Nu är den här – dagen då Jonas Gardell ska motta hedersdoktorstiteln av Lunds universitet. I en tidigare nyhet har jag hävdat att utnämningen av Gardell till hedersdoktor indikerar ett förfall på flera plan: inom kyrkan, inom teologin och inom akademin i stort. Här på SEA:s hemsida har jag även skrivit en artikel om Gamla Testamentet (under RESURSER/Bibelns trovärdighet red.anm.) där jag analyserar innehållet i Gardells bok ”Om Gud” – alltså den bok som särskilt lyftes fram då hedersdoktoratet annonserades.
Nu vill jag i stället formulera några perspektiv på Guds ord som jag tror att vi behöver ta fasta på om vi vill undvika de återvändsgränder som Gardell och hans likar har fastnat i.
Jonas Gardells bok ”Om Gud” kan beskrivas som en postmodern bearbetning av 1900-talets liberalteologi. Den är medryckande och lättläst och adresserar många relevanta frågor omkring Gud i allmänhet och GT i synnerhet. Samtidigt är den i både sin bibelhantering och sina slutsatser påfallande manipulativ. Som läsare förs man helt enkelt in i ett sätt att tolka Guds ord som för en klassiskt troende kristen måste vara fullständigt främmande.
Låt mig därför föreslå fyra perspektiv på Bibeln som jag menar borde vara grundförutsättningar för var och en som med Lausannedeklarationen bekänner Guds ord vara ”utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv”. Min förhoppning är att dessa ska vara både en personlig hjälp att tillgodogöra sig Guds ord och ett verktyg för att genomskåda den i dag så utbredda urholkningen av uppenbarelsetron.
För det första: Varje gång du läser Guds ord, försök att tänka dig in i det som är Bibelns grundbudskap, nämligen att det finns en Skapare och rättmätig Herre till både himmel och jord. Låt detta perspektiv på tillvaron vara vägledande för ditt sätt att tolka det som sägs.
För det andra: Läs Bibeln med en förväntan på att den som talar inte bara är de människor som träder fram i de olika texterna, utan också den Gud som enligt Bibelns egen undervisning (se 2 Tim 3:16) har varit med och inspirerat de olika författarna.
För det tredje: Kom ihåg att det som enligt Bibeln är vårt största problem som människor är vår synd, vilket i sin tur gör att både vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera är i dissonans med Guds vilja. Kom också ihåg att synden är så allvarlig att den tvingade Guds egen son att gå i döden, och att det faktiskt är ett under – inte, som Jonas Gardell hävdar, en rättighet – varje gång Herren väljer att visa oss sin nåd.
För det fjärde: Låt Gud vara den han faktiskt säger att han är: den Helige. Hela det bibliska dramat förutsätter att Herren besitter de egenskaper som förknippas med hans helighet, samtidigt som han med brinnande iver söker vinna tillbaka den mänsklighet som har vänt honom ryggen. Som det står hos profeten Jesaja: ”Så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter ’den Helige’: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande” (Jes 57:15).
Om vi låter dessa fyra grundförutsättningar styra vår läsning av Bibeln har vi alla chanser att tillgodogöra oss Bibelns innehåll på det sätt som det från början var tänkt. I många frågor har vi också anledning att förvänta oss att vi kommer fram till en helt annan syn på Gud och hans vilja än den som Jonas Gardell företräder. Både när det gäller GT:s och NT:s texter.
Sannolikt kommer det inte att leda till någon hedersdoktorsgrad i teologi. I alla fall inte vid något svenskt universitet. Men det behöver inte vara sämre i Guds ögon för det!
OLOF EDSINGER
Teolog och författare
