Om jag påstår att Olof Palme var fascist eller att Martin Luther King var rasist är det en personlig kränkning av dem. Det innebär att tillskriva dem en uppfattning som de själva betraktade som djupt omoralisk. Dessutom innebär det historierevisionism; att utan historiskt underlag revidera vår förståelse av det som föregått oss.
The Book – Gamla testamentet som soffbordsbok – har blivit en stor försäljningsframgång. Nästan 10 000 sålda exemplar talar sitt tydliga språk. Och framgången är välförtjänt. The Book är intressant; ett efterlängtat och fräscht exempel på nytänkande när det gäller bibelutgivning. Innehållsligt är det Gamla testamentet i löpande text, utan den för vanlig läsning irriterande vers- och kapitelindelning. Bildmaterialet är alldeles fantastiskt och hjälper läsarna att se hur de uråldriga texterna behandlar frågor och problem som är lika aktuella idag som då texterna skrevs.
En sak irriterar mig dock. Bilden som illustrerar Davids klagosång när han nås av budet att Jonatan är död, är en homoerotisk bild av två män som kysser varandra. Bilden är försedd med en bildtext som citerar David: ”Jag sörjer dig, min broder Jonatan, du var mig mycket kär, din kärlek mer för mig än kvinnors.” Historiskt är detta lika kränkande för David och Jonatan som mina exempel med Palme och King.
Källorna (främst 1 Sam 18 – 2 Sam 4) säger följande: Jonatan var Davids bästa vän. Det var en djup och långvarig vänskap, som komplicerades svårt av att Jonatans far, kung Saul den lynnige despoten, ville döda David. Anledningen var den konkurrens han kände från David, som var en lysande ledaregestalt. Under många år utspelade sig därför en kamp på liv och död mellan Saul och David. I en sådan situation var det förstås livsfarligt för Jonatan att vara vän med David och hans liv kom också att präglas av denna lojalitetskonflikt.
Jonatan valde vänskapen med den – åtminstone i konflikten med Saul – rättrådige David, framför blodsbanden till sin far. Indirekt avsade han sig också möjligheten att själv i framtiden bli kung.
Davids och Jonatans vänskap får flera starka uttryck i texterna, vilket inte är att förvåna. Situationen handlade vid flera tillfällen om liv eller död. När det sägs att ”Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv” sätter han sitt eget liv på spel. Saul försöker ju döda David och de som är på hans sida.
De moderna försöken att läsa in en sexuell relation mellan David och Jonatan finns dessvärre inte bara i The Book, utan återkommer idag i många sammanhang. Senast var det i diskussionen i Svenska Kyrkan om välsignelseakt över registrerat partnerskap. Detta trots att allt talar emot en sådan tolkning.
För det första är det en kulturellt okänslig läsning av texterna. I Orienten – då som nu – kan män ge fysiska uttryck för vänskap utan att det har sexuella övertoner. Att David och Jonatan ”kysser varandra” är inte mer sexuellt laddat än när arabiska politiska ledare gör det när de möts idag.
För det andra är det en anakronistisk läsning av texterna, där man överför vår tids acceptans av samkönade relationer till en kultur som vi vet var strikt avvisande mot sådana relationer. Gamla testamentet och allt vi vet om Israels historia visar en kultur som mycket starkt tabubelagt homosexuella handlingar. Det är därför uteslutet att man okommenterat skulle föra vidare texter om David – den egna hjälten – som visar att han levde i en homosexuell relation.
För det tredje är det en språkligt rigid läsning av texterna, som inte klarar av att avkoda hur ord kan ha olika betydelse beroende på sammanhang. David använder i sin klagosång starka kärleksuttryck om både Saul och Jonatan:
”Saul och Jonatan, de älskade, kära,
i livet och döden förenade”
Vi kan diskutera om David avser att säga att de två döda var älskade av andra eller om han avser att säga att de, far och son, älskade varandra. Oavsett detta kan vi vara överens om att det inte handlar om sexuell kärlek. Och det gör inte heller den starka kärleksförklaring som David längre ner i samma sång ger vännen Jonatan: ”Jag sörjer dig, min broder Jonatan, du var mig mycket kär, din kärlek mer för mig än kvinnors.” Det handlar om att David, som hade fler fruar och kärleksaffärer än han borde ha haft, ändå hade en djupare relation till Jonatan än med någon av sina många kvinnor.
För det fjärde var David sexuellt intresserad av kvinnor, vilket inte minst affären med Batseba visar, men också en kommentar han fäller ute på krigsfältet: ”kvinnor har varit förbjudna för oss, som alltid när jag har dragit i fält”.
För det femte var både David och Jonatan gifta. David med många hustrur som han fick många barn med, Jonatan med namnlös hustru som han åtminstone fick ett handikappat barn med: Mefivoshet.
Det är illa att kränka två verkliga historiska personer. I nästa upplaga – och jag hoppas att det blir en sådan – bör The Book ha uppdaterat bildvalet på denna punkt. Men frågan gäller inte bara bilder i The Book. Den sexualisering som bildvalet är ett uttryck för skadar oss alla. Hur ska vi kunna ge ord åt djup och tillgiven vänskap om det enda tolkningsmönster som återstår är det sexuella?
STEFAN GUSTAVSSON
Generalsekreterare
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)
Artikeln är publicerad i Världen idag den 4 juli 2007
