0 Objekt

Det är inte varje dag representanter från Katolska kyrkan, Humanisterna, Pingströrelsen, DN och den främsta juridiska expertisen i landet företräder samma åsikt. Så var dock fallet när seminariet om en civilrättslig lösning av äktenskapsfrågan under onsdagen hölls i riksdagshuset. I den frågan förenas de som vanligen är antagonister i ett gemensamt förslag till lösning.

Tyvärr är öppenheten inte alltid vad den borde vara inne i maktens korridorer. Prästen och riksdagsledamoten Cecilia Wikström beskrev de låsta positionerna som ”politikens absolut fulaste ansikte”.

– Varför söker man inte en lösning som så många människor som möjligt kan leva med, frågade hon sig.

Den tydligaste salvan mot de låsta positionerna levererade Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall.

– Det tyder på stor politisk tafflighet att frågan har hanterats på det här sättet, menade hon. En civilrättslig reglering hade varit ett utmärkt sätt att undvika en stor politisk splittring.

Barbro Hedvall riktade också tydlig kritik mot Svenska Kyrkans dåliga självförtroende.

– Varför backar Svenska kyrkan från sin övertygelse? Man borde väl tvärtom säga att vi har faktiskt en trosbekännelse som vi står för. Jag är rädd att det här kommer bli precis som med kvinnoprästfrågan; ett kors om kyrkans hals, om uttrycket tillåts.

Den katolske biskopen Anders Arborelius lyfte fram den splittring som oundvikligen följer av en könsneutral äktenskapsbalk.

– I ett alltmer pluralistiskt samhälle måste vi planera för en lösning av äktenskapsfrågan som borgar för dialog och försoning. Det är ju en garanti för att undvika framtida kulturkonflikter, menade han.

Katolska kyrkan verkar redan i länder där äktenskapet är civilrättsligt reglerat, som till exempel i Frankrike och Italien, och har goda erfarenheter av det. I Frankrike sker den juridiska regleringen genom att de två kontrahenterna inställer sig på medborgarkontoret och registrerar sin samlevnad. Sedan väljer paret ceremoni efter egen vilja. Det råder således en strikt uppdelning mellan det juridiska och det ceremoniella.

Sten-Gunnar Hedin har myntat uttrycket att ”staten inte skall vara ceremonimästare” och fortsatte på det spåret.

– Staten skall inte avgöra om kyrkklockor skall ringa, om man nu har några kyrkklockor, påpekade Sten-Gunnar Hedin, med tydlig adress till statsministerns löfte om att kyrkklockor skall ringa över samkönade par till midsommar.

– Den ena gruppens frihet får inte ske på bekostnad av den andra gruppens övertygelse, fortsatte den forne pingstledaren.

Humanisternas talan fördes av Ia Modin och hon var inne på samma linje, om än med det uttalade skälet att minska kyrkans makt. Hon hävdade att för många människor oreflekterat väljer kyrklig vigsel.

– Äktenskapet handlar för de flesta människor inte om juridik utan om något så flummigt som livsfilosofi. En civilrättslig reglering tydliggör att det inte nödvändigtvis måste handla om en religiös ceremoni, menade hon.

Straffrättsprofessorn Madeleine Leijonhufvud frågade sig vad målet med en ny lagstiftning är och påpekade att nuvarande partnerskapslag har samma rättsverkningar som äktenskapslagen, med undantag för en viktig skillnad; faderskapspresumtionen. Det lär bli svårt att få in en faderskapspresumtion i en könsneutral äktenskapsbalk. Men Leijonhufvud var tydlig med att den är viktig för barnens skull.

– Faderskapspresumtionen är viktig att behålla för heterosexuella par, för annars kommer många barn leva med en osäkerhet om sitt ursprung.

Moderatorn Siewert Öholm kallade debatten för en fem-i-tolv-debatt. Men också då är debatten viktig. En fråga är inte avgjord förrän den verkligen är avgjord och ännu har inte klockan slagit tolv.