Medan vi firar advent och oroar oss för att hinna klart med allt julstök före dopparedan, oroar sig många av världens kristna för ännu blodigare islamistisk terror i samband med kristenhetens stora högtid. Det skriver Jacob Rudenstrand i Svenska Dagbladet.
Forum för levande historias utvidgade uppdrag, att även ta upp ”andras brott mot mänskligheten” vid sidan om Förintelsen, har väckt reaktioner. Detta efter att kulturutskottets vice ordförande, Robert Hannah (L), på Twitter välkomnade den breddade uppgiften med orden att det även måste inkludera islamismens brott mot mänskligheten.
Som så ofta fokuserades debatten på generaliseringar om en världsreligion. Men denna gång inte från några sverigedemokrater om islam, i stället talades det om kristendomen: ”Kan det tänkas inkludera kristendom och kolonialism till exempel? Eller är du helt insnöad på islam?”, undrade riksdagskollegan Niels Paarup-Petersen (C), vars partiledare senast i våras upprördes över SD:s partisekreterare Richard Jomshofs svepande omdöme om islam.
Historikern Mikael Nilsson, aktuell med boken ”Historiemissbrukarna” för socialdemokratiska tankesmedjan Tiden, fortsatte på samma tema: ”Kommer kristendomens brott mot mänskligheten att tas upp samtidigt för balansens skull, undrar man ju?”. Historikern Henrik Arnstad beskrev Hannahs utspel som ”den rasistiska hetsen mot muslimer”.
Förutom att kritiken saknar distinktion mellan islam och islamism, något som brukar avkrävas sverigedemokratiska politiker, relativiseras alltså islamismen. Men varför likställa islamismen – en ofta våldsbejakande ideologi med totalitära politiska anspråk – med kristendomen, som möter oss i olika traditioner och övertygelser?
Det går givetvis att ha synpunkter på om det är upp till statliga myndigheter att tolka historien, men nu saknar Forum för levande historia knappast skildringar av den kristna kyrkans mörka historia. På myndighetens hemsida finns informationstexter och rapporter om kyrkans historiska skuld till antisemitismen, kristnas attacker på judar och intolerans gentemot muslimer bland bekännande kristna. Hur man tar upp islamismen är en annan fråga. Visserligen informeras om Seyfo, det osmanska folkmordet 1915. Men dess ideologiska arvtagare – som hundra år senare drabbade offrens ättlingar under IS kalifat i Syrien och Irak – får knappt något utrymme alls. Detta trots att Sverige var ett av de länder där flest medborgare per capita anslöt sig till IS.
Det har heller inte rått brist på rapporter om IS mål att rensa ut kristnas och yazidiers kultur och historia i regionen: systematiska avrättningar, barnslavar och förstörelse av kyrkor och andra kulturarv. Än i dag lever assyrier/syrianer/kaldéer som flytt sina hemländer och IS i inhuman limbo i Libanon, enligt en ny rapport från organisationen A Demand for Action. Frågan är alltså inte om Forum för levande historia ska informera om islamismens brott, utan när.
Och även om Islamiska statens terrorvälde må ha kollapsat i Mellanöstern, kunde den kaldeiske katolske ärkebiskopen, Bashar Warda, nyligen berätta att Iraks kristna är nära utrotning. Samtidigt fortsätter IS-anslutna terrorsekter utöva våld närmast obehindrat på annat håll. Bara i Nigeria har 4 000 kristna dödats sedan årets början. För två år sedan konstaterade folkmordsforskaren Gregory Stanton, som Levande historia hänvisar till som auktoritet, att det pågår ett folkmord på kristna i norra Nigeria.
Islamisters förföljelse av kristna utgör på många sätt en blind fläck bland ledande politiker och svenska myndigheter. Studera gärna de senaste årens utrikesdeklarationer. I utrikesdeklarationen 2016 – mitt under IS folkmord – sades det inget om kristna minoriteter när andra utsatta grupper omnämndes. Och när Lars Adaktusson (KD) i årets utrikesdebatt anklagade S-regeringen för att sakna intresse och vara likgiltig inför den globala förföljelsen av kristna, valde Ann Linde att i stället för att bemöta anklagelsen fråga om KD:s syn på biståndspolitik. Alltså en helt annan fråga.
Tystnaden är talande. Detta påverkar även synen på kristna flyktingars utsatthet i Sverige. Och i sitt arbete att samordna regeringens arbete utifrån den nationella planen mot rasism, likartade former av fientlighet och hatbrott, har Levande historia inte fört några samtal om hoten mot kristna flyktingar. Detta trots att den nationella planen faktiskt var ett svar på förföljelsen av kristna på svenska asylboenden och att den själv anger att det kristofobiska motivet ökat med 140 procent (!).
Medan vi firar advent och oroar oss för att hinna klart med allt julstök före dopparedan, oroar sig många av världens kristna för ännu blodigare islamistisk terror i samband med kristenhetens stora högtid. Så ser vår tids mest tragiska jultradition ut. Om detta må Forum för levande historia också berätta. Förhoppningsvis utan ytterligare kritik från ideologiskt enögda förståsigpåare.
Jacob Rudenstrand, bitr. generalsekreterare
Artikeln publicerades även på Svenska Dagbladets ledarsida
