0 Objekt

Har samhället misslyckats när kyrkor och välgörenhetsorganisationer delar ut mat till uteliggare eller ger tid och omtanke åt missbrukare och prostituerade? Det undrade Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson nyligen.

I en intressant ledare som publicerades i söndags synar hon resonemanget bakom inställningen om välgörenhet verkligen hör hemma i ett gott samhälle. Ska inte de skattefinansierade verksamheterna vara tillräckliga? Finns det inga tjänstemän som kan ställa allt till rätta? Lever vi inte i en välfärdsstat?

Ludvigsson belyser frågan om det goda samhället utifrån Stockholmsförsamlingen S:ta Klaras sociala arbete:

”I fredags, precis som varje fredag, fanns de på plats på Malmskillnadsgatan i Stockholm. Det är frivilliga från Klara kyrka som ger av sin tid för att hjälpa dem som går på ”stritan”. De som behöver veta att hjälparbetarna och medmänniskorna finns där, gör det. Men pressmeddelanden och politiska utspel hör inte till uppdraget. Klara kyrkas frivilliga verkar, men de yrkar inte.”

I SVT-dokumentären ”Ängeln på Malmskillnadsgatan”, som sändes 24 februari, kunde svenskarna dock få en inblick i S:ta Klaras arbete på Malmskillnadsgatan genom eldsjälen Elise Lindqvists ögon. Hon är ”morsan” till tjejerna på Malmskillnadsgatan. I stort sett varje fredagskväll Ä i 15 år Ä har hon serverat varm choklad, samtalat med och bett för tjejerna. Och så får de alltid en stor hjärtlig kram.

Hör detta verkligen hemma i ett gott samhälle? Svaret är givetvis ja!

Under torsdagen cirkulerade ett foto av en lång ringlande kö till S:ta Klara kyrkas lunchservering i sociala medier. Många av dem som köade var missbrukare, EU-medborgare som är i Sverige på grund av den fria rörligheten samt papperslösa. De flesta av dem som kommenterade bilden efterlyste statliga åtgärder. Men andra kunde se ett fungerande civilsamhälle med engagerade frivilliga som visar omsorg om sina medmänniskor som många gånger faller igenom systemet.

Samhället är så mycket större än staten. Här utgör kyrkor och andra ideella organisationer många gånger det bästa sociala skyddsnätet.

Från politiskt håll har det dock alltid funnits en frestelse att styra den ideella sektorn. Övertygelser som i den offentliga debatten upplevs som stötande, ska gärna marginaliseras till samhällets utkanter och förpassas till den privata sfären Ä inte minst när det gäller de religiösa samfundens trosuppfattningar. Det har bland annat talats om att villkora statsbidragen när samfundens teologi inte stämmer överens med beslutfattares. Andra opinionsbildare har betraktat kyrkornas engagemang för fattiga som ett demokratiproblem.

Men är detta i förlängningen något som samhället vinner på? Snarare tvärtom. Ryan Messmore, fil. dr i politisk teologi och verksam vid Heritage Foundation, som forskar på religionens betydelse för civilsamhället, menar bland annat att politiska åtgärder som syftar till en privatisering av tron, begränsar de troendes möjlighet till samhälleligt engagemang. Begränsas friheten att praktisera sin tro, begränsas det arbete som görs för människor i nöd.

Sedan är det väl knappast så att tjejerna på Malmskillnadsgatan bryr sig om Elise Lindqvist och hennes vänner från S:ta Klara råkar ha en politiskt inkorrekt teologi?

Jacob Rudolfsson, samordnare SEA