ge en jude hjälp och uppmuntran. Ändå är jag övertygad om att jag skulle jag ha hjälpt och uppmuntrat mina judiska bröder om jag hade levt i den tidens Tyskland. Om jag idag bodde i ett kommunistland, där man undertrycker vissa principer som de kristna vill följa, skulle jag öppet försvara civil olydnad mot de lagar som står i strid med religionsfriheten.”

Det är nästan omöjligt att ens tänka på civil olydnad i vår tid utan att ta hänsyn till Martin Luther Kings fantastiska gärning. Han uppmuntrade människor över hela USA att protestera mot de orättvisa segregationslagarna som grundade sig på och fortsatte göda rasism. Och jag håller med honom i mycket.

Hade jag också levt i Nazityskland eller ett kommunistiskt land, hade jag givetvis förespråkat civil olydnad när det gäller de lagar som, om man hade lytt dem, innebar synd. Så har det varit sedan den första församlingen.

En överblick av de tillfällen då Bibeln bejakar civil olydnad har det handlat om situationer då det varit en direkt konflikt mellan Guds lag och människors lag (t.ex. 2 Mos. 1:17, Daniel 3, Apg. 4:18-21). Ledorden, både i och utanför förföljelsen, kan beskrivas som: ”Ge till kejsaren det som tillhör kejsaren, men aldrig det som tillhör Gud”.

I sitt brev från Birminghamfängelset förklarade Martin Luther King de nödvändiga grunderna och lämpliga metoderna för civil olydnad. Som svar på den kritik han fick från andra kristna pastorer sammanfattade han sin strategi för civil olydnad i fyra steg:

1) Insamling av fakta för att kunna belägga orättvisor

2) Förhandlingar

3) Inre rening – alltså granskning av egna motiv, förberedelse

4) Direkt handling

Det första steget säger sig självt. Det måste tydliggöras att orättvisor existerar innan civil olydnad tillämpas. För det andra måste de naturliga vägarna för både protester och förändringar av lagar vara uttömda. Man bör försöka ändra lagen innan man bara bryter den.

På många sätt är det tredje steget det viktigaste: Inre rening. Man måste bli av med alla känslor av hat och hämnd och förbereda sig på att bli förföljd och straffad. Detta inkluderar att vara beredd att ta de rättsliga konsekvenserna av att bryta orättfärdiga lagar. Då och endast då, efter att de tre första stegen har tagits, är det motiverat att fredligt bryta mot lagen genom direkt handling.

King vände sig dock samtidigt brytandet av rättfärdiga lagar som ett led i brytandet av orättfärdiga lagar. Vi har nämligen en moralisk skyldighet att lyda lagar som till exempel skyddar både privat och allmän egendom från både förstörelse och intrång när vi vill uppmärksamma något felaktigt. Ändamålet helgar inte medlen.

Kombinationen av de massiva rasistiska orättvisorna och att medborgarrättsrörelsen för afroamerikaner nått ett politiskt dödläge motiverade en fredlig civil olydnad.

Med tanke på den sorts demokrati som vi lever i idag, har vi en enorm möjlighet att påverka lagar, minska orättvisor och främja rättvisa. Ta till exempel frågan om den svenska flyktingpolitiken, som är själva diskussionsämnet, kräver steg 1 (Insamling av fakta) och 2 (Förhandlingar) en betydande mängd ansträngning innan man kan komma fram till steg 3 (Inre rening) och 4 (Direkt handling).

Lika mycket som man bör kräva en ärlig och noggrann handläggning Ä och till och med uppföljning Ä i enskilda migrationsärenden från myndighetspersonens sida, bör samma krav ligga på de som tillämpar civil olydnad. Varje person behöver göra välgrundade beslut.

Civil olydnad är en väldigt komplex fråga. Jag gillar verkligen engagemanget för människor i nöd. Jag tillhör själv en församling med flera invandrare och flyktingar och möter varje vecka människor som flytt sina hemländer på grund av förföljelse. Vi har gått mycket långt för att hjälpa asylsökande och konvertiter att stanna i Sverige. Jag har vänner som gömt flyktingar och själv har jag deltagit i demonstrationer, ordnat manifestationer, lobbat, arbetat politiskt, etc. för en förändring av flyktingpolitiken.

Och vi är på god väg. Nyligen kom det nya direktiv för migrationsområdet, som regeringen kommit överens om tillsammans med Miljöpartiet. Bland annat syftar de till att minska riskerna för felaktiga utvisningar, till exempel utvisningar till tortyr.

Här tror jag att flera av de eldsjälar som arbetat för den utvisade kongolesiske pastorn Jean Kabuidibuidi har spelat en spelat en stor roll, genom insamlandet av fakta, dokumentation, pressmeddelanden och opinionsbildning. Flera här har säkert varit aktiva i hans fall, därför vore det intressant att höra vilken metod som ni tyckt varit bäst för att fästa uppmärksamhet på hans fall.

Vi som lever i Sverige har alltså stora möjligheter att påverka genom att rösta, kontakta myndigheter och politiker och bedriva opinionsbildning. Vi som lever i den demokratiska delen av världen har också ett ansvar att så långt som möjligt gå demokratiskt tillväga för att få till en samhällsförändring.

Det finns nämligen en inbyggd problematik i tanken om civil olydnad när man tar lagen i egna händer. En förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle är att demokratiskt fattade beslut följs och att lagen efterlevs Ä det är ju detta många flyktingar flyr till. Bibeln bejakar tanken på en stat (t.ex. Rom. 13, 1 Pet. 2:12-14) och på en gemensam samhällsordning. Och utan en samhällsordning och lagar blir det kaos.

Och eftersom vi lever i en ofullkomlig samhällsordning finns det mängder av områden som skulle kunna påkalla civil olydnad från kristna som ogillar den nuvarande ordningen.

I förra veckan jämförde DN:s ledarskribent Hanne Kjöller utsorteringen av barn med Downs syndrom, med doktor Mengeles fasansfulla experiment i Auschwitz. Samtidigt utförs det 38 000 aborter om året i Sverige. Är det inte skäl nog för civil olydnad? Ändå ser vi inte de starkaste abortkritikerna stå utanför gynekologavdelningar och bildar mänskliga murar kring ingångarna.

Trots att vår samhällsordning inte är fullkomlig kan bristerna inte åtgärdas genom att ta lagen i egna händer. Om alla gjorde det skulle det som sagt bli kaos. Och anarki var något som Martin Luther King vände sig starkt emot.

Som kristna har vi ett ansvar att vara goda samhällsmedborgare då statens uppgift är att vara en tjänare. Annars riskerar vi att såga av den gren som vi sitter på.

Land ska förvisso med lag byggas. Och i vissa fall kan nöd bryta lag. Jag är inte emot civil olydnad om det finns goda skäl för det. Men som den skotske 1600-tals parlamentarikern Andrew Fletcher en gång skrev: ”Låt mig skriva en nations sånger, då spelar det ingen roll vem som skriver dess lagar”.

Den som kan påverka en kultur genom det fria ordet, har ofta mer makt än den lagstiftande församlingen. Och då når man längre än genom lagbrott.

Jacob Rudolfsson, samordnare SEA

Fotnot: Här finns en videoinspelning av panelsamtalet.