Samtalet om religionsfrihet och det pluralistiska samhället i ett sekulärt dominerat klimat, är inte bara isolerat till Sverige. Runt om i Europa diskuteras detta livligt. Jacob Rudolfsson ger här en rapport från lanseringen av The Charter of Conscience på Irland och hur religionens comeback diskuteras på europeisk nivå.
”Religiösa argument hör inte hemma i det offentliga samtalet”. Smaka på det påståendet. Vanligt förekommande i diskussioner om Gudstro och samhällsengagemang? Ja. Demokratiskt? Nej. Själva förutsättningen för ett öppet och fritt samhälle är ju att ingen ska behöva göra avkall på sina övertygelser innan de ger sig in i en diskussion där åsikter bryts mot varandra.
Samtalet om religionsfrihet och det pluralistiska samhället i ett sekulärt dominerat klimat, är inte bara isolerat till Sverige. Runt om i Europa diskuteras detta livligt Ä även i ett av de länder som räknas till de mer religiösa.
På Irland, där jag befinner mig just nu för samtal kring The Charter of Conscience, som både förklarar och försvarar både religiösa och sekulära personers rätt att delta i det offentliga samtalet (i kontrast till ett samhälle styrt av en religion eller avskalat på religion), är detta i hög grad aktuellt. Nyligen kände landets vice statsminister Eamon Gilmore sig nämligen nödgad att intyga landets katolska biskopars demokratiska rättighet att uttala sig kritiskt om den föreslagna abortlagstiftningen. Som om det inte var en självklarhet att biskopar, liksom alla andra, åtnjuter religions- och yttrandefrihet.
Den välkände tyske filosofen Jürgen Habermas (själv uttalad ateist) har länge varnat för följderna av att utestänga religionen från det offentliga debatten. I ett samtal med dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger år 2004 hävdade Habermas att vi riskerar att få ett urspårat sekulariserat samhälle där ekonomiska intressen slår ut fundamentala mänskliga värden om religionen förpassas från offentligheten.
I Storbrittanien finns nu oron att många kyrkor accepterar sekularismen och reducerar sin roll i samhällsdebatten till ”andliga” frågor och inte ger ett genomtänkt bibliskt perspektiv i viktiga samhällsfrågor. I Tyskland finns samtidigt en tendens för religiösa grupper att bara värna religionsfrihet för sin grupp, och inte för alla.
Vid Irländska Evangeliska Alliansens lansering av The Charter of Conscience berörde huvudförfattaren Os Guinness behovet av att religionens roll i offentligheten behöver diskuteras på nytt i Europa. Det gamla sättet att se religion, som något man ska hålla privat och åtskilt från samhällsdebatten, är starkt polariserande och skapar inget öppet och fritt samhälle. Thomas Schirrmacher, som leder arbetet för Evangeliska Världsalliansens religionsfrihetsinstitut, tog även upp det problematiska med att skapa ett samhälle dominerat av en viss religion, t.ex. en kristen nation. Kommer det att innebära ett katolskt, lutherskt eller reformert samhälle (för att bara nämna ett par kyrkofamiljer)? Och vad händer om någon väljer att lämna en kyrka (som är mer vanligt idag)? Blir man då tvungen flytta till ett annat land?
Då Irland även innehar ordförandeklubban för EU fram till juli i år arrangeras i dagarna den årliga konferensen State of Europe Forum, som vill lyfta fram Europas kristna arv och hur kristna idag kan vara konstruktiva samhällsmedborgare. I sitt tal på inledningsmötet påminde Os Guinness konferensdeltagarna om att det var kristna som var motiverade av missionsbefallningen Ä inte av att skapa en viss sorts civilisation – som de gav upphov till flera av de reformrörelser som vi idag tar för givet; universiteten, vetenskapen, mänskliga rättigheterÄ alla har de en utgångspunkt i evangeliet. Inte minst när det kristna budskapet nådde bortom Medelhavsområdet in bland de som räknades av grekerna och romarna som de barbariska folkslagen skapades grogrund för den västerländska civilisationen.
Det som det mäktiga Rom misslyckades med svärd och erövring, gjorde det kristna evangeliet med uthålligt tjänande och överlåtelse till Kristus. Det är en läxa även för kristna idag.
Jacob Rudolfsson, SEA
