Sten tycker om att fundera, är något av en hemmasnickrad filosof. Han har läst 60 poäng religionsvetenskap. Det ökade hans aptit på rätta frågor. Ofta upplevde Sten både frågorna och svaren som ganska ensidiga på kurserna. Till husbehov och för ensamma tänkarkvällar läser han Bertrand Russel, Francis Schaeffer, Richard Dawkins, John Hick och C S Lewis om vartannat.
Bibeln är han väl förtrogen med. Under flera år var Sten aktiv i en kyrka. Nu känner han sig som en främmande fågel i många traditionella kristna sammanhang utan några känslor av överlägsenhet eller bitterhet. Men många frågor fick inte plats, många svar hade ingen relevans.
På senare tid har han funderat på Gud bortom Gud. Han är inte riktigt säker på vad han menar, men något inom honom drar honom obevekligen mot Gud bortom de egna gudsbilderna.
I våras deltog han på en studiecirkel om moderna svenska författare. Han fascinerades över den brottningskamp med den frånvarande guden som var så närvarande i många böcker. Sven Delblanc, Lars Gyllensten, Torgny Lindgren, Göran Tunström och P C Jersild var några författare han hade läst och diskuterat med cirkelkamraterna.
Rut, som också var med i cirkeln, var mestadels uppslukad av böcker från Vattumannens bokhandel på Drottninggatan i Stockholm. Nu hade hon dock rekommenderat Bo Larssons bok ”Närvarande frånvaro” för Sten.
– Du som kör på det kristna spåret borde genast läsa den, menade hon. Den kanske kan vidga dina vyer.
En måndagkväll började han läsa boken. Snart tog dagens tjocka program ut sin rätt och han slumrade till…
– Goddag!
– Hej, svarade Sten.
– Jag tycker det är bäst vi tar upp en direktkontakt, sa rösten.
Sten såg ingen men hörde helt tydligt någon. Lite rädd, men mer undrande och nyfiken kunde inte Sten låta bli att fortsätta samtalet.
– Gärna för mig, svarade Sten så hurtigt att han efteråt tyckte det lät banalt. Men vem har jag den äran att tala med?
– Åh, förlåt mig, men jag trodde du kände igen mig på rösten. Jag är en av dina gudsbilder. Jag är den store arbetsförmedlaren, deklarerade rösten inte utan stolthet. Jag har en plan för ditt liv, sa rösten pompöst och myndigt. Det senare är min favoritfras bör jag kanske tillägga. Men jag är formbar och utbytbar. Jag är din, skapad av dig och är ditt eget lilla metafysiska bollplank.
– Metafysiska bollplank, undrade Sten?
– Du projicerar dina tankar och ideer, skickar dem uppåt och låter dem studsa tillbaka när du givit dem den form du önskar.
– Jag är inte säker att jag förstår, sa Sten eftertänksamt och försiktigt. Är du Gud eller bara nära relaterad?
– Ingetdera, min käre Watson. Jag är, som tidigare angetts, gudsbilden den store arbetsförmedlaren. Många försöker se Gud som den som har en särskild plan för varje individ, som en som delar ut jobb, skickar folk hit och dit. Missar man plan A, gäller plan B, och så vidare. Det låter inget vidare eller särskilt genomtänkt, men min uppgift är mest att vara en återspegling av dina och alla andras tankar om Gud. Men man blir alltid knådad som modellera. Det finns alltid någon som vill forma mig lite annorlunda.
– Men vad tycker Gud om dig, frågade Sten.
– Gud tycker om människor och han har fördrag med mycket tokeri. Men han lär ju ha sagt att man inte ska ha andra gudar jämte honom.
– Ja, men det måste ju betyda små avgudabilder, materialism, Budda och annat som skulle kunna ta Guds rättmätiga plats, replikerade Sten.
– Min uppgift är kanske inte att argumentera men låt mig ändå ställa följande retoriska fråga: Vem följer du – Gud eller din gudsbild?
– Ska du aldrig presentera mig för den unge mannen, hördes en något ljusare röst?
– Vem var det, sa Sten häpet?
– Ah, bara en kollega, sa den första rösten.
– Jag är en annan av dina gudsbilder, sa den ljusa rösten som lät väldigt blid och förstående. Jag är den stora terapeuten. För ditt personliga välbefinnande. Alltid till hands. Med plåster och tröstande ord. För att du ska må bra.
– Ni får mig att känna mig som en avgudadyrkare, som en som skapat Gud till mina egna behovs avbild, sa Sten lite sorgset.
– Gud finns. Det har han alltid gjort. Vi däremot är flyktiga, tidsanpassade, formbara och utbytbara, sa den som kallade sig den stora arbetsförmedlaren.
– Vem är då Gud bortom mina gudsbilder, undrade Sten tyst.
Med en duns föll boken ner på golvet. Sten vaknade till. I samma ögonblick ringde telefonen.
– Hej, det är Linda. Jag ska till arbetsförmedlingen imorgon klockan 11. Tänkte titta in till dig efteråt. Är du hemma?
– Vilken arbetsförmedlare, undrade Sten i gränslandet mellan dröm och verklighet.
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen
