För två år sedan lanserade vi i SEA, tillsammans med många kristna ledare, Manifest för samvetsfrihet. Ett område som manifestet behandlar är skillnaden mellan en sekulär stat och ett sekulärt samhälle. Manifestet säger bland annat följande:
”En sekulär stat är inte detsamma som ett sekulärt samhälle. Vi bejakar en sekulär stat, som förhåller sig neutral till frågan om vilken religion eller livsåskådning som är den riktiga. Men vi motsätter oss varje försök från statens sida att skapa ett sekulärt samhälle, med en ny statsreligion i form av sekulär ideologi. Staten ska inte ta ställning i frågor som enligt religionsfriheten varje medborgare själv bestämmer över.”
Journalisten Göran Rosenberg tog i veckan upp samma frågor i en artikel i SvD. Rosenberg skriver:
”Om med en sekulär stat menas att religiöst grundade institutioner och opinioner inte har något företräde när det gäller hur staten ska styras och vilka lagar som ska utfärdas, så är det i dag svårt att se någon som på allvar hävdar motsatsen. Också för dem som säger sig tala i Guds eller religionens namn måste gälla allas likhet inför lagen och principen en man en röst.”
Detta är sant om Sverige, men dessvärre knappast om världen i stort. En stor utmaning globalt sett är de islamistiska krafter som vill införa religiös lagstiftning (Sharia) och som motarbetar det öppna, fria Ä och därmed pluralistiska Ä samhället. Vi behöver slå vakt om den frihet vi har uppnått och arbeta för att fler länder ska få samma frihet.
Rosenberg fortsätter:
”Med separationen av kyrkan från staten har detta också beseglats på det institutionella planet. Sedan går uppfattningarna isär. Ska den sekulära staten ha till uppgift att främja ´sekularism’ och ´sekulära’ värderingar? Eller ska dess uppgift vara att så långt lagen medger likabehandla alla förekommande livsstilar, värderingar och opinioner oavsett om de är religiösa eller sekulära till sin karaktär?”
Här bränner det till för oss på hemmaplan; här är utmaningen för oss i Sverige. Allt för många tänker i enlighet med den första tankelinjen, att staten ska främja sekularism och sekulära värderingar. Det är ett allvarligt misstag och innebär att vi undergräver den frihet vi precis har uppnått. Sekularismen blir en ny statsreligion och vi har i så fall bara bytt statkyrka; från en luthersk till en humanistisk. Och därmed har det fria, pluralistiska samhället blivit en chimär.
Här finns det många oroande tecken. Tänk på sexualundervisningen i skolan som ett exempel. Det går knappast att hävda att den likabehandlar livsstilar, värderingar och opinioner. Tvärtom; sekularismens syn på sex har blivit den nya normen som alla ska uppfostras till att bejaka.
Här behövs det många röster som kräver rätten till självständighet; rätten att få tänka själv, få ta ställning själv och sedan i frihet få lov att uttrycka den övertygelse man har.
Har du inte läst Manifest för samvetsfrihet ? Har du inte skrivit under det ännu? Det är hög tid att göra det. Manifestet har aldrig varit mer aktuellt än nu.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA
