Samtidigt som KG Hammar skriver att Kristus är en tankekonstruktion så hävdar han att den bygger på en historisk erfarenhet av ”gudsnärvaro, inkarnation”. Det skriver Stefan Gustavsson som menar att den förre ärkebiskopen intar en inkonsekvent position till evangeliernas texter.

Förre ärkebiskopen K G Hammar fortsätter att provocera. I en artikel i Kyrkans Tidning (7/11) skriver han: ”Vad vi historiskt har tillgång till är de första kristnas tolkning, Jesus som kallas Kristus. Kristus är alltså en tankekonstruktion för att uttrycka erfarenheten av gudsnärvaro, inkarnation.”

Hammar har rätt i att ingen av oss har direkt åtkomst till historien, som om den otolkad skulle kunna nå oss. Nej, vi måste tolka verkligheten, liksom historien som föregått oss och de texter som återberättar den för oss. Problemet i Hammars resonemang är något annat.

När Hammar diskuterar berättelsen om hur Jesus uppväckte änkans son i Nain viftar han bort frågan om den historiska sanningen: ”Vad som faktiskt hände kan vi lämna därhän.” Det vi har tillgång till är, enligt Hammar, enbart evangelistens berättelse, inte händelsen som återberättas. Han ignorerar helt enkelt frågan om berättelsens relation till den historiska verkligheten. Vi lämnas med en text som svävar fritt i luften och som därför kan tolkas mer eller mindre fritt. Det är ett reduktionistiskt synsätt.

Intressant nog resonerar Hammar aldrig så i andra frågor; det gäller bara frågorna om Gud och Jesus. Ta frågan om kvinnoförtryck genom historien. Förtrycket av kvinnor möter oss också i berättelsens form; vi har inte direkt tillgång till själva händelserna. Innebär det att vi därför bör säga: ”Vad kvinnor faktiskt utsattes för kan vi lämna därhän”. Är frågan om kvinnor har behandlats illa i historien enbart en tolkningsfråga? Nej, vi måste förhålla oss till båda frågorna: Vad är berättelsernas relation till den historiska verkligheten och vad innebär de för oss idag? Det gäller frågor om kvinnoförtryck lika mycket som frågor om Jesus.

Hammars position är också inkonsekvent. Samtidigt som Kristus är en tankekonstruktion så hävdar Hammar att den bygger på en erfarenhet av ”gudsnärvaro, inkarnation”. Men om Kristus är en tankekonstruktion, så är väl gudsnärvaron det också? Hur vet Hammar att de första kristna hade en sådan erfarenhet? Jo, genom att denna historiska verklighet återspeglas i deras berättelse. Precis som uppväckandet av änkans son.

Vi människor finns i samma verklighet och vi har en gemensam historia som mänsklighet. Därmed har vi tillgång till referensramar som öppnar för en meningsfull diskussion om bättre eller sämre tolkningar av verkligheten och historien.

Som min gode vän Ellis Potter brukar fråga: ”Do You partake in the meta-narrative of gravity?” Alltså: Deltar du i berättelsen om tyngdlagen?

Stefan Gustavsson, generalsekreterare

Fotnot: Artikeln har även publicerats i Världen idag.