Liberalteologin har, ända sedan genombrottet på 1700-talet, hävdat att Jesus hade fel. Han trodde – menar man – att historien alldeles omedelbart gick mot sitt slut, vilket den uppenbarligen inte gjorde.
I boken Om Jesus skriver Jonas Gardell:
”Här är den stora svårigheten att komma över för varje kristen: kristendomen är en apokalyptisk rörelse… Dess viktigaste budskap var att Slutet – då deras korsfäste Messias skulle återvända som kung – var omedelbart förestående. Och som apokalyptisk rörelse hade och har kristendomen fel. Kan vi alltså tro på en rörelse som hade fel i vad den själv ursprungligen ansåg vara det viktigaste i sin förkunnelse? – – På något sätt måste vi finna en rimlig förklaring – eller ursäkt – för det faktum att Jesus hade fel i det som han själv ansåg som det mest centrala i sitt budskap.”
Ett av de viktigaste argumenten för denna uppfattning är två ord av Jesus. I Markus 9:1 säger Jesus: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.” Och i Mark 13:30 säger han: ”Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.” Betyder det att Jesus menade att gudsriket i sin fullhet skulle bryta in under hans egen generations livstid?
En undersökning av dessa bibelords sammanhang pekar i en annan riktning. Markus kapitel 9 berättar om hur Jesus, efter att ha talat om att några inte ska möta döden innan de har sett Guds rike komma med makt, tar med sig tre av lärjungarna upp på förklaringsberget. Där får de se Jesus förvandlas inför deras ögon och beklädas med den makt och härlighet som efter uppståndelsen alltid är hans och som vid tidens slut ska uppenbaras för alla.
Markus kapitel 13 handlar både om Jerusalems förstöring och om världshistoriens slut; det finns både en kort horisont och en avlägsen horisont. Utgångspunkten är Jesus påstående i v 2 att templet ska jämnas med marken. Lärjungarna ställer då frågan om när det ska ske och deras fråga utgår från att en sådan dramatisk händelse måste sammanfalla med världens slut. Men för Jesus är det två separata händelser. Släktet som inte ska förgå ”förrän allt detta händer” syftar på den generation som fick uppleva hur templet och hela Jerusalem jämnades med marken år 70.
Jesus själv anger, just i Markus 13, två viktiga principer för synen på historiens slut. För det första ”måste evangeliet förkunnas för alla folk” (v 10) innan slutet kan komma. För det andra understryker han att ingen, ”inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern” (v 32) vet när slutet kommer. Båda dessa Jesu principer motsäger påståendet att Jesus felaktigt trodde att slutet skulle komma inom veckor, månader eller några få år efter hans offentliga verksamhet. Han förutsåg världsmissionens tid och han avvisade alla detaljerade tidtabeller. Jesus hade således inte fel – på den här punkten heller.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
