Igår kväll arrangerade Forum för Levande Historia en debatt om könsneutrala äktenskap i Göteborg. Medverkande var SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson, Världen idags chefredaktör Carin Stenström, RFSL:s ordförande Sören Juvas samt den öppet homosexuelle prästen Lars Gårdfeldt.
Temat för kvällen var ”Äktenskap för alla?”, vilket lockade ett 70-tal besökare att för ett slag välja bort den sköna majkvällen till förmån för debatt på Göteborgs Stadsteater.
Så här kommenterar Stefan Gustavsson själv debatten:
Innehållsmässigt blev den typisk för hur diskussionen kring äktenskapet förs. I sina inledningsanförande använde både Lars Gårdfeldt och Sören Juvas – förespråkarna för en könsneutral äktenskapslag – i princip hela sin talartid till den personliga brottningen och deras känsla av utanförskap. Inslaget av principiellt resonemang var minimalt och handlade om att nuvarande lag gör skillnad på människor och därför inte uttrycker alla människors lika rättigheter – detta trots att utredaren som förslår könsneutral lagstiftning konstaterat att nuvarande lagstiftning inte är diskriminerade.
Eftersom både Carin Stenströms och mitt inledningsanförande istället utgick från de principiella frågorna om vilken äktenskapslagstiftning staten har anledning att stifta kom det principiella att stå mot det personliga och det känslosamma.
Ett nytt grepp som kom upp i debatten liknar den ”triangulering” vi fått se i politikens värld de senaste åren: Ta över motståndarnas paradgren! Moderaterna lägger beslag på jobbfrågan, medan sossarna demonstrerar på 1 maj med frihet som ett av sina slagord.
I vår debatt hävdades nu ett barnargument: Eftersom det redan växer upp barn i enkönade relationer, är det bättre för dem om deras vårdnadshavares relation får heta äktenskap. Det minskar risken för barnen att känna sig utpekade.
Det är självklart viktigt att se till alla barns situation och göra den så bra som möjligt. Men bara för att något finns, är det inte säkert att staten genom lagstiftning ska göra så att fler barn hamnar i samma situation. Det måste först göras en bedömning av situationen: är detta verkligen det bästa för barnet? Och det finns många skäl som talar för att det inte är så. Tvärtom är det bästa för barnen att få relatera till sitt biologiska ursprung där det är möjligt.
Om man inte håller med om den bedömningen får det märkliga konsekvenser: I så fall är det inte längre viktigt att vi har ordentlig koll på KK när det gäller vilket barn som föds av vilken kvinna. Det viktiga är i så fall endast att det finns bra vuxna som vill ta hand om barnen! Tyvärr fick jag inget svar från Gårdfeldt eller Juvas hur de såg på den frågan.
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen
