I Johannes 7 blir Jesus häftigt kritiserad av sin samtid. Hans respons är att utmana dem att inte dra för snabba slutsatser och inte fälla ogenomtänkta domar: ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Jag tror att Jesus respons till Svenska kyrkans Läronämnd vore densamma.
Läronämndens yttrande om Vigsel och äktenskap är nämligen ett skolboksexempel på undermålig argumentation. Yttrandet
· undanhåller viktigt sakmaterial
· drar oberättigade slutsatser ur det presenterade materialet
· gör direkt felaktiga sakpåståenden
Låt mig underbygga dessa anklagelser med exempel från yttrandet.
Läronämnden säger helt riktigt i diskussionen om det bibliska materialet att ”olika texterna alltid måste tolkas i ljuset av varandra och övergripande bibliska perspektiv”. Men sedan väljer man Ä helt inkonsekvent – att ignorera det övergripande perspektivet från skapelsen. 1 Mosebok kapitel 1 talar om hur Gud skapade människan till sin avbild, ”som man och kvinna” och kallade dem att föröka sig. 1 Mosebok kapitel 2 talar om hur Gud skapade människan och särskiljde manlig och kvinnligt, för att sedan kalla dem som är olika Ä just som man och kvinna Ä att förenas och bli ett.
Det är naturligt att ge skapelsetexterna en central roll i det ”övergripande bibliska perspektivet”; de ger oss ju Guds ursprungliga tanke med människan. När Jesus diskuterar äktenskapet i Matt 19 citerar han från dessa två kapitel och använder dem som utgångspunkt för sin argumentation. Det borde Läronämnden också göra.
Läronämnden säger vidare att det i Bibeln ”finns förvånande få texter som handlar om samkönade relationer” och att vi därför ”måste vi reflektera över att detta ämne är så perifert i det bibliska materialet”. Men sedan väljer man Ä helt inkonsekvent Ä att inte reflektera över det. Istället används det som ett outsagt argument för att frågan inte är viktig i Bibeln.
Lite reflektion leder till andra slutsatser. För det första finns det ett antal bibeltexter som, direkt eller indirekt, berör frågan om samkönade sexuella relation: 1 Mos 1:26-28, 2 Mos 2:18-25, 3 Mos 18:22, 3 Mos 20:13, Rom 1:24-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10. Det är alltså inte en eller två obskyra textställen; det är ett flertal centrala textsammanhang i både Gamla och Nya testamentet och de talar enstämmigt: Guds vilja är det heterosexuella äktenskapet och därför avvisas homosexuella handlingar.
Men varför finns det inte ännu fler Ä Läronämnden tycker det är ”förvånande få” Ä textställen, jämfört med texter som talar om ”om andra mänskliga relationer såsom mellan fattiga och rika, slavar och herrar”. Det historiska svaret är inte att frågan var oviktig för de bibliska författarna. Det är istället att frågan var självklar; det fanns konsensus bland judarna att man avvisade homosexuella relationer. Homosexuella relationer var därför inte ett ständigt aktuellt problem att återkommande adressera, såsom frågan om de fattigas situation var.
Läronämnden säger till sist att ”Paulus, synoptikerna och Johannes är alla ense om dess [kärleksbudets] överordnade ställning över alla andra bud”. Men det är inte sant; åtminstone inte om man menar att kärleksbudet upphäver det etiska innehållet i de andra buden. Det finns inte något ställe i Nya testamentet där kärleken används som ett argument för att legitimera det som i sig själv är synd. Kärleken ersätter inte lagen; kärleken sammanfattar lagen, den är lagens ”kungsbud” (Jak 2:8).
Aposteln Johannes säger: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1 Joh 5:3) och ”Och detta är kärleken: att leva efter hans bud.” (2 Joh 6). Paulus säger om kärleken att den ”finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen”. I utläggningen av Andens nya liv, med dess frukter i kärlek, glädje och frid, säger han vidare att kärleken inte står i kontrast till lagen: ”Mot sådant vänder sig inte lagen” (Gal 5:23).
Läronämndens yttrande är ur biblisk och teologisk synvinkel ett spektakel. Under sken av att ta Bibeln på allvar presenteras en slutsats som man nått fram till helt oberoende av, och i verkligheten i stark motsättning till, det samlade bibliska materialet. Svenska kyrkan är värd något bättre än så.
För oss kristna i Sverige, oavsett om och hur man relaterar till Svenska kyrkan, innebär situationen en kallelse att återvända till Bibeln som Guds Ord. Där finns källan till den kristna tron, där finns kraft för det kristna livet och där möter ett konsekvent perspektiv på livet.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
