Den offentliga sjukvården i Skottland har gett ut en skrift med riktlinjer till sina anställda om hur man ska bemöta homo-, bi- och transsexuella personer. För att de inte ska ”diskrimineras” måste sjukvårdspersonalen välja sina ord. Man får inte säga ”äktenskap” eller ”man och hustru” eftersom det skulle kunna uppfattas som kränkande och exkluderande. Istället bör man säga ”partner” för att undvika några problem. Vidare ska läkare och sjuksköterskor inte säga ”mamma” eller ”pappa” utan ”vårdnadshavare”, av just samma skäl. Man får inte ”diskriminera eller kränka”.
Den ”moderna toleransen” gör orwellianska språkkrumbukter och tillåter inte avvikande åsikter i det offentliga rummet. Kyrkan har genom sin 2000-åriga historia ansett att homosexuella handlingar är synd. Det är ingen nyhet. Men när Rocco Buttiglione föreslogs av den italienska regeringen att bli dess EU-kommissionär år 2004 slängde Europaparlamentet ut honom. Varför? Han ansåg att homosexuella handlingar var synd. Men det var inte problemet i sig. Nej, problemet var att han sa det i en folkvald församling! Alltså, man får ha åsikter baserade på kristen tro men de får inte uttryckas i det offentliga rummet.
Samma tunna demokratiska fernissa fick en reva hos Ulrika Westerlund från RFSL när hon menade att texten ”mamma, pappa, barn” skulle förbjudas i tunnelbanan. Det är oroväckande när en statligt finansierad lobbyorganisation ropar på åsiktsförbud och inskränkt yttrandefrihet när någon tycker annorlunda.
Yvonne Ruwaida (mp) var också ute på förbudsbanan och menade att stockholmspendlare inte skulle behöva utsättas för ”mamma, pappa, barn-budskap”. Det kan ju upplevas som kränkande, utestängande och homofobiskt. Kanske SL också borde införa ett förbud för mamma, pappa och barn i barnvagn att åka ihop, prata med varandra och ha roligt? Någon kan ju bli ledsen. Brukar Ruwaida förbjuda sina barn att kalla henne för mamma på offentliga platser?
Bruket av billiga etiketter som homofob eller islamofob är oftast ett försök att kväsa debatt och stigmatisera motparten. Därvidlag är det ingen principiell skillnad mellan islamska ledare som utfärdar fatwor mot tecknare eller författare och RFSL. De kräver ”hörandefrihet”: vi vill inte höra sådant som vi ogillar eller tycker är fel. Dessa grupper talar om ”tolerans” men är ytterst intoleranta mot meningsmotståndare och deras rätt att få framföra en avvikande åsikt publikt.
Hela denna ”får-man-säga-mamma-pappa-barn-debatt” – som finns i fler länder än Sverige och Storbritannien – är inte bara löjeväckande utan även oroväckande. För det handlar om demokratins grundval: yttrandefriheten och rätten att få framföra olika åsikter, även när de kan upplevas som stötande av enskilda, grupper eller staten. Detta är vad Europakonventionen säger och den underkände indirekt den svenska hetslagstiftningen i fallet Åke Green. Enligt brottsbalken 16:8 var Green skyldig, men på grund av Europakonventionens starka skydd för yttrandefrihet frikändes han. Den svenska lagen är felkonstruerad och den offentliga debatten går ofta vilse. Använd yttrandefriheten: säg mamma, ropa på pappa och krama barnen offentligt – till och med på tunnelbanan!
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)
Ledarsidan Världen idag 29 oktober 2007
