Ordet blev människa, inte teologi. Kristus antog en tjänares gestalt innan Diakonin formulerades. Det finns fortfarande en oerhörd kraft i Evangeliet när det är Guds närvaro och handling – innan det blir svar på frågor.
I ett reportage i januarinumret av tidningen Vi skildras när Buddha kom till Fredrika kommun i södra Lappland. Mina tankar är en blandning av förundran (nästan oro) över människors religiösa naivitet och en saklig iakttagelse av dagens Sverige.
En man citeras: ”För oss är buddhismen ett genialt koncept. Strunta i teologin. Strunta i andliga ledare och guruer. Strunta i de saker som får folk att döda andra människor i Guds namn. Sätt dig ner och meditera så får du se vad som händer.”
Orden skulle, med små varianter, kunna läggas i munnen på många svenskar. Det teologiskt genomtänkta samtalet eller den på värdegrunden väl utmejslade sociala handlingsplanen är sällan startpunkten för evangeliets väg in i nutida ateisters liv. Man söker först en erfarenhet.
Visst kan det finnas utrymme för detta också som en startpunkt för en sund kristen tro?
Vägen till frälsning och barnaskap hos Gud fungerar fortfarande efter den förebild som Jesus Kristus visat: ett konkret Gudsingripande, en tydlig närvaro (med andra ord inkarnation) som en upptakt till läran och vittnesbördet. Jag ser detta fungera i Ukraina där jag för tillfället bor. De människor som gick i ateismens skola här har samma utgångsläge som många ateister i Sverige. Man har inte gjort ett aktivt val att inte tro. Man har bara aldrig kommit nära människor med en levande Gudsrelation.
För ett drygt år sedan sa jag till min hyresvärd att jag skulle be för honom. (Han har sviter av att ha varit med i uppröjningsarbetet efter Tjernobyl.) Hans reaktion då var ett artigt tack men utan att veta vad jag egentligen pratade om. Samtalen under året har varit om lite av varje. I förra veckan kom han till vårt kontor för att hämta hyran. Han sitter och fikar med oss och säger ”jag har många bekymmer, ni måste be för mig”. Det gör vi naturligtvis och fortsätter samtala lite om vem Gud är. Han har inga fördomar för han vet nästan ingenting. Ett Nya Testamentet stoppar han tacksamt i fickan. Jag är övertygad om att Gud ska ge honom en erfarenhet som blir en god motivation till ett fortsatt teologiskt samtal.
Visst finns det gott om liknande möjligheter i det sekulariserade Sverige! Varje dag kan Kristi kyrka i sin mångfald dela erfarenheter med andra som kan sätta igång ett samtal, väcka en fråga eller locka till källan. Guds Ord kan inkarneras miljoner gånger varje dag genom godhet, tröst, personlig uppmuntran med andlig klarsyn, ställningstagande emot falskhet och lögn, glädje som smittar, framtidshopp, ekonomisk rättvist handlande, självuppoffrande tjänande med mera, med mera. Hjärtan öppnas fortare av att vi påpekar det goda och gudagivna i människor snarare än att nedvärderar dem för deras synd.
Vi som kristna individer i kyrkan behöver inte vänta på församlingens handlingsplaner eller veckoprogram. Kyrkan växer och förändras med dem som ansluter sig till gemenskapen men den gemenskapen behöver inte börja innanför kyrkorummets väggar.
MARIE WILLERMARK
Divisionschef Frälsningsarmén i Ukraina
Tidigare medlem i SEAs styrelse
