Uppropet Bevara Äktenskapet har väckt stor uppmärksamhet, med livlig diskussion som följd. Redan har tretton tusen personer skrivit under uppropet och namnlistor fortsätter att strömma in. Men uppropet har också mött kritik. I Sändaren nr 5 menar Karin Wiborn att det är orimligt att använda barnen som argument i en samlevnadsdiskussion, eftersom barn redan idag finns i olika samlevnadsformer. Men det är ett resonemang som blandar samman det deskriptiva med det normativa.
Barn kommer från en man och en kvinna och har en självklar rätt till närhet och omsorg från de två som gett dem deras liv, vilket Barnkonventionen i artikel 7 framhäver. Nu kan den rätten vara omöjlig att förverkliga, av en mängd olika anledningar: dödsfall, sjukdom, skilsmässor, olyckor med mera. Då får man kompensera den förlusten genom att andra vuxna träder in i bilden.
Det är alltså ett faktum att många barn inte växer upp med sin mamma och pappa (deskriptivt perspektiv). Men det förändrar inte ett annat faktum, nämligen att det är en naturlig rättighet för barn att de, om möjligt, ska få växa upp med sin mamma och pappa (normativt perspektiv). Uppropet syftar till att ge fler barn den möjligheten. För inte menar väl Karin Wiborn att det ur barnets synvinkel är likgiltigt om man växer upp med sin mamma och pappa – eller om man inte gör det?
När Suzanne Molin i samma tidning hävdar att vi i uppropet påstår att ”barnen i könsneutrala äktenskap med nödvändighet kommer att hamna i bakgrunden” så tyder det på rejält bristande läsförståelse. Uppropet säger inget specifikt om barn i samkönade relationer, utan talar om barnens situation generellt och om den långsiktiga konsekvensen av ett könsneutralt äktenskapsbegrepp för alla barn. Så här står det: ”Med ett könsneutralt äktenskapsbegrepp kommer barnen med nödvändighet att hamna i bakgrunden. Då finns det inte heller någon unik, av staten sanktionerad, institution för mamma-pappa-barn-relationen.”
Wiborn och Molin påpekar också att många äktenskap är utan barn. Men att det finns barnlösa äktenskap förändrar inte det principiella perspektivet: Barn blir endast till i man-kvinna-relationen. Därför är det motiverat att ge den relationen en speciell status. Hetero och homo är strukturellt sett inte lika på denna punkt – och det är ingen liten punkt eftersom mänsklighetens hela framtid är beroende av den – och därför bör de olika relationerna ha olika beteckningar.
I Sändaren nr 6 skriver Per-Magnus Selinder en längre artikel där han, som jag ser det, missbedömer flera områden. För det första måste vi tänka mer offensivt om opinionsbildning än vad Selinder gör. Han tycker att vi tysta ska invänta vad utredaren säger. Det är förvisso bra att kyrkorna har fått redovisa sina synpunkter för utredaren, men det finns ingen anledning att nöja sig med det. Det här är en fråga som förtjänar bred genomlysning och en öppen diskussion, inte minst med tanke på att de folkvalda i denna fråga inte representerar folket.
För det andra måste vi tänka högre om äktenskapet än vad Selinder gör. Att påstå att ”ordet äktenskap tillhör kyrkorna” är en halvsanning. Utifrån kristen tro är ju äktenskapet förankrat i själva skapelsen och det är anledningen till att det är en institution som är känd i de flesta kulturer och religioner genom människans historia. Den kristna kyrkan har en förklaring till varför det är så: Gud har skapat oss till man och kvinna och kallar oss att leva i kärlek och att föra livet vidare. Det finns därför anledning för oss att försvara äktenskapets innehåll och bevara det för vår kultur – inte bara rädda ordet äktenskap för att ge det till kyrkan, vilket är Selinders mål.
För det tredje måste vi tänka mer konstruktivt kring SKR:s roll än vad Selinder vågar gör. Med pannan i djupa veck menar han att ”strategin vid sidan om samtalen i SKR [är] bekymmersam”. Men i frågor där kyrkorna inte är ense – och äktenskapet är en sådan fråga – kan inte SKR ensamt vara kyrkornas arena. Tvärtom måste olika kristna sammanhang uppmuntras att i frihet uttrycka sin uppfattning och arbeta för den. Så som ett stort antal företrädare för medlemskyrkor i SKR nu gör i Bevara Äktenskapet.
För Bevara Äktenskapet
Stefan Gustavsson
