Forskaren Ingela Bel Habib skrev nyligen om hur en ny övervakningskultur håller på att etablera sig i samhället, där partimedlemmars åsikter och handlingar granskas. Stefan Gustavsson skriver om hur detta präglar samhällsdebatten kring äktenskapet.
Jeremy Bentham, engelsk filosofi, skissade i slutet av 1700-talet på det perfekta fängelset. Hans idé var en cirkelrund byggnad med fönster som låter ljus komma in i varje cell utifrån och vakter som sitter placerade vid byggnadens mittpunkt. Från den positionen kan de övervaka samtliga celler. Bentham kallade byggnaden för ett panoptikon, vilket betyder ”se allt”.
På Newsmill (29/4) skriver forskaren Ingela Bel Habib om Benthams fängelse som en bild av det samhälle Ä ett åsiktskontrollsamhälle Ä vi riskerar att utvecklas till:
”En ny övervakningskultur håller på att etablera sig i samhället, där partimedlemmars åsikter och handlingar granskas, märks och etiketteras med krav på konformitet med en fördefinierad åsiktsnorm.
En ur demokratisk synvinkel berättigad åsiktsgranskning håller på att utvecklas mot ett panoptikon i Sverige, där massmedia och politiska partier fungerar enligt samma disciplinära krav på åsiktslikriktning.”
Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tänk på äktenskapet.
Under 80- och 90-talet var det OK med flera uppfattningar om hur äktenskapet borde definieras. Det fanns en majoritet som utgick från att gällande lag räckte: äktenskapet är en man-kvinna-relation. Gradvis dök det upp personer, i olika partier, som menade att äktenskapet borde göras könsneutralt. Under det nya årtusendet vann den uppfattningen terräng och fick majoritet.
Notera: under den tid då förespråkarna för könsneutralt äktenskap var i minoritet blev ingen av dem portad från partipolitiken eller kölhalad i media. Det sågs som en fråga där det är möjligt att ha olika uppfattningar.
Eller ta Centerpartiet. Tunga partiföreträdare har under våren förespråkat polygami. Det visade sig vara en uppfattning som blev nedröstad. Men de som drev frågan är fortfarande kvar i Centern. Det betraktas som en möjlig uppfattning; vakterna i panoptikon har godkänt den.
Jag menar att det bästa för samhället är en äktenskapsdefinition som tar sikte på mamma-pappa-barn. I ett demokratiskt samhälle borde det vara möjligt att driva den uppfattningen och kunna arbeta för en förändrad äktenskapslag. Men det bygger på att partier och media inte enbart är åsiktskontrollanter i ett panoptikon, utan är öppna för en bredare och djupare debatt.
Finns den öppenheten? Ingela Bel Habib tvekar: ”Det svenska samhället utvecklas idag Ä mot ett övervakningssamhälle där massmedia och politiska partier alltmer tar rollen som åsiktsövervakare, för att tilldela etiketter och kategorier i ett disciplinärt, uppfostrande syfte.”
Stefan Gustavsson, SEA
Fotnot: Artikeln har även publicerats i Världen idag
