Vi tackar Thomas Arvidsson för hans replik på vår artikel om evangelikal bibeltolkning. Vi konstaterar att han bejakar de tolkningsnycklar som lyfts fram av Lausannerörelsen, men att han från oss saknar ett tydligare ställningstagande för Jesus själv som ”den lins genom vilken vi läser och förstår Skriften”. Vi noterar vidare att han kritiserar oss för våra ord att Jesus ”konsekvent bejakade Gamla testamentets beskrivningar av Gud och Guds vilja”. Mot detta hävdar han att Jesus i själva verket korrigerar Skrifterna, och att GT:s författare i flera fall har missuppfattat vad som är Guds sanna väsen.
Om vi börjar med det första som Arvidsson efterlyser så finns faktiskt detta med redan i vår ursprungliga text. Där skriver vi nämligen: ”I slutändan är det förstås Jesus själv som är den viktigaste ’tolkningsnyckeln’ av dem alla.” Jesu liv, undervisning, död och uppståndelse markerar övergången till ett nytt förbund, där vissa av GT:s ordningar antingen uppfylls eller förlorar sin funktion. Förhållandet mellan de två förbunden kan liknas vid det mellan ett ekollon och en ek. Det finns en väsensmässig likhet i dess substans, samtidigt som det finns en olikhet i det att eken är det mål och utblomning som ekollonet pekar fram emot. Vi är därför inte bundna av Bibelns alla bud och förbud, eftersom målet nu har kommit. Men detta betyder inte att GT skulle förlora sin status som Guds ord. Tvärtom är det Jesu höga syn på GT som gör att vi (och Lausannerörelsen) väljer att bekänna hela Skriften som Guds ofelbara ord.
Arvidsson hävdar att Jesus upphäver flera av GT:s beskrivningar av Gud. Mellan raderna anar vi att han särskilt syftar på skildringar som beskriver Gud som Krigare och Domare. Problemet är bara att dessa beskrivningar av Gud inte underkänns i evangelierna. Faktum är att både Jesus och apostlarna hänvisar till exempelvis GT:s domshandlingar som relevanta även för oss i dag (se Luk 17:26–30; 1 Kor 10:1–11 m fl). Det är alltså vårt bruk av Jesus som ”tolkningsnyckel” som förpliktigar oss att fortsatt ta dessa texter på allvar!
Även i fråga om Bergspredikan begår Arvidsson ett misstag, om än ett vanligt sådant: Han tolkar Jesu ord ”Ni har hört att det är sagt – men jag säger er!” som att Jesus skulle upphäva lagens bud. Vad Jesus kritiserar är dock inte GT:s undervisning i sig, utan fariseernas ofta tveksamma utläggningar av densamma. Jesus ställer sig därmed inte (som Arvidsson påstår) över Skrifterna – däremot ställer han sig över fariseerna! Detta bekräftas av Jesu egna ord, som vi citerade även i vår första text: ”Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. … Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett” (Matt 5:17–18).
Thomas Arvidssons varnar för att hamna i ”bibliolatry”, där Bibeln blir ”en del av gudomen”. Vi hoppas att ovanstående visar att detta inte är vårt ärende. Däremot tror vi att Bibeln, tolkad med hänsyn till sin historiska, litterära och kanoniska kontext förtjänar vår fulla tillit – i Jesu egen anda.
Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Markus Frid, pastor, bibellärare och ThM i nytestamentlig exegetik
Läs på dagen.se
