Sedan maj 2006 tillbringar jag knappt hälften av min tid i Tanzania. Jag reser mellan två världar och får därigenom hjälp att se med förhoppningsvis friska ögon på olika företeelser. Vi kämpar inom Svenska Evangeliska Alliansen för att bevara äktenskapet och kämpar kanske också med att bevara våra egna äktenskap. Hur ser det ut i Tanzania?
I Tanzanias lag förutsätts inte bara monogama äktenskap, tvärt om. De som är registrerade som muslimska eller traditionella äktenskap förutsätts i princip vara polygama eller lämna möjlighet för månggifte. Bland kristna (döpta), som enligt uppskattningar utgör ungefär 50 % av befolkningen, är det äktenskap mellan man och kvinna som gäller. Men storstadsliv och sekularisering banar väg både för ett litet men växande antal skilsmässor, men en del väljer också att bo sambo, åtminstone för en tid. Det kan bero på att båda inte är bekännande kristna. Till exempel behöver man åtminstone i lutherska kyrkan vara nattvardsberättigad för att få gifta sig, vilket många inte är på grund av felsteg eller problem av olika slag. En annan anledning kan vara att man inte hittar någon lösning på vem som ska byta samfund om den ene är till exempel lutheran och den andre katolik. Ibland kräver katolikerna konvertering även om man har rätt att behålla sin tillhörighet.
Bland bekännande kristna dröjer bröllopet ofta, inte minst beroende på de höga kostnaderna i samband med giftermål: olika former av hemgift och det numera växande kravet på storstilade bröllopsfester med överdådiga utsmyckningar, påkostade kläder med färgtema, kraftiga ljudanläggningar och det bästa i matväg. Här borde kyrkorna i undervisning och rådgivning försöka bryta utvecklingen.
Svenska kvinnor, också kristna, skulle ha svårt att finna sig tillrätta i det som vi uppfattar ojämlika förhållandet inom äktenskapet. Och det finns definitivt många äktenskap där inte bara arbetsfördelningen är orimlig utifrån Guds ord, utan också auktoritetsförhållandet. Jag frågar ibland mina nära vänner om detta. Och då säger relativt självständiga kvinnor med män som visar dem respekt, inom de kulturella gränserna förstås, att de inte strävar efter västerländsk typ av jämlikhet. De bestämmer mycket inom hemmets gränser och är inte missnöjda med arbetsfördelningen. Men vartefter det blir fler högutbildade med krävande arbeten även där så kommer kravet på förändringar att växa starkare, inte bara där det är uppenbar snedfördelning. Som så ofta är det ömsesidiga samspelet som tycks vara den avgörande faktorn, oavsett de kulturella mönstren.
HIV och Aids är som vi vet en fruktansvärd katastrof i länder som Tanzania. Död som löpt amok, har någon sagt. Det ironiska är att det ofta är trogna gifta kvinnor som är i den största riskzonen. Det sexuella beteendet bland män är ofta bedrövligt, där resa och bortavistelse innebär kontakter utanför äktenskapet. Även om en kvinna misstänker att mannen är otrogen kan hon inte kräva att mannen använder kondom och inte heller säga nej till sex. Och bland många ogifta kvinnor tycks en relation väldigt självklart direkt handla om att möta mannens önskan om sex.
Det finns otäcka mönster av sexuellt förtryck och utnyttjande, bland annat när det gäller flickors och kvinnors möjligheter till bra studieresultat och arbete. Ofta förväntas man betala med sin kropp helt enkelt. Kyrkan står inför profetiska utmaningar att höja sin röst. Dessutom måste man i Aidsepidemins spår hantera frågan om kondomanvändning. Även om man utifrån Guds ord förstås inte kan tänka sig att legitimera sex utanför äktenskapet, så kan man inte blunda för verkligheten, inte minst sina egna ungdomars beteende. Och då är frågan om inte man på något sätt måste ha med undervisning om bra kondomanvändning som det minst dåliga alternativet om man väljer att bryta mot kyrkans normer. Det blir heta diskussioner i slutna sällskap när jag ibland försöker lyfta sådana frågor. Men ofta har kyrkans folk svårt för att tala öppet och ärligt om både sex och aids.
Kampen för att bevara äktenskapet i Tanzania handlar alltså om saker som HIV, sexuellt utnyttjande, ojämlikhet och höga kostnader, inte om krav på lagstiftning om äktenskap mellan personer av samma kön. Den frågan väcker ännu i stort sett endast häpenhet. Det kravet lär dröja, men frågan om synen på de homosexuella i samhället har börjat dyka upp.
STEFAN HOLMSTRÖM
Koordinator och utvecklare av decentraliserad teologisk utbildning (TEE – Theological Education by Extension) i lutherska kyrkan i södra Tanzania.
Utsänd av EFS genom Svenska kyrkan.
