”Jag har en dröm”, predikade baptistpastorn Martin Luther King på trappan till Lincoln Memorial för exakt 50 år sedan – i onsdags. Framför honom stod 250 000 människor som ivrigt tog till sig varje ord då han med profetisk skärpa talade om hur ett land i moraliskt förfall kunde och borde vara.
Intressant nog var Kings ”Jag har en dröm”-tal inte en del av hans planerade tal. Det hade använts tidigare och ansågs vara ”uttjatat och banalt”. Men när gospelsångerskan Mahalia Jackson, som stod några meter från King, ropade ”berätta för dem om drömmen, Martin!”, pausade han och lade ifrån sig sitt manus… Och resten är historia.
50 år senare har USA – och resten av världen – kommit en lång väg i kampen mot rasism, vilket flera talare påpekade under onsdagens tal. John Lewis, som var en av de yngsta ledarna för medborgarrättsrörelsen, och nu kongressman, pekade på sig själv som ett levande exempel. Hans liv har präglats av över 40 arresteringar, misshandel och svåra skador. Idag är han en av landets mest respekterade politiker i kongressen.
Inte långt från Lincoln Memorial finns Martin Luther King-monumentet . En solid ganitstaty av baptistpastorn och medborgarrättskämpen, omgärdad av en vägg med 14 kända King-citat hämtade från olika tal.
Inga av dessa citat nämner dock vad som inspirerade och motiverade Martin Luther King. Trots att flera citat har sin grund i Bibeln finns ingen hänvisning till Kings kristna tro, vilket dock var tydligt under firandet; flera talare – politiker, artister och aktivister – talade (och sjöng!) om att Kings kamp och vision bara kan fullbordas med Guds
hjälp.
Det var hans tro på Gud som motiverade hans tro på rättvisan. Det var på grund av detta, som King kunde påminna oss om att när det gäller medborgerliga rättigheter, bör vi inte vara nöjda förrän ”rättvisan väller ner som vatten och rättfärdigheten som en mäktig ström”. Ateismen kan som idésystem varken inspirera eller motivera rättvisa och rättfärdighet samt den dröm som King talade om.
I varje generation finns det en personlig utmaning att stå upp för rättvisan och rättfärdigheten – hur utmaningarna än gestaltar sig. Och som Martin Luther King på ett annat ställe beskriver utmaningen:
”Feghet ställer frågan: Är det tryggt? Bekvämlighet ställer frågan: Är det artigt? Fåfängan ställer frågan: Är det populärt? Men samvetet ställer frågan: Är det rätt? Och det kommer en punkt när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär; man intar den för att ens samvete säger att det är rätt.”
Jacob Rudolfsson
Samordnade, SEA (i Washington DC)
