Miguel Cervantes skrev i början på 1600-talet romanen Don Quijote. Boken har blivit en klassiker och handlar om Don Quijote som förläste sig på riddarromaner. Han gav sig ut i verkligheten med en förvriden verklighetsuppfattning som skapade förvanskade hotbilder. I sin kamp för de ridderliga idealen stred han mot fantasifoster. Don Quijote trodde på fullaste allvar att väderkvarnar var jättar som måste bekämpas. Han var visserligen ärlig i sina uppsåt och hade ett nobelt sätt, men var icke desto mindre helt förvirrad och levde i en fantasivärld.
Jag vet inte vad Humanisternas riddare Christer Sturmark har på sitt nattduksbord, men riddarna runt hans bord har dragit sina svärd mot nutida väderkvarnar. Det får minst sagt ett löjets skimmer över sig när biblar i lådor på hotellrum framställs som stora hot mot människors integritet och mentala hälsa.
Man får känslan av en B-film från Hollywood: ”Biblarna anfaller”. En stackars resande affärsman kommer trött och intet ont anande in på hotellrummet efter en hård dags arbete. Han tänder lampan, slår på TV-n som visar mjukporr, slänger väskan på sängen, tar en öl ur mini-baren och pustar ut i fåtöljen. Då flimrar ljuset, TV-bilden blir ”myrornas krig” och han hör hur en byrålåda öppnas. Filmmusiken vibrerar av febrig känsla när en bibel flyger genom luften, den öppnar sig och landar tungt på mannens ansikte. Bibelbladen kramar sakta och plågsamt luften ur honom och ur öronen kommer infernalisk rök. Man ser hur han desperat kämpar för att få loss bibeln från ansiktet – men icke. När väl hans tragiska dödskamp är över kommer en representant från Gideoniterna in och stjäl affärsmannens plånbok och laptop. Hånskrattande lämnar han rummet.
Här behövs en Don Quijote, en hjälte. Detta måste stoppas – till varje pris. De humanistiska riddarna håller rådslag. Väderkvarnen är identifierad. Nu måste motattacken ske. Hollywood firar nya triumfer – ännu en B-film är producerad.
Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Vore det endast en B-film kunde man ignorera den. Men nu sitter Don Quijote i form av Christer Sturmark i TV-s morgonsoffor och sekulariserade journalister tar honom på fullaste allvar.
Och Scandics ledning borde väl dessutom göra det svenskaste som finns: ha kristeam i beredskap utifall Biblarna anfaller. Vad är väl en massaker på Virginia Tech jämfört med biblar i byrålådor?
Kanske borde kommunerna åläggas att ha kristeam i beredskap i början av juni. Då kan det ju hända att vissa skolor har avslutningar i kyrkor. Tänk om psalmböckerna anfaller de små oskyldiga barnen som sjunger att ”den blomstertid nu kommer”? Tänk om ordet ”gud” nämns? Stackars barn!
Det finns gott om väderkvarnar att bekämpa, men som tur är har Sverige begåvats med ädla riddare som rycker ut till vårt försvar. Om Miguel Cervantes hade levt i dagens Sverige hade han nog tvingats konstatera: Verkligheten överträffar dikten.
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen
Ledarsidan Världen idag
23 april 2007
