Ett fritt och demokratiskt samhälle kräver en mångfald av idéer som öppet kan tävla och göra sin röst hörd på den offentliga arenan. Ett sekulärt samhälle, avskalat på religiösa inslag i reaktion på en tidigare religiös dominans, är inget hälsosamt alternativ, skriver Jacob Rudolfsson i en rapport från SEA:s årsmöteskonferens.
”De senaste decennierna har sett religioner och religiösa företrädare flytta fram sina positioner. Det är ett hot mot det sekulära samhället Ä en av mänsklighetens viktigaste uppfinningar Ä och därmed i förlängningen mot demokratin.”
Så skrev liberala Sydsvenskan i en huvudledare i veckan kring påvevalet som knappast kan kännetecknas som liberal. Samhället förutsätts vara sekulärt. Religionen ses som ett hot mot demokratin. Och religiösa övertygelser ska isoleras till den privata sfären utan tillgång till den offentliga sfären. Men demokratin och det öppna samhället förutsätter att en mångfald av åsikter får plats i det offentliga rummet.
Detta har vi i SEA haft i flera år haft som ett av våra huvudområden Ä utmaningen mot religions-, yttrande- och samvetsfriheten. Tidigare har vi lyft fram detta i Manifest för Samvetsfrihet och The Global Charter of Conscience och genom att belysa utmaningen från Humanisterna. Nu senast belyste vi det under vår årsmöteskonferens Religionsfrihet Ä Religionsdialog Ä Religionskritik 15-16 mars. Christel Ngnambi, Brysselansvarig för European Evangelical Alliance, delade med sig av utmaningarna mot religions- och övertygelsefriheten och det pluralistiska samhället på europeisk nivå. Han berörde bland annat den anmälan mot Sverige för bristande samvetsfrihet i vården, då vårdpersonal kan uppleva etiska dilemman i till exempel utförandet av aborter. Ngnambi konstaterade det är staten, inte läkaren, som ska avkrävas viss behandling. Att avkräva läkare att frångå sitt samvete signalerar ett ickedemokratiskt synsätt.
Under lördagen avlöste seminarierna varandra löpande. Alla berörde de stora frågeställningar som kristna står inför i samhället; situationen för kristna skol- och studentgrupper, yoga i undervisningen, livshjälp och dödshjälp, samt kristen tro i samhällsdebatten.
Samtliga seminarier filmades och ett sammandrag kommer att tillgängliggöras på vår webbsida inom kort. Två ljusglimtar från seminarierna vill vi dock dela med oss av. Det ena var från seminariet om dödshjälpsdebatten då bland andra Georg Engel, läkare och verksamhetschef på Ersta Hospice, medverkade. Engel är landets ledande expert på vård i livets slutskede, och konstaterade att det knappt finns någon efterfrågan på dödshjälp bland döende patienter. Det som efterfrågas är istället livshjälp. I ett all hetare debattklimat kring människovärdet och vad som konstituerar ett värdigt liv, behövs dessa röster höras tydligare.
En annan ljuspunkt var när SEA:s nyinvalda styrelseledamot, juristen Ruth Nordström redogjorde för att styrdokumenten för den svenska skolan innehåller mängder av konfessionella grundsatser. Bland annat läroplanens bestämmelse att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Detta är en trossats. Därför blir motståndet mot konfessionella friskolor inkonsekvent, konstaterade hon. Religionens roll i den svenska utbildningen är en fråga som vi kommer att återkomma till.
Ett fritt och demokratiskt samhälle kräver en mångfald av idéer som öppet kan tävla och göra sin röst hörd på den offentliga arenan. Ett sekulärt samhälle, avskalat på religiösa inslag i reaktion på en tidigare religiös dominans, är inget hälsosamt alternativ. Här har den kristna rösten en självklar plats.
Jacob Rudolfsson, SEA
