Det gläder mig att Martin Lind reservationslöst bekräftar sin tilltro till Jesus: ”det finns ingen tanke på att Jesus hade fel”. Men sedan undviker han nyckelfrågan i vår diskussion: Vad var Jesus uppfattning i sexualetiska frågor? Istället växlar han in på olika sidospår:
– Ska den kristna kyrkan tillämpa helighetslagarna i GT? Nej. Tillämpningen av Mose lag är begränsad till det teokratiska Israel i gammaltestamentlig tid; vi ska inte tillämpa den idag. Lagen hade en frälsningshistorisk funktion att bereda väg för Messias.
– Sammanfattas inte hela lagen av kärleken till nästan? Jo. Men det innebär ingen kontrast mellan lagens innehåll och kärleken till nästan. Om lagen kan sammanfattas med kärlek är lagen som sådan ett uttryck för kärlek. Kärleksbudet innebär inte en generell acceptans av varje livsstil, utan är i NT alltid insatt i ett etiskt sammanhang. Som Paulus skriver: Kärleken ”finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen” (1 Kor 13:6). Eller som kärlekens apostel Johannes uttrycker det: ”Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” (1 Joh 5:3)
– Kan inte Paulus tolkas så att han endast tar avstånd från promiskuitet och inte samkönad sexualitet som sådan? Knappast. Nytolkningen av Paulus vilar på svag grund och har huvudsakligen vuxit fram utifrån en speciell teologisk agenda.
– Har inte kyrkan i historien ändrat uppfattning och brutit med tidigare traditioner? Jo. Men att kristna tidigare har ändrat uppfattning är i sig inte ett argument för att vi ska ändra uppfattning i synen på homosexuella handlingar idag. Det behövs sakargument för att vi ska göra det.
Slutligen undrar Martin Lind om inte nazisterna använde tanken på skapelseordningar för att motivera sin ideologi? Detta är vad som i argumentationsanalys kallas för ”guilt by association”, ett sätt att resonera vi tar till när vi inte har några verkliga argument.
Vi är överens om att Jesus inte hade fel. Då är den verkliga frågan: Vad tänkte Jesus om människans sexualitet? Det är en historisk fråga av samma art som: Vad tänkte Sokrates om slaveriet? För att besvara frågan måste vi gå till det historiska källmaterialet om Jesus från Nasaret; de fyra evangelierna.
Nu finns det inget direkt yttrande från Jesus om homosexuella handlingar, det är vi överens om. Men det går ändå att dra slutsatser om hans uppfattning utifrån det han faktiskt uttalade sig om. Jag visade i min förra artikel att Jesus bejakade 1 Mos 1-2 och texterna om äktenskapet mellan en man och en kvinna som Guds ursprungliga skaparvilja, bejakade lagen som avvisar homosexuella handlingar och att han själv intog en, även för sin samtid, mycket strikt hållning i sexualetiska frågor. För mig är den enda rimliga slutsatsen följande: Jesus, om han hade fått frågan, skulle självklart avvisat homosexuella handlingar.
I Johannes 8 ställs en kvinna, som brutit med Guds tanke för sexualiteten, inför Jesus. Hans respons är belysande för hela hans hållning. Han visar henne kärlek och omsorg. När hennes anklagare gått sin väg frågar han: ”Har ingen dömt dig? Inte heller jag dömer dig.” Men denna omsorg innebär inte en bejakelse av hennes handling. Han säger: ”Gå nu, och synda inte mer.”
Det Martin Lind måste göra är att, utifrån den kunskap vi har om vad som präglade Jesus tänkande och de ställningstaganden han gjorde i frågor som rör skapelsen, äktenskapet, lagen och hans olika uttalande som relaterar till sexualetik, visa att det är mer sannolikt att Jesus skulle ha välsignat samkönade relationer än att han skulle ha avvisat dem.
Stefan Gustavsson
generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Ordförklaring:
Guilt by association är en vanlig typ av argumentationsfel, som begås då en part påpekar en likhet mellan motpartens åsikter och ett referensobjekt (som är klandervärt) och därmed antyder att motpartens åsikter är klandervärda.Ett exempel på guilt by association är nazistargumentet där referensobjektet är Hitler eller nazister. (Ur uppslagsverket Wikipedia)
Artikeln publicerad i Dagen 070116
