Uttrycket ’mänskliga rättigheter’ används av många – både i Sverige och internationellt. Men det betyder inte att man menar samma sak. Det är lätt att åberopa ’mänskliga rättigheter’ och ganska svårt att vara emot. Globalt sett finns två stora grupperingar och tillhörande dokument: FN och Islamska konferensen.
FN grundades efter andra världskriget och FN’s deklaration om mänskliga rättigheter bygger på judisk-kristen etik och formulerades 1948. Den Islamska konferensen grundades 1969 och består av 57 muslimska länder, representerar var femte person på jorden och producerar den större delen av världens olja och gas. Man har antagit sin egen deklaration om mänskliga rättigheter, delvis i protest mot FN’s, för man menar att islamska mänskliga rättigheter skiljer sig från dem som utgår från judisk-kristen etik. Trots detta har man skrivit på FN’s deklaration, men bryr sig föga om den utan utgår istället från den islamska uppfattningen av mänskliga rättigheter.
En del muslimer talar således också om mänskliga rättigheter, men menar något annat än övriga världen. Vad innebär mänskliga rättigheter för den Islamska konferensen och dess 57 medlemsländer? Först säger man att alla medlemsländer vill följa den islamska deklarationen om mänskliga rättigheter. Vidare hävdar man inledningsvis och avslutningsvis att sharia står över och förtydligar allt som deklarationen innehåller. Även i efterföljande artiklar skjuter man ofta in det lilla men avgörande tillägget att det ska vara i enlighet med sharia, det vill säga islamsk lag. Man menar också att deklarationen gäller ”umman”, alltså den totala världsvida gemenskapen av muslimer, och inte bara i muslimska länder. Alltså ska deklarationen och dess regler gälla även muslimer i Sverige, det vill säga islamsk lag står över svensk lag.
Rätt till liv är en mänsklig rättighet, säger man, och det låter bra. Men så finns tillägget om sharia. Det innebär att den som lämnar islam kan straffas med döden. Rätt till liv gäller alltså inte muslimer som vill bli kristna. I samma artikel nämner man att folkmord är förbjudet, men det folkmord som pågår i Darfur i Sudan är arabiska muslimer som massmördar afrikanska muslimer. Och den Islamska konferensen, Arabförbundet och Sudan gör föga för att stoppa folkmordet och har dessutom förhindrat FN-ledda försök att stoppa folkmordet.
Artikel 10 i den islamska deklarationen, den så kallade Kairodeklarationen, hävdar att det är förbjudet att utöva tvång i och genom religion. Men varje mätning av diverse friheter visar att medborgare i islamska länder åtnjuter minst frihet. De lever under tvång, förtryck och ofrihet när det gäller politik, media, religion, jämlikhet mellan kön, och så vidare. Detta blir den tragiska och logiska konsekvensen av tillämpandet av islamska mänskliga rättigheter. Samma inkonsekvens och orimlighet infinner sig rörande yttrandefrihet, för – återigen – begränsas den av sharia.
En blåmes kan inte se ut hur som helst. En mänsklig rättighet kan inte vara vad som helst. Allt är inte guld som glimmar och allt som kallas mänskliga rättigheter är inte människovärdigt.
MATS TUNEHAG
Ordförande
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)
Mats Tunehag skrev i våras en uppsats på engelska om yttrande- och religionsfrihet. Den har använts på konferenser runt om i världen, i undervisningssyfte och som diskussionsunderlag. Uppsatsen har översatts till flera språk och har publicerats i olika sammanhang. Tunehag har nu reviderat den; uppsatsen är uppdaterad och utökad och inkluderar bland annat en diskussion om islamska förhållningssätt till dessa frågor. Detta berörs även i artikeln ovan. Artikeln hittar du under RESURSER/Yttrandefrihet.
