Av Claes Bengtsson
För några dagar sedan meddelade Hakon Långström, domprost i Stockholms domkyrkoförsamling, att han avgår i protest mot att Svenska Kyrkan och Stockholms biskop Caroline Krook beslutat att sponsra fotoutställningen Revelations på Kulturhuset med 400 000 kronor.
Utställningen visar ett antal konstnärers bilder av Jesus Kristus, och hade enligt Krook inte kunnat visas i Sverige utan bidrag från Svenska Kyrkan. En del av bilderna i den åtföljande utställningskatalogen är starkt kontroversiella. Förutom nakna män och kvinnor på och omkring korset finns en bild där Jesus instiftar nattvarden med ett par som utövar oralsex i förgrunden.
Att Jesus och kristen tro har och kommer att hånas och ifrågasättas är ju inget nytt. Men man måste onekligen fråga sig vad som är tanken när biskop Krook använder sitt inflytande i Svenska kyrkan till att finansiera den här typen av utställning?
Låt oss med en gång klargöra att detta inte handlar om yttrandefrihet eller rätten till konstnärlig frihet. Vad domprost Långström ifrågasätter, och många med honom, är varför kyrkans egna företrädare aktivt medverkar till att uppmärksamma sådana Jesuskarikatyrer som troende kristna från en rad olika traditioner självklart kommer att uppfatta som störande eller till och med kränkande.
Det var inte länge sedan de så kallade Muhammedkarikatyrerna debatterades i svenska media. I samband med detta gjorde Sveriges Kristna Råd följande uttalande:
”Vi tar avstånd från de sårande och kränkande publiceringarna av Muhammedkarikatyrerna. Yttrandefrihet och tryckfrihet är till för att skydda mot maktmissbruk och har sin grund i värden som tolerans och respekt. Just därför är det viktigt att de brukas ansvarsfullt och i harmoni med dessa värden. När tryckfriheten används för att kränka andra människors djupaste övertygelser och utan respekt för det som för dem är heligt är det ett allvarligt missbruk.”
Detta uttalande har bland annat undertecknats av K G Hammar. Frågan är om Krook instämmer i att det är allvarligt att kränka andra människors djupaste övertygelser utan respekt för det som för dem är heligt? Eller utgår biskopen från att kristna inte håller Jesus för helig?
Just frågan om helighet är intressant. På frågan om det inte finns någon som kan känna sig kränkt av utställningen svarade Krooks medarbetare Anders Bergkvist att ”man kan ju fråga sig vad som är heligt: är det vår bild av Jesus eller människors möte med honom?” Bergkvist menar detta som en retorisk fråga, men den är inte speciellt svår att besvara. Både utifrån Bibeln, traditionen och Svenska kyrkans bekännelseskrifter är det lätt att konstatera att det är Gud själv som är helig. Därför uppmanas alla kristna också i 1 Petrusbrevet att ”hålla Herren, Kristus, helig i era hjärtan”.
Frågan är också vad korset har fått för innebörd för Stockholms biskop? I en kommentar skriver Krook följande: ”Vem spikas på korset när vår Frälsare dör? I vår tid kan det vara en prostituerad flicka, en torterad från Latinamerika eller någon annan av samhällets mest utsatta.”
Det verkar finnas en allt större motvilja bland ledarskapet i Svenska Kyrkan att tala om Jesus som ”herre” och korset i termer av ”försoning”. Man verkar föredra att betona Jesus som vår vän, som genom sin död delar vår utsatthet och smärta. En sådan identifikation är kanske inte helt orimlig, om än otillräcklig. I Nya testamentet ses Jesus död på korset allra främst som en försonande och befriande handling.
Grundfrågan kvarstår: Om Krook ser Jesus som sin vän, varför vill hon då se honom presenterad på det sätt som görs i utställningen?
Denna kommentar publiceras även i Trons Värld den 4 maj 2006. Fotnot: Utställningen Revelations/Uppenbar(a)t kommer att visas i Kulturhuset i Stockholm den 10 oktober. De mest kontroversiella bilderna finns i den konstbok/utställningskatalog som säljs separat.
