I förlängningen av Luleå stifts agerande ligger ännu mer i vågskålen. Om beslutet skulle visa sig stå fast talar vi helt enkelt om hundratals präster som skulle bli ovälkomna i sin egen kyrka. Detta gör också domkapitelsärendet till hela kristenhetens angelägenhet. Vi kan inte stillatigande se på när Sveriges största samfund konstaterar att präster med en klassisk kristen syn på sexualiteten och på Gud som alla människors Skapare förklaras som persona non grata i sin egen kyrka, skriver SEA:s Olof Edsinger.
Strax före julhelgen kom det ett uppseendeväckande pressmeddelande från Svenska kyrkan i Luleå stift. Under rubriken ”Präst fråntas rätten att utöva vigningstjänsten” redogjordes för ett ärende i domkapitlet där en präst ansågs ha brutit mot sina vigningslöften. Närmare bestämt hade hon ”vid upprepade tillfällen i, och i samband med, sin konfirmationsundervisning … uttryckt ett starkt ifrågasättande av homosexualitet”.
Prästen kritiseras även för att ha ”satt evolutionsteorin i ett motsatsförhållande till kristen tro”. Eller, för att citera domkapitlets protokoll: ”På en direkt fråga från en konfirmand har NN uppgett att människan inte har utvecklats genom evolutionen, utan att människan är skapad till Guds avbild.”
Båda dessa hållningar, lät domkapitlet förstå, är fullkomligt oacceptabla. ”Prästens agerande anses illojalt mot Svenska kyrkans ordning. Genom att enbart framföra sina egna åsikter och inte redogöra för Svenska kyrkans hållning i dessa frågor har prästen brustit i sin lojalitet mot Svenska kyrkan.”
Ärendet väcker mängder av frågor, och det är svårt att veta var man ska börja. Seniorprofessor Per Hansson, som har forskat på hur Svenska kyrkans domkapitel hanterade klagomål mot präster mellan 2001 till 2013, säger till Kyrkans Tidning:
– Jag kan på rak arm inte minnas något ärende där ett domkapitel hänvisat till kyrkans tro, bekännelse och lära i samband med disciplinära åtgärder mot präster, under de år som jag studerade.
När man nu ändå gör det, är det alltså frågan om homosexualitet och människans evolution man skjuter in sig på. Något som inte minst EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem reagerar på:
– Det finns många präster genom åren som gjort väldigt kontroversiella uttalanden i olika lärofrågor och som oftast inte har lett till någon åtgärd alls från domkapitlet. Detta trots att det varit centrala frågor som till exempel jungfrufödseln eller Jesu uppståndelse. Då blir jag förvånad att både äktenskapsfrågan och evolutionsteorin har en sådan tyngd att den skulle leda till en avkragning.
Inte heller kan prästen sägas ha uttryckt sig på ett särskilt klumpigt sätt. Uppgifter som har valsat runt i media om hon ”hotade med djävulen och helvetet” förnekas bestämt av såväl prästen och hennes kollega som av flera konfirmander. Kollegans beskrivning av situationen lyder så här: ”När NN redogjorde för sin syn sa hon att vi utifrån skapelseberättelsen är skapade till man och kvinna. NN sa att det inte är rätt utifrån skapelsen att ha samkönade relationer och att det inte var tänkt att vi skulle ha det. NN sa inga hårda, fördömande ord, utan hon sa det på ett fint sätt.”
Hur är det då med de vigningslöften som domkapitlet hävdar att prästen skulle ha brutit mot? Kärnan i dessa löften är att man ska ”stå fast i kyrkans tro samt rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse”. Men i domkapitlets protokoll hänvisar man vare sig till Bibeln eller till bekännelseskrifterna. I stället talar man om stiftets egen Codex Eticus samt ett antal nyskrivna dokument från Svenska kyrkan centralt. Enligt kyrkoordningen är det dock alltid Bibeln och bekännelseskrifterna som har företräde framför ”andra av Svenska kyrkan antagna dokument”. Och vare sig Bibeln eller bekännelseskrifterna tar ställning för samkönat sex och/eller människans evolution!
Lika viktigt i sammanhanget är den dubbla linje som Svenska kyrkan har bejakat i fråga om äktenskapet. I anslutning till kyrkomötet 2009 sades klart och tydligt att man skulle respektera även de grupper som inte ställde sig bakom den nya äktenskapssynen. Man skulle vara en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap.
Inte minst för kyrkans väckelserörelser – däribland laestadianer, gammalkyrkliga, EFS:are och ELM:are – har det här varit en avgörande punkt. ”Om det ena av dessa synsätt anses kränkande ställs kyrkans praxis utifrån denna dubbla syn på sin spets”, skriver EFS i ett pressmeddelande och konkretiserar: ”Om förutsättningarna för hur vi får undervisa kring äktenskapet de facto har förändrats sedan 2009 års beslut, så måste det i så fall tydligt motiveras och kommuniceras av kyrkans ledning.”
I förlängningen av Luleå stifts agerande ligger därmed ännu mer i vågskålen. Om beslutet skulle visa sig stå fast talar vi helt enkelt om hundratals präster som skulle bli ovälkomna i sin egen kyrka. Detta gör också domkapitelsärendet till hela kristenhetens angelägenhet. Vi kan inte stillatigande se på när Sveriges största samfund konstaterar att präster med en klassisk kristen syn på sexualiteten och på Gud som alla människors Skapare förklaras som persona non grata i sin egen kyrka.
Mycket tyder också på att domkapitlets beslut kommer att upphävas. En överklagan är redan inlämnad, och jag skulle bli mycket förvånad om inte avkragningen till slut blev återkallad. En sådan process kommer dock att ta tid, och i överklagan yrkas det därför på en inhibition av beslutet i väntan på detta.
Låt oss under denna tid be för denna process:
Att domkapitlets beslut ska upphävas, så att vi får ett prejudicerande domsutslag som skyddar bekännelsetrogna präster inom Svenska kyrkan.
Att Svenska kyrkans ledning ska ta sitt förnuft till fånga, och inse att man här har förlorat allt sinne för proportioner.
Att den aktuella prästen ska känna sig buren av sina trossyskons förböner.
Olof Edsinger
Generalsekreterare
P.S. När SEA för drygt två år sedan tog fram sex- och samlevnadsmaterialet När två blir ett tog vi bland annat höjd för den typ av situationer som ledde fram till ärendet i Luleå stift.
1) Vi gav en positiv och bibelgrundad helhetsbild av sexualiteten.
2) Vi tog med fyra avsnitt om hbtq, eftersom vi vet att dessa frågor ändå kommer att komma upp (ett av prästens misstag var att hon från början inte hade planerat för detta, utan tvingades ta konfirmandernas frågor om homosexualitet ”på volley”).
3) Därmed ger vi också goda förutsättningar att sätta in hbtq-frågorna i sitt större sammanhang, med ”Alla människors lika värde” som tema på det första av de fyra passen.
4) Och inte minst viktigt i sammanhanget: vi presenterar två olika ”argumentationslinjer” i fråga om Bibeln och samkönat sex – en traditionell och en revisionistisk. Även på detta sätt undviker vi alltså den situation som den aktuella prästen hamnade i, i och med att hon bara presenterade sitt eget synsätt på frågan.
Om du vill beställa ett eller flera ex av När två blir ett till din församling eller till din tonåring därhemma kan du göra det i SEA:s webbshop.
