– Riksdagsdebatten och beslutet om den svenska delegationen till Europarådet, var en uppvisning i politisk dubbelmoral. Samtidigt som riksdagsledamöterna talade sig varma om att Sverige bör arbeta för att värna de mänskliga rättigheterna, blundade de flesta för rätten till samvetsfrihet.
Det säger Svenska Evangeliska Alliansens generalsekreterare, Stefan Gustavsson, i en kommentar till onsdagens debatt och beslut i riksdagen om Europarådets resolution 1763, som antogs i oktober 2010. Resolutionen definierade varje vårdanställds rätt till samvetsfrihet, till exempel när det gäller utförandet av aborter.
Ingen medlemsstat får tvinga sina medborgare att utföra en handling inom ramen för sjukvården, som strider mot deras samveten. Under voteringen ställde sig dock en majoritet av riksdagsledamöterna bakom utrikesutskottets betänkande med formuleringen: ”Utskottet förhåller sig kritiskt till innehållet i resolution 1763 (2010) och anser att delegationen bör verka för att åstadkomma en förändring av denna resolution”.
– Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Likadant i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, säger Stefan Gustavsson och fortsätter:
– Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson, Hans Linde, upprepade flera felaktigheter. Diskussionen gällde samvetsfrihet i vården, inte den svenska abortlagstiftningen. Abort är dessutom ingen mänsklig rättighet, vilket han insinuerade. Att sedan hävda att rätten till samvetsfrihet är att sätta sig över demokratiskt fattade beslut, är ett minst sagt auktoritärt språkbruk. I vilket demokratiskt forum har Sverige beslutat sig för att sortera bort vissa grundläggande mänskliga rättigheter?
– Dagens beslut i riksdagen aktualiserar betydelsen av Manifest för samvetsfrihet ännu mer. Därför uppmanar vi fler att ställa sig bakom detta upprop. Vi vill försäkra oss om att samvets- och religionsfrihet är ovillkorligt skyddat från inblandning från statens sida, inte bara för individer, utan också för institutioner som familjen, församlingar, föreningar, företag och skolor, avslutar Stefan Gustavsson.
