De organiserade ateisterna framhäver ofta förnuft och vetenskap som viktiga redskap i sökandet efter sanning. Som kristen kan jag bara instämma. Förnuftet har vi fått av Gud och det ska vi använda så väl vi kan. Vetenskapen, det vill säga ett systematiskt inhämtande av kunskap om världen vi lever vi i, är ur kristet perspektiv ett direkt gensvar på Guds kallelse till människan att lägga jorden under sig och råda över den.
Det jag däremot inte förstår är ateisternas naiva synsätt på vad vetenskap är och vad för slags kunskap den kan ge oss. Låt mig ge ett exempel på vad jag menar:
I artikeln Det är dags att glömma Jesus skriver humanisternas ordförande Christer Sturmark följande om den kristne matematikprofessorn John Lennox, som nyligen gästade Sverige: ”Han tror på fullt allvar att Jesus gick på vatten, förvandlande vatten till vin och återuppstod från de döda. En man med vetenskaplig bildning tror på detta. Hur är det möjligt i dagens kunskapsrika värld?”
I dessa tre meningar finns ett antal problem.
För det första har vetenskapen inte kommit med någon ny kunskap på de områden som Sturmark nämner. Människor har nämligen aldrig trott att man kan gå på vatten! Det är ingen ny insikt som naturvetenskapen gett oss; det visste redan aposteln Petrus. Han var fiskare och använde båt, eftersom han Ä precis som alla andra människor genom historien Ä enkelt kunde konstatera att vattenytan inte går att gå på (såvida den inte är frusen).
Det vetenskapen har gett oss är ny kunskap om varför vi inte kan gå på vatten; gravitation, tyngdkraft, ytspänning och annat sådant som Petrus inte kände till eller kunde formulera i vackra formler.
För det andra handlar evangeliernas berättelser om under inte om egendomliga möjligheter i naturen, utan om det övernaturliga. Den Gud som skapat naturen, med den regelbundenhet som vetenskapen kan kartlägga, kan också Ä om han finns Ä välja att agera övernaturligt och tillföra något till naturen. När vatten blir till vin eller Jesus uppväcks från de döda är det ett övernaturligt ingripande från Guds sida, inte ett påstående om hur naturen fungerar.
Många av de nya ateisterna verkar klamra sig fast vid en föråldrad, så kallad positivistisk, syn på vetenskap; alltså att endast det empiriskt åtkomliga är verkligt eller vetbart. Richard Dawkins, otvivelaktigt en av Sturmarks hjältar, har till exempel sagt följande: ”Gud kan inte bevisas genom någon vetenskaplig hypotes. Därför finns han inte” (”God cannot be proved by any scientific hypothesis. Therefore he does not exist.” Daily Telegraph den 31 augusti 1993) Men själva påståendet att endast det empiriskt åtkomliga är verkligt eller vetbart är ju självt inte empiriskt åtkomligt!
Vetenskapen kan uttala sig om naturen, men inte om det övernaturliga. Som Sherlock Holmes hade sagt: Elementärt, min käre Sturmark.
För det tredje måste man skilja mellan vetenskap och världsbild. Vetenskapen undersöker världen, världsbilder svarar på de mycket större frågorna som vetenskapen inte kan besvara: Varför finns världen? Finns det något mer än världen? Vad händer när vi dör?
Det är att missbruka vetenskapen att likställa den med den egna världsbilden; dessvärre ett vanligt missbruk bland ateister. Den ateistiska tron Ä att det inte finns något svar på varför världen finns, att det inte finns något mer än världen och att allt tar slut för oss människor när vi dör Ä är inte vetenskap. Det är en världsbild.
Det är helt enkelt dags att glömma Sturmarks ohållbara resonemang kring vetenskap.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
