Är abort en privatmoralisk fråga? Ska kristna försöka tillämpa kristen etik på icke-kristna? Är inte kyrkans mål ”himmelsk” och de kristnas uppgift ”andlig” och därför ska vi hålla oss borta från det politiska och jordiska?
Dessa frågor har aktualiserats återigen, nu senast genom den borgerliga regeringens och kd’s agerande i abortfrågan.
Gud är rättvis och barmhärtig. Gud tar avstånd från orättvisa och obarmhärtighet. Gud har genom hela historien – genom profeter och genom Jesus – talat och agerat för rättvisa och barmhärtighet. Därför är det naturligt, självklart och bibliskt att kristna tar ansvar för ökad rättvisa och för att visa barmhärtighet.
En stats uppgift är i hög grad dessa två ärenden: rättvisa och barmhärtighet. Genom politiska processer försöker man skapa lagar och ramar som främjar lag och rätt och där samhället visar omsorg om svaga och utsatta grupper. Man skulle alltså kunna säga att politikens huvuduppgifter är rättvisa och barmhärtighet och därmed har Gud ett intresse av politik.
Rätt och rättvisa handlar om trafikregler, poliser, beskattning, abort, bistånd, äktenskap, mottagandet av invandrare och mycket mera. Barmhärtighet tar sig bland annat uttryck genom barnomsorg, akutsjukvård, färdtjänst, hjälp till hemlösa, skydd för misshandlade kvinnor, vårdcentraler och fältassistenter.
Det finns tyvärr en felaktig ”evakueringsmentalitet” bland en del kristna.
Enligt den är det enda viktiga att frälsa själar för himlen, att rädda folk från det sjunkande skeppet ”världen”. Men Jesus visar bland annat i Fader-vår-bönen att vi ska ha en ”invasionsmentalitet”: Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden – även när det gäller rättvisa och barmhärtighet.
Tusentals kyrkor och hundratals miljoner kristna världen över har anammat det som Lausanne-deklarationen beskriver, att ”evangelisation och socialt och politiskt engagemang tillhör vår kristna plikt”. Även Svenska Evangeliska Alliansen utgår ifrån denna övertygelse. Därför citerar vi ett längre stycke från denna deklaration: (www.lausanne.org)
”Vi hävdar att Gud är alla människors både skapare och domare. Vi bör därför dela Guds angelägenhet att rättvisa och försoning ska råda i hela det mänskliga samhället och att människor ska befrias från varje slag av förtryck. Eftersom människan är skapad till Guds avbild har hon en inneboende värdighet, oberoende av ras, religion, hudfärg, kultur, klass, kön eller ålder. Alla människor bör därför respekteras och tjänas, inte exploateras. Vi bekänner både våra försummelser och att vi ibland har betraktat evangelisation och socialt ansvar som oförenliga med varandra.
Fastän försoning mellan människor inte är detsamma som försoning med Gud, social handling inte detsamma som evangelisation och politisk frigörelse inte detsamma som frälsning, så erkänner vi dock att både evangelisation och socialt och politiskt engagemang tillhör vår kristna plikt. Båda är nödvändiga uttryck för vår kärlek till nästan och vår lydnad för Jesus Kristus. Budskapet om frälsning innesluter också ett budskap om dom över varje slag av alienation, förtryck och diskriminering. Vi bör således inte vara rädda för att fördöma det som är ont och orättvist, varhelst detta existerar.”
Mats Tunehag
Ordförande i SEA
(Publicerad Världen idag 7 mars 2007)
