0 Objekt

De senaste dagarna har Mediasverige riktat strålkastarljuset mot Husby och kravallerna i delar av Stockholmsförorterna. Även internationella medier har rapporterat om bilbränder, stenkastningar och oroliga Husbybor. Knappast någon har lämnats oberörd av händelserna, skriver Jacob Rudolfsson och menar att händelserna är en utmaning för församlingar och familjer.

Nyligen gick nätverket Sverigebönen ut med en uppmaning, undertecknad av församlingar och bönegrupper verksamma i Husby, till förbön för situationen i förorten. Samtidigt tar man initiativ till en bönesamling i bostadsområdets centrum på nationaldagen den 6 juni klockan 18:30. Redan nu på söndag kommer en del kristna att anordna en bönevandring kl 15:30 med start från Husbys tunnelbanestation. Vi i SEA vill givetvis uppmuntra till detta.

Tidigare under dagen den 6 juni arrangerar vi i samarbete med Sverigebönen en större samling i Citykyrkan, i centrala Stockholm. Utöver det sedvanliga bönemötet blir det ett seminarium och panelsamtal om den kristna trons betydelse för det svenska samhället. Vilken betydelse har 1000 år av kristen tro haft för Sverige? Och hur kan kyrkor och enskilda kristna vara en konstruktiv kraft i dagens samhällsklimat med alla dess utmaningar. Mer information om medverkande och innehåll finns i inbjudan här bredvid.

Många kristna är redan involverade som konstruktiva krafter i det som sker nu. EFK-församlingen Husbykyrkan och andra församlingar har länge varit aktiva i området och har under många års tid fungerat som mötesplatser mellan människor med olika bakgrunder. Samtidigt får församlingar i och kring Stockholm inte vänta med att reagera på den akuta situationen som nu är. Därför är det glädjande att höra om församlingen International Mission Church som planerar en hjälpinsats i Husbyområdet. Men många fler kristna behöver agera lika konstruktivt. Det kan handla om att vara nattvandrare, hjälpa till att städa upp (som en del skolelever redan har visat prov på), etc. Till och med pannkakskyrkor kan vara delaktiga i att dämpa oroligheterna i området.

Både i TV, radio, tidningar och sociala medier, råder det ingen brist på analyser och kommentarer. En del debattörer skyller hela situationen på utanförskap och att det saknas sociala åtgärder. Men brist på arbete eller fritidsaktiviteter kan aldrig rättfärdiga vandalism och förstörelse av grannens bil eller kompisens skola. De som drabbas av förstörelsen är Husbyborna själva.

Andra röster hörs om att oroligheterna beror på invandringen. Men redan 1956 var det kravaller på Kungsgatan i Stockholm när ungdomar kastade gatsten mot polisen. Likaså 1951 mittemot Dramaten i centrala Stockholm då 3000 personer var inblandade. Ingen skyllde på invandrare då.

En kristen samhällsanalys måste hela tiden utgå från det faktum att människan är fallen och därmed i behov av en inre förändring. Den brittiske författaren G.K. Chesterton blev en gång ombedd att skriva en artikel för The Times på temat vad som var fel på samhället. Chesterton svarade kort: ”Bäste herrn, Det är jag.” Förklaringsmodeller som pekar ut politiska beslut, samhällsstrukturer och ungdomars upprördhet må vara intressanta, men brister alltid i längden.

SVT Debatt samlade på torsdagen flera Husbybor till debatt om upploppen. Bilhandlaren André Ekk, som har fått fyra bilar uppbrända i veckan, och 60-åriga Mirja Holm var två frustrerade röster i debatten. Båda lyfte föräldrarnas roll, vilket kom i skymundan både under debatten liksom i veckan, samtidigt som ungdomar förstör privat och allmän egendom. ”Vart är föräldrarna när en tolvåring är ute klockan ett på natten?” frågade André Ekk. En högst befogad fråga.

Jacob Rudolfsson, SEA