0 Objekt

Nyspråk är ett uttryck som myntades av Georg Orwell i romanen 1984. I romanens efterskrift om principerna för nyspråk skriver Orwell att ”Nyspråk hade uppställt som mål inte att utvidga utan att begränsa tankens räckvidd … att omöjliggöra alla andra tankesätt. Avsikten var att sedan nyspråk definitivt hade accepterats och gammalspråk glömts bort, skulle en irrlärig tanke … bokstavligen bli otänkbar”.

Orwell var en skicklig tänkare som insåg språkets betydelse för en kultur. Språket är inte bara ett verktyg för kommunikation, det är också ett instrument för individens eget tänkande. Om vi kan förändra instrumentet blir det därmed möjligt att förändra individens möjlighet att tänka. Nyspråket hos Orwell syftar till att minska förmågan till självständigt och kritisk tänkande och det kännetecknas av att mängden ord hela tiden minskas. Det ska inte längre vara möjligt att tänka tankar som går makten och den rådande ideologin emot. På det sättet blir det möjligt att, som Orwell säger, lära människor att ”krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka”.

Den 21 mars lägger enmansutredaren Hans Regner fram sitt förslag om könsneutrala äktenskap, påhejad av media och skickliga lobbygrupper. Förslagets innehåll är redan offentligt: Låt partnerskapslagen försvinna, ersätt den med en könsneutral lagstiftning och låt redan ingångna partnerskap automatiskt kallas äktenskap. Det är här jag tänker på Orwell.

I vår pluralistiska kultur lever människor på många olika sätt: Ensamma, i hushållsgemenskap eller i generationsboende med föräldrar och syskon, som singel, särbo eller sambo, monogamt, promiskuöst eller polyamoröst, i registrerat partnerskap eller i äktenskap. Poängen med alla dessa ord och benämningar är att de beskriver olika relationer. Orden står i ett faktiskt förhållande till verkligheten och hjälper oss att förstå vad för slags relation vi talar om.

En hushållsgemenskap har bland annat det gemensamt med sambo och äktenskap att man delar boende, men skiljer sig från dem genom att det inte är en sexuell relation. Sambo och äktenskap har bland annat det gemensamt att man delar både boende och den sexuella gemenskapen, men de skiljer sig åt i fråga om offentlighet och juridisk reglering. Monogama och promiskuösa relationer har bland annat det gemensamt att de är sexuella, men skiljer sig åt ifråga om vad för slags sexuell relation det är: Trogen eller tillfällig. Partnerskap och äktenskap har bland annat det gemensamt att man delar både boende och den sexuella gemenskapen, men skiljer sig åt ifråga om vad för slags sexuell gemenskap det är: samkönad eller tvåkönad, biologiskt sett ofruktsam eller fruktsam, vid sidan om eller i samklang med kropparnas och könsorganens naturliga funktion.

Att kalla alla relationer som innebär delat boende och sexuell gemenskap för äktenskap är inget framsteg – det är ett exempel på nyspråk i Orwells anda. Vi mörkar delar av verkligheten genom att använda ett gemensamt begrepp för relationer som faktiskt skiljer sig åt på så väsentliga områden att det är berättigat att beskriva dem med hjälp av olika begrepp.

Ordens makt över tanken är stor. Därför är det viktigt att vi är många som de kommande veckorna och månaderna sätter ord på den faktiska verkligheten: Ett äktenskap mellan en man och en kvinna är inte detsamma som ett partnerskap mellan två personer av samma kön. Och därför ska de inte heller kallas för samma sak.

Stefan Gustavsson

generalsekreterare

[Artikeln publicerad i tidningen Dagen 15 mars 2007]