För en intresseorganisation som RFSU med både egna ekonomiska incitament och en förenklad syn på abort, är det förstås välkommet att ensamt kommentera abortdebatten i media. Däremot brister det i journalistisk hederlighet, skriver Jacob Rudolfsson.
På senare år har ”problemformuleringsprivilegiet” diskuterats allt flitigare i medierna. Begreppet, som myntades på 1980-talet av författaren Lars Gustafsson, syftar på de/dem som har makten att definiera spelreglerna i samhällsdebatten och därmed vilka de politiska problemen är och hur de bäst kan åtgärdas.
I det partipolitiska samtalet brukar det heta att Socialdemokraternas dominans under 1900-talet gett dem problemformuleringsprivilegiet över jobb- och skattepolitiken. I och med de allt mer polariserande debatterna kring migration och invandring sägs det att Sverigedemokraterna har ett problemformuleringsprivilegium. Bland identitetspolitiska aktivister hävdas det att vit medelklass innehar maktpositionen i medierna och på arbetsmarknaden.
Utifrån övertygelsen att det offentliga samtalet mår bra av en öppen och fri debatt där konkurrerande idéer och livsåskådningar får nötas mot varandra, har journalister inte sällan belyst åsiktsmonopol. Inte minst för att förhindra att förenklingar och fördomar sprider sig om minoriteters uppfattningar. Dock inte när det gäller RFSU:s ensamrätt på abortfrågan. Att RFSU driver en förenklad syn på aborter torde knappast vara en nyhet. Utgångspunkten är alltid kvinnans rätt till sin kropp, vilket är en premiss som knappast någon ifrågasätter. Problemet är att man aldrig lyfter in fostrets status i diskussionen.
I samarbete med RFSU gör tidningen Metro varje vecka sidorna Sex och Liv där organisationens anställda förser tidningen med redaktionellt material. Hade det varit som fristående kolumnist behövde det inte varit uppseendeväckande. Men det kan knappast vara oproblematiskt för fri och självständig media med så nära redaktionella band till en intresseorganisation.
I artikeln ”6 saker alla borde veta om aborter”, från den 15 november skriver Åsa Enervik, barnmorska vid RFSU-kliniken om hur ”känslorna svallar kring abort och det sprids en hel del osanna påståenden”. Bland annat hävdas det att abort inte används ”i stället för preventivmedel”. Däremot att det ”fungerar mer som en slags back-up, när preventivmetoden inte verkade”. Men detta innebär att abort fortfarande ses som en preventivmetod, som används när man misslyckas med alla de andra. I samma artikel reduceras även barnmorskors samvetskval inför att medverka vid aborter till ”enskilda medarbetares vilja att villkora sina arbetsuppgifter”. Övriga påståenden i samma artikel kan också problematiseras.
För en opinionsbildande intresseorganisation som samtidigt har ett ekonomiskt incitament att sälja preventivmedel och andra produkter är det förstås välkommet att förfoga över en tidning som över 1 miljon svenskar brukar bläddra i. RFSU AB omsätter ca 140 miljoner kronor per år, enligt egen uppgift (för en djupare granskning av RFSU:s ekonomi se debattören Rebecca Weidmo Uvell blogg). Däremot garanterar det knappast ett redaktionellt oberoende.
Nyligen bjöds RFSU även in till Aktuellt för att ensamt kommentera aborter i Ryssland och det arbete som bedrivs där för att stötta gravida kvinnor och på så sätt minska antalet aborter. Ett inslag som präglades av opartiskhet och saklighet? Knappast. RFSU:s förbundsordförande Kristina Ljungros ansåg att stödarbetet för gravida var problematiskt. Dagens Elisabeth Sandlund kommenterar:
”Ljungros pekade på motsvarande tendenser i andra länder, framför allt Polen. Hon uttryckte sin oro över de beslut som USA:s tillträdande president kan komma att fatta. Och hon återupprepade den ståndpunkt som RFSU envist klamrar sig fast vid, att den juridiska kampen för samvetsfrihet för enskilda barnmorskor bara handlar om ett ,strategiskt och slipat, abortmotstånd i syfte att ,ta makten över kvinnornas kroppar,.
Här, om inte tidigare, borde Aktuellts båda programledare ha reagerat. I brist på extern motdebattör till RFSU:s representant borde de kritiska frågorna ha kommit. Men av detta fanns inte ett spår i det förhållandevis långa inslaget. Tittaren lämnades i sticket.”
När Metros temasidor om sport, motor och jobb en dag kommer göras i samarbete med intresseorganisationer som Svenska spel, Bil Sweden respektive Handels återstår att se. Likaså när Aktuellt bjuder in Evangeliska Alliansen för att ensamt kommentera motståndet mot samvetsfrihet i vården.
Jacob Rudolfsson
Bitr. Generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
P.S. Den tredje advent 11 december infaller Livets söndag då församlingar har en möjlighet att belysa den kristna synen på människovärdet. Den kristna församlingen har både ett mandat och en plikt utifrån Bibeln att stå upp för människovärdet i en kultur som förlorat riktningen (Psalm 72:13-14).
P.S.S. Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) är en politiskt och religiöst obunden organisation som är ett alternativ till RFSU. Vi i SEA har en representant i styrelsen, och man kan se NfS hemsida Samlevnadochsexualitet.se som ett slags systersida till SEA:s Äktenskap.info. Via ordf@samlevnadochsexualitet.se
kan man få information om NfS. Detsamma om man vill engagera sig i deras arbete i skolans värld. Just nu söker NfS efter vittnesbörd från personer som har kommit i kläm i skolans samlevnadsundervisning pga sin tro eller kultur.
