Guds folks andliga hälsa står och faller på relationen till Jesus och hans kors. Vi behöver inse att korset är vårt enda hopp. Samtidigt kallar Jesus oss till att ta upp vårt eget kors och låta honom och hans ord påverka vårt sätt att leva. Det skriver Olof Edsinger, i sitt första nyhetsbrev som SEA:s generalsekreterare.
Var hälsad kors, mitt enda hopp! Orden på August Strindbergs gravsten är välkända, även om originalversionen är skriven på latin: O Crux ave spes unica. Oavsett språk kan de få fungera som en hälsning också in i vår egen tid. Jesu död och uppståndelse är mänsklighetens enda hopp.
När jag i dag tillträder som generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen är det i denna ände som jag vill börja. Oavsett vilket samfund eller teologisk tradition vi är präglade av, är det min övertygelse att vi ständigt behöver vända tillbaka till kärnan i vår tro. Och kristen tro står och faller på Jesus, hans historiska död och uppståndelse.
Paulus skriver i Första Korinthierbrevet 1:21Ä24 att: ”När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst Ä för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet.”
Svenska Evangeliska Alliansen ska ägna sig åt mycket. När jag läser våra grunddokument fylls jag av både glädje och tacksamhet: Det här tror jag på! Det här vill jag verka för! Redan i höst har vi också flera spännande projekt på gång Ä däribland ett nyskrivet material på temat sex och samlevnad och en bok om kristen tro i möte med islam.
Men djupast sett är det ändå min övertygelse att vår andliga hälsa som Guds folk står och faller på vår relation till Jesus och hans kors. Har vi skådat djupet i vår egen synd, så att vi inser att korset faktiskt är vårt enda hopp? Har vi fått smak för Jesu uppståndelsekraft, så att vi inser att ingen annan religion eller ideologi kan matcha det som skedde när Gud i Kristus ”försonade världen med sig själv” (2 Kor 5:19)? Om det är något jag brinner för, är det att Jesus inte ska bli förminskad i våra kyrkor och samfund. Att han ska få träda fram just sådan han faktiskt är Ä som Skaparen och Herren, Frälsaren och Domaren, Herden och Livgivaren Ä
Jesu kors handlar också om ett liv i efterföljelse. Jesus kallar oss till ett liv där vi låter honom och hans ord påverka vårt sätt att tänka, tala, handla och prioritera. Enligt Nya testamentet är detta ett liv där vi ständigt får göra oss beredda att ta upp vårt eget kors och följa Jesus Ä om så krävs med både lidande och förföljelse som följd.
I tillägg till detta tänker jag att tron på den Korsfäste behöver få prägla också våra attityder till andra människor. Som efterföljare till Jesus har vi inte rätt att komma ”uppifrån” i mötet med varandra. Som apologeter och trons försvarare behöver vi förvisso slipa våra argument, och i någon mening försöka ”vinna” över våra meningsmotståndare. Men det apologetiska behöver även vandra hand i hand med det mer lågmälda samtalet. Det som bygger broar och öppnar upp för möten, hjärta till hjärta.
Allt detta tänker jag ryms inom det som är SEA:s uppdrag, som i tre ord kan sammanfattas som: Relationer, Resurser och Röst. Som generalsekreterare vill jag fortsätta detta arbete genom att så långt som det är möjligt bygga relationer till andra människor Ä i första hand till dem som står SEA och våra värderingar nära, men också till dem som på ett eller annat sätt utmanar oss.
Självklart ska SEA också fortsätta att producera bra resurser för Guds folk i Sverige, och flera sådana är som sagt redan på gång.
Slutligen vill jag med viss bävan, och med ett stort behov av den helige Andes vishet och ledning, vara en röst för den evangeliska kristenheten Ä både in mot kyrkan och ut mot det svenska samhället.
Ytterst sett hoppas jag dock att SEA ska få bidra till något ännu mer långtgående än detta. Det vi längtar efter, och som SEA ända sedan starten har talat om, är ju ingenting mindre än ett förvandlat Sverige. Kopplat till detta är det några strofer ur en sång av Ulf Christiansson som de senaste dagarna har ringt inne i mitt huvud, och som jag vill avsluta detta nyhetsmail med. Se dem som en hälsning, men också som en bön som vi får stämma in i Ä både i dag och framöver:
Vi behöver honom mer än nånsin
Han är det som öppnat våra ögon
Skuggan av hans kors
Har fallit över oss, över vårt folk, över vårt land
Tiden är här, när han ska komma
Tiden är här, för en förändring
Tiden är här, när vi ska vakna /Ä/
En mäktig våg, en mäktig vind
Den kommer från himlen
och reser upp vårt land igen
(Om du vill lyssna på sången i sin helhet kan du gå in här.)
Olof Edsinger
Generalsekreterare för SEA
