Årets utrikesdeklaration signalerar ett mer aktivt engagemang i frågan om religionsfrihet. Men nu måste UD gå från ord till handling. SEA:s samordnare Jacob Rudolfsson skriver på debattsajten Newsmill om religionsfrihetens roll i utrikespolitiken.
När fembarnsmamman Asia Noreen den 19 juni 2009 begav sig till arbetet på den lokala farmen, liksom de flesta kvinnor i byn, hade hon ingen om att hon snart skulle bli en världsnyhet. Senare på dagen skulle hon nämligen finna sig som kristen anklagad för hädelse, något som med Pakistans stränga hädelselagar innebär dödsstraff. I november 2010 dömde domstolen henne till döden genom hängning. Idag sitter Asia Noreen, mer känd som Asia Bibi, fortfarande fängslad och väntar på sitt straff.
Med denna bakgrund är det välkommet att när utrikesminister Carl Bildt presenterade 2012 års utrikesdeklaration, lyfte han fram religions- och övertygelsefrihetens betydelse: ”Religions- och övertygelsefriheten är central i ett öppet samhälle. Det ökade våldet och diskrimineringen av personer som tillhör religiösa minoriteter inger oro och måste motverkas.”
Jämfört med formuleringarna kring religionens roll i föregående års utrikesdeklarationer signalerar årets text ett mer aktivt engagemang för religionsfriheten i utrikespolitiken. Till exempel sades det 2009 att ”Sverige stöder FN:s ’Allians av civilisationer’ och dess arbete för att främja dialogen mellan religioner”. 2010 nämndes inte religionsfriheten alls. Förra årets formulering var snarlik årets, om än passiv: ”Religionsfriheten är central i ett öppet samhälle. De ökade tendenserna till växande intolerans och övergrepp mot religiösa minoriteter inger oro.”
För svenska UD inger övergreppen mot religiösa minoriteter inte längre bara ”oro” Ä det måste nu även ”motverkas”. Denna insikt kommer inte en dag för sent. Våldet mot religiösa minoriteter är nämligen inget nytt för 2012.
Sedan 2003 har minst hälften av Iraks kristna befolkning flytt landet. Från augusti till oktober 2008 utsattes den kristna minoriteten i Orissa för omfattande våld. Minst 57 personer mördades, tiotusentals drevs på flykt och hundratals kyrkor och hem förstördes. I oktober 2010 dödades över 20 gudstjänstbesökare i en kyrka i Bagdad i samband med ett gisslandrama. Mellan 2010 och 2011 ökade attackerna mot religiösa minoriteter i Indonesien med nästan 40 procent. I mars 2011 dödades minst 13 personer och 140 personer skadades när deltagarna i en kristen demonstration i Kairo attackerades. I oktober dödades 26 kopter i Egypten och mer än 300 skadades. Nu senast, på självaste juldagen dödades över 40 gudstjänstbesökare i attacker mot olika kyrkor i Nigeria.
Nyligen ställde DN:s ledarskribent Erik Helmerson välgrundade frågor om hur kristna och andra religiösa minoriteter kommer att behandlas efter den arabiska våren. Hittills vittnar utvecklingen inte om en ljus framtid.
I artikeln ”The Global War on Christians in the Muslim World” i senaste numret av Newsweek kritiserar den förre holländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali västerländska regeringar för att blunda för intoleransen i muslimskt dominerande länder och fastna för intoleransen i sina egna länder. Muslimska minoriteter ska givetvis skyddas mot diskriminering och intolerans. Men teckningar, filmer och texter är något helt annat än knivar, skjutvapen och granater, skriver hon.
Ayaan Hirsi Ali skriver att vid sidan om diplomatiska påtryckningar behöver västerländska regeringar villkora bistånds- och handelsavtal med förbrytarländer i utbyte mot alla medborgares religionsfrihet. Hirsi Alis förslag och artikel borde vara ett intressant diskussionsunderlag nu när UD går vidare för att utforma den praktiska politken. Religions- och övertygelsefriheten bör nämligen vara ett prioriterat område i utrikespolitiken.
I rapporten Tro, frihet och förändring har Svenska Missionsrådet tagit fram flera konkreta råd för hur Sverige ska kunna arbeta mer med religionsfriheten i utrikespolitiken. Alla tjänar nämligen på religionsfriheten eftersom den skapar förutsättningar för fred, demokratisering, utveckling och de andra mänskliga rättigheterna.
UD:s ställningstagande för religions- och övertygelsefrihetens centrala betydelse för det fria och öppna samhället är därför välkommet. Bland många västerländska politiker finns det nämligen en naiv syn på religion. Religionen är något personligt och ska utövas i den privata sfären utan möjlighet att kunna påverka det offentliga.
Men demokrati innebär så mycket mer än bara möjligheten att hålla allmänna val. Religions- och övertygelsefriheten garanterar ett sant pluralistiskt samhälle där kristna, judar, muslimer, ateister, hinduer, buddhister, etc. har lika stor rätt att göra sin röst hörd då den ger varje livsåskådning lika mycket utrymme.
Det har sagts förut men religions- och övertygelsefriheten är ofta en indikation på både människors och staters syn på demokrati och mänskliga rättigheter. I en sann demokrati tillåter både grannar, media och myndigheter människor att få uttrycka obekväma åsikter men även rätten att utöva religion, uttrycka den offentligt med andra samt ha rätt att byta religion.
Nu är det dags för UD att gå från ord till handling.
Jacob Rudolfsson, samordnare SEA
