Professor Michael Reiss har efter massiv kritik tvingats avgå som direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society, en engelsk prestigefylld vetenskapsakademi. Han återgår nu, enligt the Times 17 september, till sin professur i vetenskapsutbildning vid Institutet för utbildning.
Orsaken var att han på en vetenskapsfestival i Liverpool vädrade sin uppfattning att man bör bemöta kreationisternas argument i klassrummen för att nå de elever som kommer från hem där de lärts att tro att Gud skapade jorden på sex dagar. Utan att själv omfatta kreationismen lär han ha sagt att man inte bara inom skolväsendet ska behandla kreationismen som en missuppfattning utan som en alternativ – om än felaktig – världsbild.
Den som vill öppna dörren för en diskussion om ursprungsfrågorna, för att hjälpa elever att få en allsidig och välunderbyggd syn, löper alltså stor risk att själv bli trakasserad. Alldeles oberoende av hans eller hennes personliga syn i dessa frågor.
Vi kan dra oss till minnes den massiva kritik som president George W. Bush fick efter att 1 augusti 2005 i Texas ha propagerat för principen ”teach the controversy” och bland annat sagt ”jag anser att en del av utbildningens roll är att utsätta människor för olika uppfattningar … Ni frågar mig om huruvida människor bör bli utsatta för olika idéer, och svaret är ja.”
Uttrycket ”teach the controversy”, undervisa om kontroversen, fick Bush ytterst från Gerald Graffs bok ”Beyond the Culture Wars” (1993) där den sekuläre utbildningsprofessorn propagerade för det öppna samtalet som enda framkomliga väg för att vinna och förmedla kunskap i kontroversiella frågor.
Jag har också personligen upplevt hur intolerant och fördömande den blir behandlad som offentligt propagerar för en öppen dialog utan diskriminering på förhand. I den allra första motion jag la i Sveriges Riksdag (1991/92:Ub287) propagerade jag för att motarbeta ”diskrimineringen av creationismen i massmedia, läromedel i grundskola, gymnasium och högskola, samt vid tillsättande av doktorandtjänster.” Bakgrunden var rapporter i pressen om att sådan diskriminering skett. I motionen tog jag inte själv ställning för eller emot kreationismen, utan deklarerade att ”Det ankommer varken på regering eller riksdag att ta ställning i sakfrågan för eller emot creationismen som
vetenskaplig förklaringsmodell. Det faller utanför dess kompetensområde. Däremot bör riksdagen ta ställning för ett öppet forskningsklimat.”
Detta är första och enda gången som riksdagen tagit ställning i frågan om ett öppet forskningsklimat för kreationism. Riksdagens Utbildningsutskottet behandlade frågan mycket seriöst i sitt betänkande (1992/93:UBU02).
”Enligt motion 1991/92:Ub287 (kds) förekommer bl.a. inom utbildningsväsendet diskriminering av kreationismen, dvs. skapelseläran. Motionären begär att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om åtgärder mot sådan diskriminering. Riksdagen bör ta ställning för ett öppet forskningsklimat, där vetenskapliga teorier ges utrymme, även om de för tillfället inte omfattas av majoriteten av svenska forskare. Motionären torde åsyfta begreppet vetenskaplig kreationism som är inlånat från det amerikanska utrycket scientific creationism. Enligt vad utskottet har inhämtat menas med vetenskaplig kreationism en filosofisk uppfattning som anknyter till bibelns skapelselära.
Utskottet anser att riksdagen genom den av riksdagen antagna formuleringen i högskolelagen (1977:218) om forskningens frihet redan tillgodosett motionärens önskemål. I 14 § nämnda lag stadgas nämligen att som allmänna principer för forskningen inom högskolan skall gälla att forskningsproblem får fritt väljas och formuleras, att forskningsmetoder får fritt utvecklas samt att forskningsresultat får fritt publiceras. En motsvarande bestämmelse finns intagen i regeringens förslag till ny högskolelag (prop. 1992/93:1), till vilket riksdagen kommer att ta ställning under innevarande riksmöte. Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub287.”
Riksdagen beslutade i enlighet med Utbildningsutskottets betänkande och bekräftade därmed att ”den av riksdagen antagna formuleringen i högskolelagen (1977:218) om forskningens frihet redan tillgodosett motionärens önskemål.”
Trots den positiva hållningen i riksdagsbeslutet och trots att detta blev den första av tusen riksdagsmotioner som jag undertecknade under åren 1991 till 2006 har jag inte blivit så hårt kritiserad och ifrågasatt för någon annan motion som för denna. Christer Sturmark, ordförande för ateisternas intresseorganisation Humanisterna, kallade motionen ett ”allvarligt försök att ersätta vetenskap med religion i skolorna”. Jesper Jerkert kallade i en artikel i Läkartidningen 20 september 2005 mig för ”pseudovetenskapsivrare”. Dan Larhammar , ordförande/styrelseledamot i föreningen Vetenskap och folkbildning kallade motionen ”religiös fundamentalism” och ett ”tragikomiskt inslag” i föreningens tidning Folkvett 1/1996.
I motionen propagerade jag inte för någon egen uppfattning och tog inte ställning i sakfrågan, eller företrädde kreationismen. Givetvis har jag en egen uppfattning. Som kristna i alla tider bekänner jag med Apostolicum, kyrkans trosbekännelse, ”Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.” Men hur Gud skapade himmel och jord låter jag vara en öppen fråga, utan att binda mig till att han skulle ha gjort det på 7 tjugofyratimmars dygn. Som troende kristen bejakar jag givetvis Jesu ord om att ”Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna” (Matt 19:4). Men hur länge sedan den skapelsen skedde lämnar jag åt vetenskapen att kartlägga.
Övertygelsen att universums och livets existens förutsätter en skapare behöver inte ha Bibeln som utgångspunkt. Den brittiske filosofiprofessorn Antony Flew, som betraktats som en av världens främsta förespråkare för ateism, omvärderade sin ateism. I december 2004 tillkännagav Antony Flew offentligt att han under de senaste månaderna gradvis kommit att omvärdera sin syn på tillvaron. I videoinspelningen ”Har vetenskapen upptäckt Gud?” säger han att DNA-forskningen ”har visat att, genom den nästan otroliga komplexiteten i de arrangemang som är nödvändiga för att producera (liv), att intelligens måste ha varit inblandad”, rapporterade nyhetsbyrån AP. ”För mig framstår det som att resultatet av över 50 års DNA-forskning har gett material till nya och enormt kraftfulla argument för design.”
Det oroväckande är med vilken intolerans och aggressivitet den bemöts som försöker öppna för ett fritt samtal och meningsutbyte i ursprungsfrågorna, även om denne inte själv går under beteckningen kreationist. En riksdagsmotion om ett öppet forskningsklimat även för den som företräder kreationismen blir hånad, president George W. Bush blir förlöjligad för att han menar att skolväsendet ska undervisa om skiljaktiga meningar om skapelsen, och professor Reiss fick lämna tjänsten som direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society för att han menar att skolväsendet ska behandla alternativa världsbilder.
Professorn och fertilitetsexperten Lord Robert Winston beklagade avskedet av professor Reiss i The Guardian 16 september: “Jag fruktar att med detta har Royal Society förminskat sig själv. Detta är ingen bra dag för vetenskapen eller vetenskapsmännens rykte. Han har argumenterat för att vi borde ge oss i kast med missuppfattningar kring vetenskap – det är något som Royal Society borde ha applåderat.”
Jag kan bara hålla med. Vetenskapen kommer i vanrykte genom att ett öppet samtal förhindras med hån och maktmedel. Frågan som växer fram blir istället: håller inte evolutionsläran för en kritisk granskning eftersom den måste hävdas med maktspråk?
TUVE SKÅNBERG
Direktor för Claphaminstitutet
