Jesusmanifestationen blev en stor succe, med 15 000 kristna som fyllde Stockholms innerstad i lördags! Glädjen över att stå tillsammans som kristna, trots tillhörighet i vitt skilda kyrkor, var påtaglig. Och fokus var entydigt hela dagen, på de olika torgen liksom på den avslutande samlingen i Kungsträdgården: Det handlade om personen Jesus Kristus.
Efter inledningen i Filadelfia lördag morgon spreds vi ut på sju olika torg i Stockholm, vart och ett med sitt särskilda tema. Tillsammans med många hundra andra fanns SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson på Medborgarplatsen och fick där tillfälle att tala om Jesus som Guds Son. Här följer första delen av det talet:
Jesus – Guds Son
Det är något oemotståndligt märkligt med Jesus.
Tänk på hans liv: Han föddes i en obetydlig småstad, arbetade som snickare tills han var trettio år och stod mestadels utanför offentlighetens ljus. Under tre års tid – 36 månader – var han en kringvandrande förkunnare. Han skrev inga böcker och hade ingen position av makt eller inflytande. Han hade inget att komma med – förutom sig själv. Efter en kort tid i offentligheten vände sig hans samtid mot honom och han avrättades.
Tjugo århundraden senare är han den centrala gestalten i mänskligheten. Inga militärer och makthavare, inga filosofer eller konstnärer, har påverkat livet på planeten jorden så som Jesus från Nasaret. Utan pengar och utan soldater har han erövrat fler människor än Alexander den Store, Caesar, Muhammed, Napoleon och Stalin. Och han har gjort det utan våld och vapen – han har vunnit människors hjärtan, deras tankar och deras kärlek.
Det är verkligen något oemotståndligt märkligt med Jesus.
Idag är vi tiotusentals människor här i Stockholm som följer honom och som manifesterar vår tro på Jesus. Ut över världen är det hundratals miljoner människor som följer Jesus – han är upphovet till den största, den mest dynamiska och den snabbast växande rörelsen i mänskligheten.
Jesus var från Nasaret – men är han från Gud?
Den frågan väcker förstås den ännu mer grundläggande frågan: Finns det en Gud?
Om Gud inte finns, hur ska vi då förstå livet? Om Gud inte finns innebär det ju att Inget förvandlades till Något som förvandlades till Liv som förvandlades till Medvetande – allt av sig själv (en formulering som jag lånat av Anders Piltz). Vi är många som menar att ett sådant perspektiv kräver alldeles för mycket tro. Universum, livet, människan, kärleken … blir begripligt först om det finns en Gud. Visst är det mer rimligt att utgå från en intelligens som upphovet till denna fantastiska värld vi är en del av, än att utgå från … ingenting?!
Från intet kommer intet säger filosoferna, men vi finns ju här! Det talar för att något – eller bättre: Någon – alltid har funnits.
Men om – och jag ber dig bara överväga möjligheten – om det finns en Gud, borde han då inte ta kontakt med oss?
Om vi får förmånen att bli upphov till nytt liv, är det naturligt för oss att söka kontakt med vår avkomma. De är något djupt onaturligt om föräldrar är stumma inför sina barn, om de drar sig undan och undviker kontakt. Jag säger inte att vi kan kräva att Gud ska kontakta oss; men om han finns är det naturligt att förvänta sig det.
Om vi alltså anar att det finns en Gud borde vi hålla ögonen öppna för att se om det finns möjliga kontaktpunkter, för att se om Gud har gett sig till känna, för att se om Gud har visat sitt ansikte. Och det är just här Jesus är så intressant, så spännande – och så kontroversiell: han gör anspråk på att vara en mötesplats – eller riktigare; mötesplatsen i bestämd form – mellan Gud och mänskligheten. Han menar att han är kontaktpunkten mellan Skaparen och skapelsen. Att han är nyckeln till varje människas liv.
Jesus var från Nasaret – men är han från Gud?
Har du hört historien om de två soldaterna som var på permission. De gick på puben, stannade för länge och drack för mycket. När de i nattens mörker skulle ta sig tillbaka till regementet förlorade de orienteringen och gick vilse. Då mötte de en hög general; men i mörkret kände de inte igen honom utan frågade honom om vägen. Generalen sträckte på sig i sin fulla längd och sa skarpt: Vet ni vem jag är? Då vände sig den ene soldaten till den andra och sa: Nu är vi verkligen vilse. Vi vet inte var vi är; han vet inte vem han är!
Frågan om identitet, vilka vi är, och frågan om mål, var vi är på väg, har varit människans följeslagare genom historien. Och vi är grunden lika vilse idag som soldaterna på väg till regementet. Vem är jag – och vart är jag på väg?
Jesus var från Nasaret, men om han också är från Gud förändras bilden. Då finns det ett fantastiskt svar på vem du och jag är som människa och ett fantastiskt svar på frågan om vart vi är på väg.
Vi vill vanligtvis inte köpa grisen i säcken – och det är en viktig attityd att behålla. Det här med Jesus är inget man blint ska acceptera eller förkasta. Absolut inte – det är något som går att undersöka och sedan ta genomtänkt ställning till. När de som blev Jesus lärjungar mötte honom för första gången – du kan läsa om det i Johannesevangeliets första kapitel – så hade de många frågor om vem han var. Och hans svar var: Följ med och se! Alltså: Undersök själv. Det är också mitt budskap här idag.
Jesus är världshistoriens mest inflytelserika person. Det är en viktig anledning att inte bara ignorera honom, utan istället själv ta reda på vad han stod för och vem han var.Men än mer: Jesus gör anspråk som, om de är sanna, sätter allt på sin spets. Om han är Guds Son, om han representerar Gud och kan sätta oss i kontakt med upphovet till vår existens, då är det förstås helt avgörande för oss att komma i kontakt med honom.
Jesus var från Nasaret. Vi är en snabbt växande del av mänskligheten som blivit övertygade om att han också är från Gud. Min utmaning till dig här på Medborgarplatsen är därför: Ge Jesus en chans! Undersök själv vem han är!
Grattis – du har en oerhört spännande resa framför dig.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
