Absolut! Men inte hursomhelst. Politik i en demokrati handlar om att olika åsikter framförs och jämförs. Politiker, ledarskribenter, tonåringar, arbetslösa och invandrare: alla har rätt till en övertygelse och att uttrycka en åsikt. Politik är ingen exakt vetenskap. Politik är tro och övertygelse. Man har en bild av det goda samhället. Man tror på vissa värderingar. Man vill övertyga andra om sina politiska idéer och givetvis få ett så starkt mandat som möjligt genom fria och allmänna val för att kunna förverkliga sin politik.

Politiker har – förhoppningsvis – en bärande ideologisk övertygelse som man vill omsätta i praktisk politik. Övertygelserna och ideologierna skiftar. Det kan vara liberalism, kommunism, socialdemokratism, gröna-vågen-ism, islamism, konservatism, kristen tro eller olika blandningar.

Ismer går inte att väga och mäta i laboratorier. Det handlar om tro och övertygelse som förhoppningsvis är rimlig, baserad på erfarenhet och relaterar till vardagsverkligheten. Vidare bör alla ismer redovisa sina värderingar, hur man ser på människovärdet, sin syn på rättvisa och frihet, med mycket mera.

Detta borde vara självklarheter. Men den smått absurda debatt som initieras av herrarna och humanisterna Christer Sturmark och Morgan Johansson är fjärran från vad grundläggande demokrati handlar om. Båda hävdar någon slags vetenskaplighet i sina övertygelser och menar dessutom att just kristen tro ska bannlysas från det offentliga rummet och den politiska processen. Morgan Johansson, före detta s-minister, menar dessutom att det är farligt att blanda ihop religion och politik. Föreslår han därför att de kristna socialdemokraternas rörelse Broderskap ska läggas ned?

Man ska inte blanda ihop religiösa och statliga institutioner. I den betydelsen ska kyrka och stat vara åtskilda. Men det är inte detsamma som att religiösa övertygelser inte ska få finnas med i den offentliga debatten och i kampen för ett bättre samhälle.

Givetvis vill vi inte ha tillbaka 1600-talets religionskrig i Europa. Men dagens stora hot är inte kristna präster som styr stater, och inte någon behöver vara rädd för kristna självmordsbombare.

1900-talets största folkmördare bannlyste religion från det offentliga samtalet och från politiken, nämligen Mao, Stalin och Hitler. Det är sålunda en myt att det är religionen som ligger bakom alla krig. Däremot kan vi se män och kvinnor, drivna av sin kristna tro och övertygelse, som gjort en avgörande skillnad för bättre samhällen, för frihet, människovärde och demokrati.

Menar Humanisterna att Moder Teresa har varit farlig för samhällsutvecklingen? Tycker Morgan Johansson att det var fel av pastor Martin Luther King att kämpa för de svarta i USA? Hade det varit bättre om William Wilberforce blivit präst istället för att kämpa i årtionden i det brittiska parlamentet för slaveriets avskaffande? Borde ärkebiskop Desmund Tutu ha tigit om apartheidregimens ondska bara för att han var kristen? Ska vi sörja att påven Johannes Paulus kamp mot kommunismen resulterade i miljontals människors frihet?

Mats Tunehag

Ordförande

Svenska Evangeliska Alliansen

Ledarsidan Världen idag 18 april 2007