Synen på äktenskapet står i fokus vid årets Kyrkomötet. ”Vi gör ett teologiskt pionjärarbete i dessa frågor”, sa ärkebiskopen i sitt inledningsanförande.

En pionjär går före och bryter ny mark och det gör nu Svenska Kyrkan.

Problemet är bara att kristen tro inte handlar om att bryta ny mark,
utan om att följa ett spår som någon annan har dragit upp före oss.

”Följ mig” var Jesus utmaning till människorna runt omkring honom. I

Apostlagärningarna betecknas kristen tro många gånger som VÄGEN; se Apg

19:9, 19:23, 22:4, 24:14, 24:22. Att bli en kristen innebär att vandra

i Jesus efterföljd och hålla sig till honom som har brutit den nya

marken. Kristen tro handlar alltid om efterföljelse. Den som går sin

egen väg är inte längre kristen.

När Jesus talar till sina lärjungar den sista kvällen betonar han detta om och om igen, se Joh 15:4-10:

”Bli

kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av

sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni

göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna.

Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan

ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som

kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns

upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni

vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt

och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag

älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i

min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans

kärlek.”

Men visst behöver den kristna kyrkan göra vad som i allmänt tal kan kallas ”teologiska pionjärinsatser”.

För det första finns det ständigt ett behov av att återupptäcka rikedomarna som redan finns i den kristna tron, men som i varje generation riskerar

att hamna i skugga eller glömmas bort. Men den sortens pionjärarbete

avtäcker trons innehåll; den bryter inte principiellt sett ny mark.

För det andra finns det ett ständigt behov av att bearbeta innebörden av den kristna tro. Vad innebär det att vandra Jesus-vägen idag? Men

den sortens pionjärarbete tillämpar trons innehåll; den bryter inte

principiellt sett ny mark.

När Svenska

Kyrkan nu byter uppfattning om äktenskapet bryter man ny mark på ett

principiellt plan och intar positioner som står i skarp konflikt med

Jesus och apostlarna.

Den nya synen på äktenskapet följer inte som en konsekvens av

Jesus-vägen, utan följer som en konsekvens av ett politiskt beslut i

riksdagen. Notera att ända fram till riksdagsbeslutet var Svenska

kyrkan mot könsneutral äktenskapslag. När staten ändrade i

lagstiftningen, ändrade Svenska kyrkan uppfattning om äktenskapet (se blogginlägg).

I verkligheten är man därför inte alls så mycket pionjär som man vill

ge sken av. Man bryter inte ny mark; man har bara valt att följa nya

röster.

Satt på sin spets: Är Svenska Kyrkan på denna punkt Kristi efterföljare eller kulturens efterföljare?

I en intervju i Modern Reformation fick Richard Rorty (d. 2007), välkänd icke-kristen filosof, följande fråga:

– Du har gjort några spännande kommentarer om kristna teologer och

kyrkor som säljer ut robusta versioner av kristendom i utbyte mot

kulturellt färgade varianter. Anser du, som en utomstående betraktare,

att det ironiskt nog bidrar till dess irrelevans? (fritt översatt)

Och Rorty svarade:

Nej, jag är glad att liberala teologer gör sitt bästa för att göra vad

påven Pius IX sade inte borde göras – att försöka anpassa kristendom

till modern vetenskap, modern kultur och ett demokratiskt samhälle. Om

jag var en fundamentalistisk kristen, skulle jag bli bestört av deras

urvattnade version av den kristna tron. Men eftersom jag är en

icke-troende som är skrämd över grymheten från många fundamentalistiska

kristna (t ex deras homofobi), så välkomnar jag teologisk liberalism.

Kanske kommer liberala teologer till sist producera en så urvattnad

version av kristendom att ingen kommer vara intresserad av att vara

kristen mer. Om så sker, kommer något att ha gått förlorat, men

förmodligen kommer mer att vara vunnet. (fritt översatt)

Det finns anledning att tillsammans med Rorty ta avstånd från allt vad

barbari och homofobi heter, oavsett vilka grupperingar det kommer

ifrån. Men det finns också anledning att lyssna till hans analys av vad

de liberala teologerna håller på att göra med den kristna tron: De

producerar en version av kristendom som är så urvattnad att ingen

längre är intresserad av att vara kristen.

STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen