Ett öppet och demokratiskt samhälle bygger på grundvärden som alla måste acceptera. Innanför dessa ramar finns det sedan frihet att bilda sig en egen uppfattning, driva opinion och engagera sig politiskt. Det skriver Stefan Gustavsson efter debatten om Elisabeth Svantesson och nyheten om det kyrkligt aktiva paret som nekades bli jourhemsföräldrar.
Uppståndelsen kring Elisabeth Svantesson utnämning har lagt sig, men jag kan inte släppa frågan. De attityder som präglade debatten bör oroa alla som vill värna det öppna samhället. Samma attityder återkommer i nyheten om ett kyrkligt aktivt par som nekades bli jourhemsföräldrar då de inte kunde lova att inte ta med barnet till kyrkan. DN:s ledarskribent Susanna Birgersson ställer relevanta frågor om kristna får bidra som samhällsmedborgare:
”Ska det offentliga tacka nej till aktivt religiösa människor som vill engagera sig för utsatta barn? Är religionen ett problem, något i sammanhanget oväsentligt Ä eller rentav en tillgång?
I det ena fallet gäller det en offentlig person. I det andra fallet handlar det om vanliga medborgare.
Ett öppet och demokratiskt samhälle bygger på grundvärden som alla måste acceptera. Hit hör människovärdet; allas lika och okränkbara värde. Hit hör de grundläggande fri- och rättigheterna; tanke-, samvets- och religionsfrihet, yttrande-, tryck-, och mötesfrihet. Hit hör likhet inför lagen och allmän rösträtt: en person Ä en röst.
De motsatta värderingarna måste vi gemensamt hålla stången. Alla auktoritära system Ä oavsett hur de är motiverade Ä måste avvisas. Likaså alla uppfattningar som fråntar individer eller grupper människovärde eller fri- och rättigheter.
Innanför dessa ramar finns det sedan frihet att bilda sig en egen uppfattning, driva opinion och engagera sig politiskt.
I ett öppet samhälle kan man engagera sig i valfri organisation, församling, synagoga, moské, tempel Ä och samtidigt bli utnämnd till minister eller bli jourhemsförälder.
I ett öppet samhälle kan man engagera sig för RFSL och lära ut hur man mer riskfritt kan leva promiskuöst, precis som man kan engagera sig för att hjälpa människor att leva monogamt och samtidigt bli minister eller bli jourhemsförälder.
I ett öppet samhälle kan man engagera sig i RFSU och driva opinion för liberalare abortlagar eller i Ja till livet och driva opinion för mer restriktiva
abortlagar och samtidigt bli minister eller jourhemsförälder.
Politiker måste respektera gällande lagstiftning, men de får förstås arbeta för att förändra den om man så önskar Ä lagstiftning är ju politikernas huvudgren! Så hade de flesta ministrarna 1974 och 2009 en kritisk uppfattning om gällande abort- respektive äktenskapslag och valde att ändra dem. I ett öppet samhälle kan man tycka att de bör ändras igen och samtidigt bli minister.
I ett öppet samhälle behöver man inte göra tro och församlingsengagemang till en enbart personlig och privat fråga; det är också något man kan vara öppen med. Man behöver inte problematisera sitt engagemang i RFSU eller i Ja till livet, eftersom man har den självklara rätten att bilda sig en egen uppfattning. Framför allt behöver man inte svära trohet mot nuvarande lagstiftning.
Det är ju självklart att det finns olika uppfattningar i viktiga frågor. En minister måste därför kunna få säga: ”Jag respekterar självklart svensk lagstiftning. När det gäller t ex abort hade jag för egen del gärna sett en översyn av lagstiftningen. Men det finns en massiv majoritet som tycker det motsatta, så just nu är det politiskt en icke-fråga.”
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA
Fotnot: En version av denna artikel har publicerats som gästkrönika i Världen idag.
