Att sex av tio svenskar är för en legalisering av dödshjälp, enligt en ny undersökning, innebär inte att politiker per automatik bör göra ingrepp i läkaretiken. Samtidigt skärper Statens medicinsk etiska råd tonen i debatten, skriver Jacob Rudenstrand och menar att rådet sprider dimridåer.

I Statens medicinsk etiska råds (Smer) kunskapssammanställning i dödshjälpsfrågan som publicerades i höstas betonar man att man inte tar ställning i sakfrågan. Det är ett anspråk som förpliktigar. När Smers representant, Ingemar Engström, överläkare och sakkunnig, får frågan i Aktuellt 2/1 har legaliserad dödshjälp däremot blivit en “rättighetsfråga”. Tidigare har rådet argumenterat för att Sverige borde utreda den sk Oregonmodellen, som innebär att läkare utifrån vissa villkor kan skriva ut en dödlig dos av ett preparat. Nu skärper Smers representant istället budskapet, inte minst till majoriteten av den svenska läkarkåren, att motstånd till legaliserad dödshjälp är en “oreflekterad hållning”.

Samtidigt som Smer å ena sidan betonar värdet av konkreta fakta, sprider de dimridåer. Det etiska argumentet att dödshjälp skulle leda till att många patienter upplever att de ligger till samhället och sina nära och kära till last, viftas bort som irrelevant. Men det är tydligt enligt officiell statistik från Oregon att andelen rapporterade läkarassisterade självmord kopplade just till patienters ovilja att ligga familjen till last har ökat kraftigt mellan 1998 och 2015. Åren 2011, 2012, 2013 och 2015 var detta den fjärde största oroskällan när patienter sökte läkarassisterat självmord. Claphaminstitutet skriver i rapporten “Hotet mot värdigheten”, vilken Smer även
refererar till i sin kunskapssammanställning, att det finns “en betydande risk att många kommer att välja assisterat självmord på grund av press utifrån. Framför allt äldre personer som inte vill vara en ekonomisk börda för sina familjer kan tänkas ta denna utväg”.

Dödshjälp kan helt enkelt te sig som en mer lönsam och rationell affär för vårdcentraler och kliniker med återkommande sparkrav, än satsningar på resurskrävande palliativ vård.

När man granskar Oregonmodellen närmare är det inte heller fysisk smärta som uppges som skäl för att söka läkarassisterat självmord. Det främsta skälet är istället rädsla för vad dödsprocessen skulle kunna innebära. I rapporten Oregon Death with Dignity Act: 2015 Data Summary, uppger patienterna att de tre främsta skälen till att de efterfrågar läkarassisterat självmord är att de:

Ä “förlorar alltmer förmågan att delta i aktiviteter som gör livet roligare” (96,2 procent)
Ä “förlorar sin självständighet” (92,4 procent)
Ä “förlorar sin värdighet” (75,4 procent)

Det handlar alltså inte – vilket förespråkarna brukar hävda – främst om patienter i livets slutskede med outhärdlig smärta eller obotliga sjukdomar.

Istället för legaliserad dödshjälp borde Sverige satsa mer på en utbyggnad av den palliativa vården. Under 2015 uppgav 80 procent av Sveriges palliativpatienter under sin sista vecka i livet att de inte upplevde någon smärta, eller att de fick den helt lindrad. Endast 0,2 procent uppgav att de inte upplevde att deras smärta lindrades. Vid outhärdlig smärta kan sjukvården alltid ge lindring, i extrema fall söva patienten in i döden.

Att sex av tio svenskar säger att de är för en legalisering av dödshjälp, enligt en ny undersökning från Novus/KIT, innebär inte att politiker per automatik bör ändra lagen i den riktningen. Det finns goda skäl till att Sverige aldrig har hållit folkomröstningar i etiska frågor. Läkarkåren som nästan dagligen ställs inför svåra etiska övervägningar kring liv och död, har tydligt och konsekvent motsatt sig dödshjälp, både i Sverige och internationellt.

Politiker gör väl i att låta frågor om liv och död styras av läkaretiken, snarare än av opinionsundersökningar.

Jacob Rudenstrand
Bitr. Generalsekreterare

Fotnot:

– Se vårt Almedalsseminarium från 2017: Är ett dödspiller en värdig död? Medverkande: Bl.a. Per Ewert (Claphaminstitutet), Staffan Bergström (professor emeritus i Internationell hälsa, Karolinska institutet), och Jacob Rudenstrand (SEA).

– Lyssna på vår podcast Second Opinion då vi diskuterar dödshjälpsdebattens mörka sida med Claphaminstitutets Per Ewert.