Människovärdet är ett särmärke för den västerländska kulturen. Varje människa är värdefull, inte i kraft av social eller ekonomisk ställning, inte utifrån estetiska eller pragmatiska grunder som skönhet eller vilken nytta man gör, inte utifrån kriterier av intelligens, hälsa, ålder … Nej, varje människa är värdefull i egenskap av att vara människa, skriver Stefan Gustavsson.
Var kommer denna syn på människan ifrån? James Kennedy skriver i boken ”What If Jesus Had Never Been Born?”:
Plocka bort Jesus Kristus ur världshistorien och livets värde skulle vara precis som Jack Londons karaktär Wolf Larsen uttryckte det: ”Livet? Bah! Det har inget värde. Av alla billiga saker är det billigast.”
Det är när evangeliet sprids i Europa som människovärdet börjar stiga. Vad är det i den kristna berättelsen som ger grunden för människovärdet?
Kristen tro börjar med skapelsen av människan ”till Guds avbild”. När kung David mediterar över detta beskriver han människan som krönt ”med ära och härlighet” Ä av Gud! På ett annat ställe förundras David över Guds engagemang i hans liv: Gud har sett honom redan under fosterstadiet!
Jesus utgick från denna höga syn på människan. Han påminde ofta om människans värdighet och ställde människan i kontrast till djuren: ”Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de?” I en diskussion om sabbaten och vad som är tillåtet att göra tar han ett annat exempel: ”Om någon av er har ett får och det faller ner i en grop på sabbaten, griper han då inte tag i det och drar upp det? Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa.”
Detta gäller också barnen, som ofta var ignorerade i antikens kulturer. Jesus sa: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”
Historikern Alvin J. Schmidt skriver i boken ”How Christianity Changed the World”:
Den påtagliga bristen på medkänsla för sjuka och drabbade bland greker och romare har noterats av många medicin-historiker. Fielding Garrison, läkare och historiker, säger att innan Kristi födelse var ”inställningen till sjukdom och olycka inte medkänsla. Det är kristendomens förtjänst att lidande människor i växande omfattning har betjänats.”
Kristen tro har lagt grunden för människovärdet. Är det inte väl naivt att tro att vi kan rasera den grunden men samtidigt ska kunna behålla vad som är byggt på den? Det är som att hoppas på frukt från ett träd vars rötter man just klippt av.
Stefan Gustavsson, generalsekreterare SEA
Artikeln har även publicerats i Världen idag
